ÅU 15.04.2020 05:00

Jag drömmer att jag har manuskriptet till allt som sker i världen i min hand, inklusive manus till den dröm jag drömmer.
Det är så kraftfullt att jag vaknar och känner att jag måste skriva ner vad det gäller – det gäller ju livet.
Men hur det är har jag ingen kraft att lyfta handen, ingen ork att öppna ögonen. På morgonen är bara det kvar av den stora känslan, att den gled ur händerna. Och kanske var det att jag vaknade för att protokollföra alltsammans också en dröm.
För lite mer än ett år sedan sände Sveriges Radios OBS-redaktion en svit inlägg om drömmar.
OBS är min oas när jag behöver höra en enda röst som uttrycker sig förberett en stund om en särskild sak, fokuserat.
Två av föredragen handlar om stora insamlingar av drömmaterial som gjorts under 1900-talet.
Ett av dem handlar om hur en tyskjudisk journalist och författare, Charlotte Beradt (1907-1986), under åren 1933-1939, då hon av den dåvarande regimen förbjudits att arbeta, samlar in ett stort drömmaterial.
Hennes bok ”Drömmar i tredje riket” kom ut i svensk utgåva 2018. Poängen man för dagen kan extrahera ur den är att drömmar inte behöver tolkas som en strikt privat angelägenhet, som den Freudinspirerade drömtolkningen gjort.
Motsatsen behöver förstås inte vara den gammaltestamentliga attityden, där drömmar kunde understöda maktanspråk eller utgöra profetiska varningar.
I stället ritar drömboken konturerna av vad som sker i människors inre under hot, i en spirande diktatur. Särskilt inom den judiska gruppen av informanter fanns ett drömbildspråk som ibland med skrämmande ackuratess stämmer överens med vad som skedde i verkligheten.
Drömföredragen finns arkiverade för återlyssning på nätet.
Jag väljer att återhöra psykiatern och författaren Ulf Karl Olov Nilsson (som poet känd som UKON) om det märkliga dröminsamlingsprojektet som amerikanska antropologer och psykologer arbetade med under ett par decennier fram till mitten av 1960-talet.
Väldiga mängder drömmaterial samlades in särskilt från minoriteter och urfolk världen över.
Mängden material skulle svara på frågor som själva dataanhopningen skulle generera, och Nilsson drar som väntat en parallell till vår tid då elektroniken, utan konkret fotarbete i stunden av antropologer och psykologer, samlar in våra impulser för att leverera dem som underlag till dem som gör fyrk på dem.
Det jättelika drömmaterialet finns arkiverat med hjälp av den bökiga teknik som fanns under tidigare delen av sent 1900-tal. För att ta del av de nedkrympta sidorna i rapporten behövdes en särskild läsapparat, en Readex-maskin.
Nilsson rekapitulerar hisnande detaljer i sorteringen av materialet och i själva forskningsproblematiken. Allt är lika underligt som i en dröm.
Nilsson själv har inte tagit del av arkivet, utan av ett vetenskapshistoriskt verk om det: ”Database of Dreams, the Lost Quest to Catalogue Humanity” (2015) av Rebecca Lemov, professor i vetenskapshistoria vid Harvard.
I inledningen till sin bok associerar Lemov det storvulna projektet till en novell av Borges, som handlar om encyklopedin om det fiktiva landet Tlön (novellen finns i svensk översättning av Sun Axelsson), en berättelse där historierna ligger i lager på lager och förtöjningen till en verklig värld (och vad den kan innebära) blir svår att identifiera.
Någonstans finns den ändå, den förtöjningen. Och i min dröm om alltings manus höll jag ett ögonblick i den, men tyngden var för stor (eller ingen alls) så jag var tvungen att släppa taget.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln