Närpesbördiga Åbobon Julia Öhman kombinerar doktorandstudier vid ÅA med glasblåsning i Notsjö: ”Vi repeterar tills varje rörelse sitter i ryggmärgen”
När Julia Öhman går i naturen kan hon stanna upp för de små detaljerna. Vattendroppar på granbarren får henne att fundera hur man skulle kunna göra något liknande i glas.
Öhman doktorerar i nordisk folkloristik vid Åbo Akademi. Samtidigt utbildar hon sig till glasartesan i Notsjö.
– Ända sedan jag var liten har jag fascinerats av glas och gnistrande grejer. Jag tyckte att det var så otroligt fint när solen reflekterades i dem. På marknader kunde man se färggranna små glasfigurer gjorda med lampteknik och jag ville veta hur man gör dem. Jag tror det var där allt började, säger Öhman.
Natalie SkogmanUnder studieåren vid Åbo Akademi gick Öhman en kurs i glasblåsning vid glasstudion Bianco Blu i Fiskars och även en kurs i lampteknik i Åbo. Efter examen jobbade hon ett år i Köpenhamn där hon inspirerades av alla de glashyttor som fanns i staden.
– Det var en tid då jag funderade mycket på vad jag skulle vilja jobba med i framtiden. Pandemin bara fortsatte och jag upplevde att det fanns dåligt med jobb inom kulturbranschen, så jag tänkte att nu gör jag någonting oväntat och sökte in till glasartesanutbildningen.
Samtidigt sökte också Öhman in till doktorandutbildningen vid Åbo Akademi.
– Jag hade redan börjat blåsa glas i Notsjö när jag fick veta att jag får en doktorandplats. I stället för att välja mellan dem så valde jag att göra båda, säger Öhman.
Hannakaisa PekkalaNotsjö, cirka 70 kilometer söder om Tammerfors, är Finlands äldsta glasby där man blåst glas i över 230 år. Tidigare hade hon en lägenhet där, men i nuläget pendlar hon.
Under det kommande studieåret blir Öhman färdig glasartesan från yrkesskolan Tavastia. Vid skolan finns det också många andra studerande som jobbar på sidan om eller som valt att byta karriär.
– Jag är en av dem som vill jobba som glasartesan i framtiden, men kanske på sidan om något annat. Det är en rolig balans och bra kombination, för när man doktorerar är allt så teoretiskt medan glasblåsningen är så praktisk, säger Öhman.
– Samtidigt som det fungerar som vilken yrkesskola som helst så är det ganska annorlunda. Vi har några teorilektioner och inlämningsuppgifter i glashistoria, glaskemi och marknadsföring men annars är det nog glashytta från morgon till eftermiddag som gäller, och det är underbart.
Janika KarttunenMed glashytta avses glasblåsningsverkstaden man jobbar i, vilken för Öhmans del finns i Notsjö glasbruks gamla fabriksutrymmen.
Här finns bland annat en smältugn var i råvarorna under hög temperatur smälts samman och bildar en flytande glasmassa. När den sirapsliknande massan kallnat till arbetstemperatur kan det formas genom olika tekniker, så som blåsning med en glasblåsarpipa.
Vid det här skedet kan man sätta i färg och formge glaset med hjälp av olika verktyg eller genom att värma upp glaset igen.
Efteråt placeras glaset i kylugn över natten. Där sänks temperaturen kontinuerligt för att ta bort spänningar ur glaset så att det inte ska spricka. Nästa dag inleds kallarbetet vilket innebär att skära och slipa konstverket till sin slutgiltiga skepnad.
Natalie Skogman– Många frågar om jag har starka lungor när jag studerar till glasblåsare, men det är nog mera av en myt. Om man måste blåsa så hårt så att man blir röd i ansiktet så gör man någonting fel, då har glaset blivit för kallt.
– Däremot frågade de faktiskt under inträdesprovet om jag spelar något instrument, då glasblåsning handlar mycket om rytm och fingerfärdighet, säger Öhman.
Efter att man plockat glasmassan ur ugnen ska man hela tiden ha jämna rörelser så att det snurrar runt. Om man stannar upp så börjar det rinna neråt, man behöver hålla både takt och rytm för att formerna ska bli symmetriska.
Natalie SkogmanGlasskolan i Notsjö startade år 1993. Utbildningens fokus ligger på den tekniska framställningen, men det finns också utrymme för kreativitet och egen design.
– Våra lärare får ständigt påminna oss om att det här inte är någon konstskola när vi börjar leka och skapa saker utöver uppgiften. Ofta måste vi först bevisa att vi kan grunderna och sedan får man börja experimentera, säger Öhman.
Glasskolan har samarbete med flera universitet och yrkeshögskolor, och ibland kommer formgivarstuderanden på besök från dem för kurser i att designa glas.
– Målet är att formgivarna ska se hur glasblåsare jobbar och vad som är möjligt att skapa i glas. De har sina visioner och vissa gånger måste vi omarbeta deras idé, men ofta är de väldigt nöjda i slutändan, säger Öhman.
– Kontakterna som skapas under glasblåsarverkstaden kan i bästa fall leda till framtida samarbeten då både formgivare och glasblåsare kommer ut i arbetslivet.
Julia Öhman
Natalie Skogman- Vem: 30-åring som bor och jobbar i Åbo. Kommer från Eskilsö i Närpes.
- Jobb: Doktorerar i nordisk folkloristisk vid Åbo Akademi var hon forskar i sommarstugor.
- Gör: Studerar till glasartesan vid Yrkesskolan Tavastia i Notsjö.
- Inspireras i skapandet av: Naturen, finländska formgivaren Nanny Still och italienska glasartesanen Simone Crestani.
Mycket av glasproduktionen har automatiserats och flyttats till länder utanför Europa. Iittala är för närvarande den enda glasfabriken i Finland.
– Marknaden i Finland är ganska liten. Vi finländare tycker väldigt mycket om de stora namnen så som Kaj Franck och Oiva Toikka, medan vi kanske är mera återhållsamma när det kommer till nya formgivare och glasblåsare. Man har redan en lägre tid varit bekymrad över att glasblåsarna hela tiden blir färre och att hantverkskunskaperna håller på att försvinna, säger Öhman.
Men många glasblåsare i Finland känner nu att nya vindar blåser då kunskapen relaterat till handtillverkat glas sedan december finns med på Unescos lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.
– Det är fascinerande att inse hur mycket kunskap glasblåsandet faktiskt kräver. Det är utmanade och man behöver ha mycket tålamod, säger Öhman.
– Vi repeterar tills varje rörelse sitter i ryggmärgen och man blir väldigt bra på att acceptera misslyckanden, för man misslyckas ju hela tiden. Plötsligt spricker något och faller i golvet som man vridit och vänt på i en timme. Men känslan när man väl lyckas, ja då är man verkligen stolt och lycklig.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.