Emilia Örnmark 08.04.2021 05:00

– Äntligen! Vilken lycka och ära det är, säger Jarl Hohenthal, som nyligen fått ett ettårigt arbetsstipendium från Svenska kulturfonden.

Hohenthal är glaskonstnär från Vänoxa i Kimitoön. Sin verkstad Glashyttan har han sedan fem år tillbaka haft i Dalsbruk, i det gamla tackjärnsgjuteriet.

Enligt Hohenthal är konkurrensen om arbetsstipendierna hård. Det här är andra gången han ansöker. Förutom att stipendiet, beviljat av en professionell jury, ger honom ett värdefullt erkännande ser han att det gynnar såväl orten som hela Svenskfinland och kulturen.

Emilia Örnmark

Från beställningar mot konstnärssyssla

Stipendiet öppnar nya möjligheter för Hohenthal. Från att tidigare varit beroende av turister och lokalbefolkning för att genom försäljning av glasföremål förtjäna sitt levebröd, kan han nu satsa mer på det konstnärliga arbetet.

Hohenthal för gärna fram sin tacksamhet gentemot lokalbefolkningen, som ofta tittar in i Glashyttan då de är på jakt efter till exempel en gåva. Företagarna i Dalsbruk tipsar ivrigt besökare om verkstaden, och i gengäld skickar Hohenthal gärna sina kunder på en kopp kaffe eller ett mål mat i byn. Han föredrar just den marknadsföringsmetoden framför andra – gärna får folk bli överraskade över att hitta en glasblåsare i lilla Dalsbruk.

– Då jag jobbar står dörrarna öppna och man får komma för att se vad glas och glasblåsning är.

I Dalsbruk trivs han – den enda nackdelen är avsaknaden av kolleger att bolla tankar och idéer med.

– Fast en fördel med det är att jag utvecklar min egen stil, utan att påverkas av andra.

Hela året i egen verkstad

Förutom att stipendiet ger Hohenthal säkerhet och arbetsro kommer det men en stor förändring i hans vardag: för första gången sedan Glashyttan öppnade ska han stanna på orten för att jobba också under vintern. Normalt reser han i väg utomlands för att jobba för någon annan, eller för att skapa kontakter. Han har till exempel jobbat i eller besökt New Zeeland, Danmark, Gibraltar, Marrakech och har senast jobbat vid en glasfabrik på Malta.

– Planen är att det nu ska bli mer konst, i stället för att jobba med beställningar. Jag gillar också beställningarna, men det är konsten jag vill livnära mig på.

Renovering pågår

I Glashyttan bygger och renoverar Hohenthal hela tiden. I år blir det förutom en renovering av ugnen också att bygga en ny vägg som utställningsplats. Dessutom ska utrustning som möjliggör videostreaming skaffas, för att folk ska kunna ta del av de olika arbetsmomenten.

– Det händer att besökare kommer längre ifrån, men råkar missa det arbetsmoment de vill se, förklarar Hohenthal.

Drömmen för hem till Vänoxa

Hohenthals dröm är att någon gång kunna återskapa glasblåsarverkstaden hemma på Vänoxa, och jobba även där. Där byggde hans pappa i tiderna upp en verkstad, där glasblåsare tillverkat hans design.

– Det var bra att träna upp sig där efter studietiden. Där är det lugnt, men jag fick ändå träna inför folk. Först är det jobbigt, sedan känns det mer naturligt och blir efter det roligt.

Sin utbildning till glaskonstnär har Hohenthal fått i Orrefors i Småland och har nu jobbat i branschen i åtta år. Då han via diverse omvägar hittade till denna utbildning kände han genast att det var rätt.

Vad är fascinerande med att skapa i glas?

– Arbetsprocessen och materialets dynamik under skapandets tid. Blir det något resultat är det en bonus. Ännu bättre är det om någon dessutom vill köpa det.

Först konst, sedan mera hantverk

Hohenthals ser gärna att han om 20 år är en etablerad glaskonstnär som inte formas enligt efterfrågan utan i stället går enligt vad som känns bra för honom.

– Det är att vara konstnär. Just nu gör jag mer hantverk, men vill gärna göra mer konst. Då jag gjort konst och blivit uppskattad för det kan jag gå tillbaka till hantverk.

Efter stipendieåret strävar Hohenthal efter att ställa ut sina verk på så många ställen som möjligt, helst i hela Svenskfinland. Han ser också chanserna för att bli antagen till konstnärsresidens utomlands som större med den merit stipendiet ger.

Emilia Örnmark
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln