När sommarpraten tystnar (har man lite nyttig kunskap kvar)
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Hur årstiden framskrider och till sist övergår i en annan kan avläsas i bilderna som sänds till Naturväktarnas sidor.
Kräldjur, fågelungar, fjärilar, moln, det är den ungefärliga kronologin. Ett tecken på att sommaren är slut är också att sommarpraten tystnar – när svalorna är borta är de också försvunna.
På svenska i Finland fick författaren Johan Bargum äran att avsluta och tacka för allas räkning. Han berättar barndomsminnen och om sitt yrke, som det förväntas och är trevligt att höra. Men en scen sticker ut.
Den handlar om hur Bargum blir uppringd av en presumtiv uppdragsgivare, men måste tacka nej för att han redan är bokad. Kan du föreslå någon annan, trycker uppdragsgivaren på, inte ovänligt men bestämt. Det gör han, ett par namn kan han komma på. Men uppringaren vet redan att den ena är bortrest och den andra förkyld. Ridå.
Bargum som är en distingerad herre och en ibland sublim författare låter episoden stå för sig själv.
Men innehållsproducenter inom konst och kultur känner igen upplägg och dramaturgi. Rådet till innehållsproducenter inom konst och kultur är: föreslå ingen, det kan avslöja din egen plats i rankningen för dagen. Har du en bra dag skrattar du högt, en annan dag gör det ont att få veta.
Jag är alltid nyfiken på vad författare tar upp i sommarprat, vad de väljer att berätta utanför sina böcker. Men i sommar har pratare med bakgrund i kroppsmedicin och psykiatri tillhört höjdpunkterna.
Först: Sara Jakobsén, medicinestuderande som talar om interkönade, om hur det är att ha den diagnosen.
Det kan betyda att spegeln och omvärld säger ett, kromosomuppsättningen ett annat. Om kön har praktiskt taget alla förutfattade meningar. En är att man självklart vet vad det rör sig om, man har ju själv ett. Bra sommarprat riktar ljuset också mot lyssnaren, lyssnarens kunskapsluckor. Det är befriande.
En augustipratare i Sveriges Radios är Ingmar Skoog, professor i psykiatri, forskare om åldrande och attityder till åldrande. Hans program är fullt av drama, lite pandemi också, men jag fastnar för en episod där han följer sin gamla far till akuten, det är förmodligen en infarkt.
Personalen tilltalar dock fadern, när man väl får tid, på ett förminskande sätt. Var det så att han oroade sig lite för hjärtat, var han inte ganska trött nu?
Det inte är inte explicit illa ment, säger Skoog, det är bara så personal och myndigheter gör. Vid en viss ålder blir man föremål för nedlåtande behandling.
Sällan kan man skratta åt det, det gör alltid ont, också i den anhöriga. Just i detta fall övergav Skoog den tysta överenskommelsen att läkare som följer anhörig inte ska blanda sig i diagnosticeringen, räddade sin pappas liv.
När augusti mörknar hörs Ullakarin Nyberg, psykiater och expert på suicidprevention. Suicidprevention måtte vara ett av de bästa motiven för sommarprat. Den slutsatsen kommer man till medan man lyssnar. Det är ett sommarprat som är seriöst tillmötesgående.
Hon pekar på vad en människa kan göra för en annan i en svår situation. Misstaget vi gör är att vi tror att det rör sig om problem vi borde lösa, om vi en gång rör vid det svåra med ord. Det vet vi att vi inte kan, så vi tiger.
Men det är alltid bättre att göra något litet än att göra ingenting alls, slår Ullakarin Nyberg fast. Hon har också hållit föreläsningar om hur man öva upp förmågan att notera fatalt illamående hos en medmänniska och hur man sedan kan begå.
Vore nyttigt om var och varannan kunde få ta del av sådant. Det skulle göra livet bättre helt allmänt. Förmodligen skulle det också rädda liv.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.