När vi är sjuttiofyra
En sista semester/The leisure seeker
Italien/Frankrike 2017
3 av 5 sjärnor
Regi: Paolo Virzì
I rollerna: Helen Mirren, Donald Sutherland, Christian McKay, Janel Moloney, Dana Ivey, Dick Gregory
1:52 F12
Ella och John har blivit gamla. De har varit gifta länge och trivts tillsammans i sitt egnahemshus någonstans i Amerika. Barnen är vuxna, utflugna. En vacker morgon startar det äldre paret sin nästan lika gamla husbil och åker iväg på en sista semester. Ella (Helen Mirren) har en svår sjukdom och Johns (Donald Sutherland) närminne är skröpligt.
Deras resa i roadmovie-filmen ”En sista semester” har två mål: Ett besök i Ernest Hemingways hem i Key west. Och bort från sjukhus och äldreomsorg. De vill till varje pris vara tillsammans, alltid.
En italiensk film inspelad i USA, på engelska. Paolo Virzì (”Galna av lycka”, 2016) skrattar åt amerikanarna året 2016, han har sina egna åsikter. Men det är hela den västerländska civilisationen och äldreomsorgen han vill diskutera, med sin underfundiga film. Han är sympatisk och humoristisk, men han vet inte riktigt hur denna historia skall berättas; filmen är förutsägbar, men samtidigt finns där mycket att läsa och instämma mellan raderna. Svåra frågor och svåra situationer behandlar Virzì med ömhet.
Han skrattar inte åt gubben som pissat på sig; han hjälper till att torka upp och för människor än närmare varandra. I husbilen.
Stoppade av polisen för ”vingligt körande”, inget problem. Stoppade av beväpnade ungdomar med rån i tankarna, inget problem det heller: John rättar deras grammatik och Ella har sin hagelbössa.
John är professor emeritus i litteratur. Han kan, fortfarande, sin James Joyce eller Ernest Hemingway utantill, närapå. Minnessjukdom för ofta med sig paranoia. Eller illvilja. John är plötsligt svartsjuk. Kärlek och försoning vinner över dåligt minne.
Helen Mirren och Donald Sutherland är fantastiska skådespelare och de trivs tillsammans. Och i de här rollerna. De är genuint roliga (och tragiska) och filmen blir en varm och hjärtlig dramakomedi. (The Beatles kunde inte se längre än till en ålder av 64, för förälskade). Berättelsen baserar sig på en roman av Michael Zadoorian.
« Au revoir la haut » de Albert Dupontel
Övriga filmer
Bakom masken/Au revoir là-haut
Frankrike/Kanada 2017
3 av 5 sjärnor
Regi: Albert Dupontel
I rollerna: Nahuel Pérez Biscayart, Albert Dupontel, Laurent Lafitte, Niels Arestrup
1:57 F16
”Bakom masken” är titeln i Sverige på denna experimentella film om absurda affärer och absurda krig. (Internationell titel ”See you up there”, original ”Au revoir là-haut”).
De inledande scenerna i skyttegravarna hösten 1918 påminner om Stanley Kubricks film ”Paths of glory”. Men denna fransk/kanadensiska film är i färg och kommer att utspelas i Paris runtomkring 1920. Den berättar om två som överlevde mot förmodan, den ena med halva ansiktet bortskjutet.
Surrealistisk humor blandas med allt tragiskt krig medfört. Inte bara död, sorg och trauma utan framför allt i det här fallet korruption och manipulation bland folk och företag; mycket fula affärstrick, men även smarta lurendrejerier.
Han som tappat ansiktet är konstnär med mycket rika föräldrar. Han kreerar åt sig själv fantastiska och fantasifulla masker, han arrangerar även sin egen död, vilket medför problem, men också lösningar på problem för kamreren, kamraten från löpgravarna.
”Bakom masken” är en originell historia, egendomligt berättad, men berättelsen är större än filmen. Filmen klarar inte av så många teman och känslolägen, samtidigt, filmberättandet tappar energi och det är oklart vem av flera som är huvudperson. Det handlar inte om karaktärer och känslor, filmen handlar om att göra pengar på tragedier och om krig och pengar. Det är absurt och surrealistiskt. Men tyvärr, så är det och så blir det. Filmen är en adaption av Pierre Lemaitres roman, i regi av Albert Dupontel som också spelar en av huvudrollerna. Alltid fantastiska Niels Arestrup är med för att illustrera far och son relationerna, i krig och affärer.
Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.