Nikke Isomöttönen är utbildad klarinettist, har sjungit i Carnegie Hall och kopplar av med Brahms
Nästa vecka har det gått ett år sedan Nikke Isomöttönen började som intendent för Åbo filharmoniska orkester.
– Det här har varit det mest arbetskrävande året under min karriär. Särskilt krångligt har varit att planera om konsertprogrammen, flera gånger.
Ovetskapen om kommande coronarestriktioner har inneburit extra jobb, likaså det att hitta ersättare för alla utländska dirigenter och solister som inte kunnat komma till Finland.
En intendent ska också lösa väldigt konkreta frågor, som att fixa en två meter bred scenförlängning som ska kompensera för trygghetsavstånden.
– Vi kallar det helikopterplattan. På så vis får vi femtio musiker i orkestern.
45-årige Isomöttönen anser att en intendent är som en verkställande direktör. Han ska ha koll på organisation och ekonomi men också lösa akuta frågor.
– Arbetsdagen blir sällan sådan som jag hade tänkt den. Mycket av det jag gör utgår ändå i första hand från att ta sikte på vad vi ska göra efter några år.
Klarinettist och musikpedagog
Isomöttönen är född i Esbo man var bara fyra år då familjen flyttade till Jyväskylä. Det fanns musik i barndomshemmet, men inga yrkesmusiker i släkten, säger han.
– Mina föräldrar beslöt ändå sätta mig i en musikklass. Det var där allt började för min del. Det är därför jag sitter här. Jag värdesätter den verksamheten väldigt högt.
Den vägen kom Isomöttönen med bland annat Vox Aurea, en framgångsrik kör.
– Jag fick uppleva mycket, som att sjunga i Carnegie Hall i New York, då vi var på USA-turné.
Isomöttönen studerade sedan till klarinettist och musikpedagog. Han har lett körer och orkestrar, varit producent och planerat orkesterutbildning. Före Åbo var han tf. intendent för Jyväskylä Sinfonia, före det för S:t Michels stadsorkester.
Den mångsidiga bakgrunden är en styrka i det nuvarande jobbet, säger han.
– Jag är ingen expert inom alla områden men har ett bra perspektiv, då jag vet hur det är att exempelvis vara en musiker.
Klarinettspelet har han ändå lämnat nästan helt för länge sedan.
Hustrun och barnen bor i Jyväskylä men det är tänkt att de på sikt flyttar till Åbo. Isomöttönen har sitt vardagshem i Åbo centrum och tågförbindelserna till Jyväskylä är bra.
– På min fritid lyssnar jag på konsertmusik, på något som kan ge idéer för arbetet. Överlag lyssnar jag ändå ganska lite, men när jag behöver koppla av kan det bli Brahms andra symfoni.
Det verket är ljust och vackert. Melodierna har liknats vid de porlande bäckarna i den vykortsvackra by där Brahms vistades när han skrev symfonin.
Aldrig hört hela orkestern
Det är för övrigt också i Österrike som man hittar ett av de finaste konserthusen, anser Isomöttönen: Wiener Musikverein. Ett annat exempel är Concertgebouw i Amsterdam.
– De erbjuder konstupplevelser som är så mycket mer än själva musiken, säger Isomöttönen, som gärna prickar in konsertbesök då han är på resa.
Det smått absurda är såklart att han efter ett år i Åbo aldrig ännu har fått uppleva hela filharmoniska orkestern. Han saknar den tonmassa som en komplett orkester erbjuder.
För en vecka sedan skedde ändå något som väckte starka känslor. Då gav filharmonikerna en konsert som avslutades med Pjotr Tjajkovskijs Romeo och Julia, fantasiuvertyren.
– Nu lät det nästan som den här orkestern kan låta då den är full. Och så hade vi publik. Det kändes verkligen som om vi går mot det normala.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.