ÅU 06.02.2018 05:30

Snart kan vi nostalgiskt blicka bakåt och minnas hur det var förr, då låneräntorna var låga. Ungefär så här skrev Helsingin Sanomat i sin ledare i slutet av 2017.
Det här året blir sannolikt det året då penningpolitiken i Europa normaliseras. Det normala, på sikt, är att folk ska betala räntor på sina lån och känna av inflationen i form av stigande priser.
När hade vi ens senast kännbar inflation?
Observera ändå att vi i ledartexten hittar det lilla osäkerhetsordet ”sannolikt”. Efter en så här exceptionellt lång period av extremt låga räntor – i praktiken noll – kan det ta tid att vända kurvorna uppåt.
Den absurda nivå som vi hade i början av 1990-talet återvänder (förhoppningsvis) inte, men fem–sex procent verklig årsränta kan vara en realistisk ”normal” nivå efter några år.
”Det här kan komma som en överraskning för somliga, eftersom det under den liberala finanspolitikens tid har kommit nya kunder ut på lånemarknaden, kunder som kanske inte har insett hur utgifterna för ett lån kan bli tyngre” (HS, 28.12).
Aktias chefsekonom Heidi Schauman skriver i Hufvudstadsbladet att det äntligen är dags att ta farväl av negativa räntor.
”I nästan tio år har vi haft räntor nära noll. Det handlar inte om en liten parentes i den ekonomiska historien utan om en tid som det troligtvis kommer att forskas i ännu om 100 år, så exceptionella har dessa år varit” (HBL, 5.2).
Många undrar säkert vad som är så bra med denna normalisering. Schauman ger ett svar på varför det inte är hållbart med låga låneskötselkostnader i all evighet.
”Men visst vore det trevligt om man kunde få ränta på inlåning också, så som det var för tio år sedan? Den nuvarande regimen belönar låntagande, men gör livet surare för sparare”, skriver Schauman, som räknar med att Europeiska centralbanken kanske levererar en första räntehöjning redan i år.
De flesta identifierar sig knappast med begrepp som ”låntagare” eller ”sparare”. De flesta kunde kanske klassa sig som vet-vad-jag–har-råd-med-just-nu-människor, inget desto konstigare eller krångligare. Många av dem undrar säkert också varför det som upplevts som stabilitet nu ska bytas mot detta ”normala”.
Och hur kom vi ens hit?
Det började 2007, så länge sedan att det inte är konstigt att vi förträngt alla de nattsvarta rubrikerna. Vi hade USA:s lågkonjunktur, Lehman Brothers konkurs, komplicerade finansinstrument och den amerikanske Fed-centralbanken. Så spred sig effekterna till Europa, och Europeiska centralbanken ECB tvingades nolla räntorna. Sedan kom hela Greklandskrisen, egentligen ”Sydeuropakrisen” (när hann vi med allt det här?)
Det är nästan så att det planerade brittiska brexit-avskedet känns som en marginell incident i relation till allt det andra som hänt under det senaste tio åren.
När det nu talas om en normalisering av räntorna (och hela ekonomin), funderar de vid ECB förstås redan på hur de ska gardera sig för nästa kris.
”Det vore naivt att tro att den nuvarande ekonomiska expansionen kommer att läka alla skador”, säger Benoit Coeure, ledamot av ECB:s direktion (Nyhetsbyrån Direkt, 2.2).
I somras passerade den finländska ekonomins tillväxttakt den svenska – för första gången på länge. Bruttonationalprodukten ökar, industriproduktionen växer, konsumenternas förtroende stärks – och så kommer den där Coeure och häver ur sig ord som ”policyåtgärder, djupare, negativt territorium, riskfyllda, farligt nära”.
Men vi kan väl kolla in svenskarna för att se att trygghet inte är en självklarhet… ” Nordea varnar för bolånebubbla. (…) De flesta bostadsägare säger sig inte ha räknat på vad en räntehöjning skulle innebära för det egna hushållet.”
Den citerade varningen är flera år gammal, men har upprepats otaliga gånger. Snacka om att ropa varg tills man blir hes – men nu verkar det faktiskt braka nedåt i Sverige.
I slutet av 2017 sjönk bostadspriserna med 9 procent i Sverige, ännu mer i Stockholm. Det är ett ras. I bakgrunden fins en ny lag som kräver att svenskar verkligen betalar av sina långa bolån.
Det goda hos oss är att bostadspriserna vrlar ha haft en sundare utveckling. Från november 2016 till november 2017 steg bostadspriserna med bara 0,1 procent. Då vi samtidigt upplevt ett ekonomisk uppsving, så är det en mycket försiktig utveckling. Kanske det ändå inte lönar sig att mäta ut det goda av tillväxten, eftersom beredskapen att klara av högre räntor i så fall nollas? Vi har kanske inget samma att vänta som svenskarna, men om räntorna stiger, ens litet, får många räkna sina slantar noga.

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln