Nu har vi alla tiders chans att ge bildkonsten ett lyft
Museer erbjuds nu en ny bidragsform, så att de i sin tur kan betala bättre utställningsarvoden till bildkonstnärer. Arvodet är den ersättning som ska finansiera produktionen av verken, själva deltagandet i utställningen och övrigt arbete i samband med den.
Bildkonstnärerna utgör ingen exceptionell grupp. Staten stöder och subventionerar en hel del branscher och näringsgrenar, vilket indirekt syns i mångas löner – eller som det att de alls har ett jobb.
”Tanken är att främja och etablera god avtals- och ersättningspraxis inom branschen”, enligt Museiverkets pressmeddelande.
Med andra ord finns det en dålig avtals- och ersättningspraxis. Förhoppningsvis kan den nya bidragsformen på sikt göra livet lättare för bildkonstnärerna.
Sannolikt är hela frågan kopplad till stereotypa uppfattningar om konstnärer. Vi känner alla till den mest kända:
”Mytologin om Konstnären med stort K har under hela den postmodernistiska eran innefattat en svältande, subversiv bohem, en föreställning om en konstnär frånkopplad världsliga ting som pengar.”
Så skriver Robert Stasinski – konstnär, kurator och skribent – på Svenska Konstnärernas Riksorganisations sajt. Och han fortsätter:
”Varför accepterar vi att konstnärer inte tjänar mer när konstmarknaden omsätter miljarder?”
Det var inte heller så att de stora konstprofilerna i Finlands historia härdades och förädlades av svält och kyla. Många av dem, trots att de är inhöljda i nationalromantiska dimridåer, var i själva verket stentuffa affärskvinnor och -män.
Ett nutida exempel av samma kaliber är kanske Åbofödda Juhani Palmu, som var oerhört skicklig i att kommersialisera sin konst. Han fick också utstå mycken kritik för detta. I vilken annan bransch ses det som något dåligt att man är bra på att sälja sitt kunnande?
Det finns en utbredd uppfattning att konst av någon orsak ska vara tillgänglig, gratis.
”Jag tror att en stor del av pub-liken antar att en konstnär vars verk är utställda på ett museum får en bra ersättning – att verken har köpts in eller det har skötts på något annat sätt”, skriver Teemu Mäki, ordförande för Konstnärsgillet i Finland.
Det är därför inte konstigt att Konstnärsgillet välkomnar den nya bidragsformen. Åtgärder uppifrån har ändå bara en viss effekt, det behövs mer, särskilt på individnivå.
Det är här vi kommer in på individnivån och det att vi nu har alla tiders chans, då samhället öppnar upp igen.
Det är här vi kommer in på individnivån och det att vi nu har alla tiders chans, då samhället öppnar upp igen. Människor längtar efter upplevelser och vad är då bättre än att utsätta sig för olika konstformer? Det är bra att tänka på att vi som individer också till viss del är ett mentalt hopkok av sådant som någon gång fötts som en konstnärs eller en grupp konstnärers idéer.
Utsätt dig själv och andra för konst, gärna sådan som du inte ens upplever som ”din”! Det ger alla konstformer ett lyft och får allt fler att inse att det är ett jobb att vara konstnär, inte ett kall. Utan bildkonst är vi alla svältfödda.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.