Pia Heikkilä 11.12.2021 09:30

Det finns människor som provoceras av de frågor som professor Taru Leppänen vid Åbo Akademi arbetar med varje dag.

De provoceras så mycket, att de sänder henne hatmejl. Frågar om hon är lesbisk eller om hon lyckats få en man och om han i så fall är invandrare. Bedömer hennes personlighet. Hotar och hatar och uppmanar henne att göra någonting ordentligt med sitt liv.

Mejlen kommer oftast efter att Leppänen synts i medier.

Själv försöker hon att strunta i dem. Inte fästa för stor uppmärksamhet vid vad där står. Kallar till och med mejlen för komiska.

Ifrågasatt ämne

Taru Leppänen är ny professor i genusvetenskap vid Åbo Akademi. Ämnet hette tidigare kvinnovetenskap och är ett ämne som under sin drygt 45-åriga existens i Finland ifrågasatts och kritiserats. Hånats och förlöjligats.

Taru Leppänen säger att det finns en ironi i detta.

— De som hotar och hatar och ifrågasätter representerar det slags svartvita tänkande som akademisk forskning ska vara motsatsen till. Vi ska granska och belysa ur flera olika synvinklar. Det svartvita hör inte hemma på universitetet, säger Leppänen.

Men det bryr sig inte hatarna i.

Åbo Akademi pionjär

Kvinnovetenskap tog plats på universiteten i Finland i slutet av 1980-talet. Åbo Akademi var en pionjär med landets första institut för kvinnovetenskaplig forskning.  

1996 blev Harriet Silius ÅA:s första professor i kvinnovetenskap.

Att Taru Leppänen sedan i augusti är en länk i kedjan av forskning kring genus vid Åbo Akademi är däremot ingen självklarhet. Ämnet har med jämna mellanrum utsatts för hårt tryck, inte bara av (vulgär)opinionen, utan också inom den akademiska kretsen. Vid ÅA har professuren – och hela ämnet – stundvis varit på fallrepet och hotats av nedläggning.

Vintern 2019 blev ämnet omskrivet också i nationell press som en följd av svåra interna konflikter. Både dåvarande rektor Mikko Hupa och personalchef Mika Wulff inkluderades i arbetet för att reda ut situationen.

Vill se framåt

Som ny professor vill Taru Leppänen nu se framåt. Till ÅA kommer hon från Åbo universitet (TY), där hon senast verkat som tf professor i genusvetenskap.

— Mitt mål är nu att skapa en produktiv och mångsidig akademisk forskningsmiljö, säger hon.

Hon ger ÅA:s och fakultetens ledning en eloge för att man återbesätter professuren.

Genusfrågor är heta

Intresset för akademisk genusvetenskap – som är stort – har ofta sin upprinnelse i personligt engagemang. Genusfrågor är heta både i allmändebatten och inte minst på sociala medier. För många nya studerande med tvärsäkra åsikter kan det akademiska förhållningssättet komma som en överraskning.

På ett universitet tvingas man skrapa under ytan av den politiska medvetenhet som odlas friskt inte minst på sociala medier. Taru Leppänen återkommer igen till det svartvita – som forskningen ska utgöra en motpol till.

— Vår uppgift som forskare är att synliggöra hur komplicerade och sammansatta saker är. Det är en av den humanistiska forskningens viktigaste uppgifter, säger Leppänen.

Den engagerade tvingas till exempel inse att det inte finns en form av feminism, utan många.

— Och naturligtvis har känslor plats också i diskussionerna på universitetet, men här måste de föras på ett akademiskt sätt. Man kan inte bara påstå, utan måste argumentera. Och vara villig att lyssna till vad andra säger.

Bortom det människocentrerade

Taru Leppänen har en solid bakgrund som forskare uttryckligen inom humaniora. Hon är från början utbildad och disputerad inom musikvetenskap men intresset för genusfrågor har löpt parallellt med musikvetenskapen.

För cirka 15 år sedan blev genusvetenskapen hennes huvudsakliga arbetsfält.

Genusvetenskapen – och humaniora överlag – påverkas idag av frågeställningar kring nymaterialism och posthumanism. Det handlar – igen — om att se världen och tillvaron ur ett nytt perspektiv, ett perspektiv som ställer fokus bortom människan, bortom en antropocentrisk (människocentrerad) världsbild. Som ser materian runtomkring oss — och naturen, miljön – som centrala faktorer.

Tillvaron formas inte enbart i människans tankevärld eller i hens språk.

Pia Heikkilä

Taru Leppänen skriver själv för tillfället en bok om barn och musikkultur. Det kan förefalla som ett överraskande ämne för en genusvetare men avslöjar i själva verket ämnets bredd.

Modern genusvetenskap koncentrerar sig inte endast på sådant som skillnaden mellan kvinnor och män utan använder sig av ett så kallat intersektionellt angreppssätt. Då granskar man också vilken betydelse sådant som ålder och klass, religion, ras eller till exempel ett funktionshinder har.

Därför har också genusvetenskapens fokusområden förflyttats vidare från 1980- och 1990-talets frågor som kvinnors löner, våld mot kvinnor och jämställdhetsdiskurser. Inte för att dessa frågor skulle var lösta – kvinnans euro är fortfarande lägre än mannens och våld mot kvinnor är fortfarande sorgligt vanligt.

Men genusvetenskapen breddar: problem behöver belysas i flera skikt. Rasifierade kvinnor har en annan position än vita, medelklasskvinnor ett annat utgångsläge än den som befinner sig längre ner på den socioekonomiska skalan.

— Det finns så mycket att forska i! Jag blir överväldigad när jag tänker på det. Nu ansöker jag om finansiering från Finlands Akademi för genusvetenskapen behöver också seniora och post-doc-forskare, inte bara doktorander, säger Taru Leppänen.

Föll von Wright på att hon är kvinna?

43 år efter att Åbo Akademi fick sitt institut för kvinnoforskning fick akademin sin första kvinna på rektorsposten. Två år senare blev hon — som akademins första rektor någonsin — avskedad.

Med hänvisning till sin korta erfarenhet vid Åbo Akademi har Taru Leppänen svårt att avgöra huruvida Moira von Wright föll på att hon är kvinna.  

— Min uppfattning är att avskedandet hade att göra med en mängd saker.

Pia Heikkilä
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln