När trauman och livsval hann i kapp tog hon färger och guld till hjälp
År 2019 var Shweta Singla deprimerad, utbränd, någondera eller både och. Hon hade en jobbig dag hemma och ingen lust att gå ut.
– Jag tänkte att jag skulle sy men sytråden var slut. Då tog jag fram mina akvarellfärger i stället och började måla. Jag har tecknat sedan jag var liten. Men det är först nu jag målat tavlor med en själ.
Terapeutisk process
Singla hoppade på en kurs i experimentell målning och tog sig samtidigt an akrylfärger, något hon undvikit tidigare.
– Kursen öppnade en helt ny värld för mig. Jag fick en massa visioner och jag började längta tillbaka till mina tavlor.
Processen var terapeutisk.
– Saker bara släppte inom mig. Det går inte riktigt att förklara.
Singla ville inte måla de negativa känslorna. Hon ville måla sådana motiv som beskrev hur hon ville känna sig.
– Jag ville skifta fokus från mitt negativa inre till något positivt.
Tillbaka till rötterna
Därför uttrycker bara en av tavlorna ren frustration medan de övriga andas positivitet och en viss upprymdhet.
– Jag har använt mycket färger, glitter och guld, sådant som jag själv blir glad av.
Att Singla inspirerats av pop art är tydligt och inget hon sticker under stol med. Hennes stil är stundvis ganska warholsk men också unik.
Kanske är det något av en resa till rötterna samtidigt. När Singla kom till Finland som 12-åring var det grungetider och flanellskjortor på modet. Detta var en stor kontrast till hennes förra hemland Indien där man skulle klä sig färggrant så fort man lämnade hemmet.
– Jag ville ju passa in så jag klädde mig som alla andra i Finland.
Tröskeln att visa var hög
Tavlorna som hon nu visar upp i det före detta Knipnäs sjukhus i Ekenäs har kommit till under ett års tid med början förra hösten då kursen startade.
– Jag har kämpat med att våga visa upp mina tavlor. Men när jag kommit över den tröskeln spelar det ingen roll vad folk tycker om dem. Men det är intressant att höra folks åsikter.
Responsen har varit positiv och uppmuntrande överlag. Många har betraktat tavlorna länge.
– Det var någon som sade att de kom på en konstutställning och gick ut från en terapisession, skrattar Singla.
Inte alltid jobbet som är boven
Singla påpekar att det inte alltid är arbetet som gör att man går in i väggen. I hennes fall berodde illamåendet på relationer, gamla trauman som hann ikapp henne och livsval som hon hade gjort fast hon visste att de var fel.
– Jag var medveten om vad som gjorde att jag mådde dåligt men alla är inte det. Ofta ser man inte tecknen själv och det syns sällan utanpå att en människa mår dåligt inuti.
Nu känner hon att det värsta är över.
– Jag är fortfarande känslig för konflikter och lyhörd. Jag undviker människor jag inte kommer överens med. Men det är en fortgående process. Inget annat skulle ha hjälpt mig på samma sätt som konsten. Det blev en röd tråd för mig.
Utställningen ”My first” pågår i Knipnäs fram till den 13 augusti.
Härligt Shweta!