Nina Irmola frivilligjobbar (minst) 10 veckotimmar med fotboll — vald till årets lagledare i Inter
Nina Irmola. Foto: Pia Heikkilä
Alla föräldrar som har barn med hobbyer vet att de behövs: De frivilliga krafterna. Som ägnar sin lediga tid till att driva verksamhet som glädjer fler än det egna barnet.
Nina Irmola i Åbo är en av dem.
I fyra år har hon varit en drivande kraft i 13-åriga sonen Arons fotbollslag.
Och det gör hon så bra att hon i höst belönades av föreningen FC Inter med utmärkelsen ”Årets lagledare”.
Mer än tio timmar i veckan
Kring tio timmar i veckan ägnar Irmola åt sitt uppdrag som lagledare.
Det handlar om administration, planering, bokningar, information.
Därtill håller hon till vid plankanten och diskuterar med föräldrar och tränare. På helgerna väntar nästan alltid en match eller turnering – i Åbo eller på annan ort.
Räcker faktiskt 10 timmar i veckan till allt det här?
– Nå, om man räknar med match- och turneringsresorna i helgerna blir det nog mera, säger Irmola.
Kostar 1000 euro i året
Allt detta görs utan ersättning. Irmolas insatser minskar inte heller på de avgifter som sonen Aron betalar till föreningen.
Däremot medverkar allt frivilligarbete som görs av lagledning och föräldrar till att sänka totalkostnaderna för en hobby.
I Inters ”Mustat”-lag för pojkar födda år 2006 är årskostnaden cirka 1000 euro. Laget spelar på hög tävlingsnivå med tre träningar i veckan och matcher så gott som varje helg.
– Vi har ett bra gäng föräldrar där de flesta ställer upp som på talko. Tack vare vårt gemensamma arbete lyckas vi hålla kostnaderna lägre än annars, säger Irmola.
Tusen euro i året för att en 13-åring ska spela fotboll är ändå en rätt hög summa.
– En del klarar inte av att betala den. Jag jobbar ganska mycket med att försöka hitta fonder och understöd som kan hjälpa de familjer som inte har råd, säger Irmola.
Viktigt försöka vara positiv
I utmärkelsen till ”Årets lagledare” lyfts Ninas goda humör och positiva inställning fram. Hon tycker själv att det är viktigt att saker och ting görs i positiv anda.
– Det är lättare att få folk att engagera sig med hjälp av gott humör än med arga meddelanden skrivna med stora bokstäver, säger Irmola.
För visst är hon – liksom andra aktiva föräldrar – medveten om att det alltid finns en grupp som försöker slinka undan och inte vill delta i gemensamt talkoarbete.
– I vårt lag har vi det lyckligtvis riktigt bra ställt, säger Irmola.
Foto: Pia Heikkilä
Extramamma
I sin roll som lagledare får Nina Irmola oftast agera något av en extra mamma åt de 22 pojkarna. Hon har blivit de unga spelarnas förtrogna.
– Jag får nog höra allt möjligt, det är ganska fint. Pojkarna berättar om skolan och fritiden och flickvänner och allt möjligt åt mig, antagligen en hel del sådant som de inte berättar åt sina föräldrar, skrattar Nina Irmola.
De förtroendena ett kvitto på att hon upplevs som en trygg och pålitlig vuxen.
Lugnt och med perspektiv
Nina Irmola har själv tre barn, varav två redan är vuxna och utflugna. Nu tycker hon sig ha gott om tid att ägna sig rejält åt den yngstas hobby. Aron började spela fotboll i Åbo United som 6-åring och bytte till Inter som 9-åring.
Någon bakgrund i fotbollskretsar har Nina Irmola inte.
– Men det är roligt! Jag tycker om att lära känna de andra familjerna och tränarna. Inom föreningen har jag också blivit bekant med de andra lagledarna, säger Irmola.
De äldre barnen har inte haft fotboll som hobby, men erfarenheten av många år av föräldraskap är definitivt till nytta i lagledaruppdraget.
– Jag har nog ett annat lugn och ett annat perspektiv än lite yngre föräldrar, säger Irmola och ler.
För visst uppstår det kvistiga situationer för en lagledare. Frågan om speltid och laguppställningar kan väcka heta känslor – ibland i högre grad hos föräldrarna än bland spelarna.
– Många föräldrar vågar inte fråga tränarna direkt om varför den egna sonen inte får speltid, de är rädda för att frågor försämrar det egna barnets position i laget. Jag uppmanar ändå alltid alla att prata direkt med tränarna. I annat fall försöker jag själv föra fram frågor, så diplomatiskt jag kan, säger Irmola.
I ”hennes” lag spelar flera finlandssvenska pojkar som går i S:t Olofsskolan.
– Det blir en hel del språkbad i laget, i båda riktningarna – och det är fint!
Frivilliga föräldrar växer inte på träd
FC Inter har drygt 20 juniorlag som alla behöver föräldrar som funktionärer. Det är inte alltid lätt att hitta frivilliga som ställer upp.
– Men hittills har vi alltid lyckats, inget lag har behövt stå utan lagledare eller kassör, säger Eveliina Hulkkonen, servicechef inom Inters juniorverksamhet.
För en idrottsförening är föräldraengagemanget livsviktigt. Annars fungerar lagen inte.
– Vi ska öka fokuset på föräldrarnas engagemang och lyfta fram deras arbete bättre, säger Hulkkonen.
FC Inters yngsta juniorspelare är födda 2012 och de äldsta A-pojkarna är födda 2001 och 2002. Alla behöver föräldrainsatser.
Fler ställer upp för sina yngre barn
Åbo IFK har 15 juniorlag i fotboll och 9 juniorlag i handboll, både pojklag och flicklag.
– För de yngre lagen går det oftast relativt enkelt att hitta frivilliga föräldrar, men då barnen börjar komma i tonåren minskar föräldraengagemanget, säger Lena Hindström-Pesu, verksamhetsledare för åbo IFK.
Varje lag behöver tränare (oftast föräldrar i de yngre lagen), lagledare, kassör, bufféansvarig, klädansvarig och servicepersoner som sköter det praktiska vid matcher och träningar.
– Det är en ganska stor grupp vuxna som behövs kring varje lag, för att det hela ska fungera, säger Hindström-Pesu.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.