När vargen urbaniseras behövs effektivare stöd för fårfarmare
Vargstammen växer i väst, vilket leder till allt större problem för djuruppfödare. Under det senaste halvåret har ÅU rapporterat om ett flertal vargobservationer och -attacker, och så sent som förra veckan hittades fem av Qvidja gårds får rivna i Pargas (ÅU 24.7). Ändå tycks det vara svårt för myndigheter och lagstiftare att reagera på uppenbara brister.
Vargen hör till vår fauna, men vi behöver förstå att vårt land och samhälle ser annorlunda ut än för femtio eller hundra år sedan. Dels har vi större städer och tätorter, dels ökar vargstammen årligen med cirka 20 procent, enligt Naturresursinstitutet Lukes, eftersom det finns stora bestånd av framför allt hjortdjur.
Frågan är ett hur stort vargbestånd vi är villiga att tillåta och hur vi ska tackla de risker ett växande bestånd medför när ett naturelement ställs mot människors trygghet och mot ekonomiska aspekter.
I Finland har vi sett till att inte ha gatuhundar eller flockar av förvildade hundar, eftersom det är en säkerhetsrisk. Därför är det märkligt att vi nu förhåller oss så tillåtande till ett klart växande och allt mer urbaniserat vargbestånd, för det är inte alls säkert att det är säkert att möta en varg. Att vargen väcker rädsla och oro ska inte förlöjligas.
Vargen är ett smart djur. När den kommer in på tätare bebyggda områden kan vi utgå från att den vet att det antagligen finns mat att tillgå.
Vargen är också en uthållig löpare och en skicklig simmare och kan ta sig till holmar för att ostört idka jakt på betande får. Det sägs att vargen gärna lär sina valpar jaga på det sättet.
I motsats till skarven är utökad jakt på varg en möjlig lösning, antingen så att stammen decimeras eller flyttas till andra områden. I Pargas har man till exempel ansökt om fördrivningstillstånd av vargar.
Också preventiva åtgärder för att skydda boskap borde uppmuntras. Det är ohemult att det krävs ett konkret vargangrepp eller försök till angrepp för att djurägare ska beviljas statligt stöd till dyra rovdjursstängsel. Enligt strafflagen är det inte heller automatiskt tillåtet att skjuta en varg även om den är i färd med att riva boskap.
Vakthundar rekommenderas av myndigheterna som ett sätt att skydda betande djur mot varg. Men det behövs många hundar för att vakta boskap som är utplacerad på flera olika ställen, och hundmat kostar. Elstängsel fungerar inte heller på holmar och ängar utan tillgång till el där får och kor ofta betar för att hålla kulturlandskapet i skick.
Stamvårdande jakt på varg är visserligen en målsättning i regeringsprogrammet och EU-kommissionen har gett ett förslag om att vargens status ska sänkas från strikt skyddad till skyddad vilket likaså skulle underlätta jakt, men politiskt verkar det vara ett tryggare alternativ att inte röra vargen. Det finns också en utbredd oförståelse för djuruppfödarnas ekonomiska förluster.
Vi borde reagera snabbare innan vargens framfart driver ännu fler djurägare att avveckla djurhushållningen eller i värsta fall skördar människoliv.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.