Carina Holm 05.10.2019 05:02

Vi är ett skuldsatt folk, eller snarare ett överskuldsatt folk.
De finländska hushållens sammanlagda lån har aldrig varit så stora som nu – jämfört med sina inkomster är hushållens skuldbörda i medeltal 130 procent.
Till den här skuldbördan kommer dessutom lån som andra än bankerna har beviljat.
Den verkliga skuldbördan är med andra ord betydligt större, eftersom lån som tas av andra än banker har ökat.
De finländska hushållens skuldbörda är exceptionellt stor om man jämför med medeltalet i EU. En klen tröst är att hushållen i Danmark, Norge och Sverige är ännu mer skuldsatta än vad vi är.
Men det är knappast något att skryta med – de finländska bostadslånen väntas överskrida 100 miljarder euro nästa år. (Turun Sanomat 2.10.2019.)
Bland annat den låga räntenivån har fått finländarna att leva över sina tillgångar.
När räntorna är historiskt låga som nu blir också tröskeln för att lyfta nya lån lägre än när räntorna är höga.
De låga räntorna inverkar samtidigt på sparandet. Låg ränta ger så gott som ingen avkastning. Därmed sjunker också motivationen att spara.
Och den som vill köpa eller konsumera något som det inte finns sparade pengar till måste låna – eller avstå från köpet.
Men vem vill avstå?
Nu griper staten in.
En arbetsgrupp som har funderat på hur man ska tygla finländarnas låneiver lämnade i veckan sina förslag till finansminister Mika Lintilä, Centern.
Förutom en maximal återbetalningstid för bostadslån på 25 år är ett lånetak, inte bara för bostadslånen som nu, ett av förslagen.
Hushållets sammanlagda skulder, med gamla skulder medräknade, skulle högst få uppgå till 4,5 gånger av den årliga bruttoinkomsten.
Det låter väl rimligt, kan man tycka, speciellt som bruttoinkomsten inte är de pengar som hushållet har att röra sig med.
Men intressant nog är lånetak något som många finländare motsätter sig.
När Yle i somras lät Taloustutkimus fråga hur man ställer sig till ett lånetak var åsikterna i högsta grad delade (22.7.2019).
Det blev nästan jämnt mellan ja och nej, då 42 procent av de tillfrågade tyckte att det skulle vara bra att införa ett lånetak, medan 47 procent av de tillfrågade var emot.
Intressant var att de svarande som var yngre än 50 år och som är de som har de största lånen var emot lånetaket, medan de svarande som hade fyllt 50 var för det.
Kan förklaringen till att så många var emot ett lånetak vara så enkel att den som gärna lyfter lån för att leva över sina tillgångar ogärna ser att den möjligheten begränsas?
Att säga nej till ett lånetak kan också handla om att man inte vill se sin frihet begränsad.
Vill individen lyfta lån ska han eller hon också få göra det, utan någon statlig inblandning eller begränsning, kan resonemanget tänkas vara.
Samtidigt är det kanske just därför ett lånetak behövs.
Hela tanken med ett lån är ju att det är pengar som ska betalas tillbaka – med ränta.
På sikt är ökad skuldsättning inte hållbar, vare sig för individen eller hushållet.
Man skrudar sig i lånta fjädrar, som förr eller senare måste returneras.
Därför borde en förutsättning redan vid lånetillfället vara att man har en hållbar återbetalningsplan, åtminstone mentalt.
I samhällsläraboken Forum riktad till sjätteklassare finns ett kapitel om förnuftig konsumtion. Eleverna ska fundera på var det går fel i en situation där Rasmus är orolig över att gå till skolan för att han har blivit skyldig Måns nästan 100 euro.
Måns har varit hygglig och lånat Rasmus pengar till nya joggingskor, när Rasmus blev mobbad för sina gamla, Måns har lånat ut pengar att spela med i penningautomater, där de försvann, och han har lånat ut pengar så att Rasmus kunde bjuda sina nya kompisar på läsk.
Nu har Rasmus inga pengar att ge till Måns, som kräver att få sina pengar tillbaka. Och Rasmus ångest är stor.
Det är mycket bra att redan ungdomar i tolvårsåldern får fundera på vad lån är och vad det innebär att ge efter för frestelser som man egentligen inte har råd med.
Motsvarande frestelser fortsätter uppenbart att locka finländare också i vuxen ålder.
Enligt uppgifter från Asiakastieto, som upprätthåller ett register där över fyrtio banker och kreditinstitut ingår, hade 385 700 finländare en betalningsstörning i slutet av september i år.
Att man i den situationen motsätter sig ett lånetak är en allvarlig signal på att många inte har förstått den grundläggande mekanismen bakom ett lån.
Det ska betalas tillbaka.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln