Nötö kyrka fylls av sommarsång för nittonde året


Riko Eklundh med vänner bjuder på sommarsång i Nötö kyrka igen den 7 juli klockan sju på kvällen. Foto: Anja Kuusisto
Den sjunde i sjunde och klockan sju på kvällen fylls Nötö kyrka – eller kapellet som Nötöborna talar om – till bristningsgränsen.
Så brukar det bli då skådespelaren Riko Eklundh med vänner dukar upp för en konsert kallad Sommarsång. Eklundh är deltidsboende på Sandholm nära Nötö.
Årets konserttema är tid. Det tangeras i flera av melodierna och visorna, det filosoferas det över i mellansnacket.
– Jag märkte att det är nitton år sedan konserten som blev avstampen till Sommarsången. Vart tar tiden vägen, tänker man som 50-plussare… Nu är det juli och jag tänker, vart tog juni vägen. Logiskt är det förstås, som 50-åring är ett år av ens liv en femtiondel, som 10-åring en tiondel, då kändes ett år en evighet.
Topelius är en röd tråd
Riko Eklundh har fyllt 53 i vår. Det var 1999 han ordnade den första sommarkonserten i Nötö, då med Topeliustema.
– Jag tyckte att det var så synd att inte ta vara på det vi hade sjungit på Svenska Teatern i Topelius-uppsättningen, där Birthe (Wingren) hade spelat min hustru Emilie. Sören Lillkung som hade spelat Pacius var också med den gången.
Fredrik Pacius tonsatte många av Zacharias Topelius texter. I årets konsert ingår ”Leonoras ballad” och ”Drick Njut”.
Att de här skådespelarna/sångarna bekanta från Svenskfinlands bärande scener skulle uppträda i just Nötö kapell berodde på Riko och hans Sandholmvistelse – och kyrkan som inte var bortskämd med konsertevenemang har bra akustik.
Birthe Wingren och Henrik Wikström kommer till Nötö
Henrik Wikström spelade piano då, och han kommer med sitt piano även nu. Birthe Wingren, som numera bor i Stockholm med sin familj, kommer också.
– I år blir det till hälften Topelius, till hälften annat. Det blir säkert ännu mer Topelius nästa år!
– Allsång har det alltid varit, så den traditionen håller vi också fast vid.
Wingren sjunger också ”Hemma”, en Björn Ulveaus & Benny Andersson-melodi hon sjungit i musikalen Kristina från Duvemåla på flera scener i Finland och Sverige. Duvemålarollen som Ulrika var hennes jobb i flera års tid, först på Svenska Teatern, sedan Göteborgsoperan, sedan Cirkus i Stockholm…
Nostalgiskt i visform
En av Riko Eklundhs sånger på lördag blir ”Nostalgisk visa” av Claes Andersson och Kaj Chydenius.
– ”Först när man förlorat allt, vet man att man ägt det, först när kärleken tagit slut, vet man att man älskat”…citerar Eklundh, sittande i Sandholmarnas kyrkbänk i Nötö kapell.
I Claes Anderssons fina rader sammanfattas tidens gång, om ungdomen som försvann, tryggheten, kärleken. Om hur viktigt det är att värdera den tid vi har.
Så vi tar några bilder inne i kapellet, går sedan ut till kyrkogården. Diskuterar dem vi har känt, dem vi har älskat, dem vi inte längre har här.
Tiden vägrar stå stilla – men sommarkvällarna är ljusa och långa. Och på lördag är det den sjunde i sjunde.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.