När norovirus härjar på dagis vill Kirjalamammor se bättre informationsgång
Nu är de äntligen friska igen, fr v Mira Öhman med sonen Kevin, sedan Ida Forssell-Martikainen med Matilda i pulkan, Jessica på trappan och Olivia vid dörren. Foto: Anja Kuusisto
Den här intervjun görs i sin helhet utomhus och utan en enda handskakning. Orsaken är smittorisken.
På egnahemsgården på Kirjalaön i Pargas möts jag av Jessica Martikainen, 6 år. Hon förklarar att hon själv har varit lite sjuk, lillasyster Olivia – 3 år – har varit magsjuk och Olivias tvillingsyster Matilda var allra värst sjuk.
– Hon var mycket sjuk, säger Jessica.
Strax ansluter sig mamman Ida Forssell-Martikainen till vårt sällskap. Hon har liksom flickorna varit sjuk, men det var inte så illa med henne.
”Konkreta uppmaningar och info behövs genast för att hindra smittspridning”
Det som däremot gör henne upprörd är hur noroviruset hanterats i barnens daghem de senaste veckorna.
– Det första barnet insjuknade 10 januari och först den här veckan har daghemmet kontaktat hälsocentralen. Visst har det uppmuntrats till handhygien, men det räcker inte med tvål och vatten då två tredjedelar av daghemsgruppen är sjuk.
– Vi fick info om att rådgivningen kontaktats, med uppmuntran att bli hemma, men det skulle ha behövts starkare grepp, som till exempel utlåtandet från hälsocentralen som kom mycket senare. Flera råd till vad föräldrar kan göra hemma skulle också ha varit viktigt, att desinficera ytor hemma och tvätta alla kläder i hög temperatur och sånt. Nu var alla tvungna alla att söka information själva, istället för en effektiv kommunikation.
Debatt om ansvar bland föräldrar
Ordförande för föräldraföreningen i Kirjala daghem är Mira Öhman. Hon har liksom Forssell-Martikainen noterat en stundvis upprörd debatt, då också föräldrar reagerar olika och hanterar barnens sjukdom olika.
Någon kan hänvisa till att arbetssituationen gör det helt omöjligt att stanna hemma en längre tid, medan andra har hållit barnen hemma extra många dagar för att skydda andra – och sig själva.
Nu har det nämligen gått så illa att vissa har hunnit få viruset på nytt efter att de återvänt till till dagis.
”Vi har lärt oss något, hoppas vi kan lära andra”
– Bara allt det här är över hoppas jag samlar oss till en diskussion och kanske kan vi tillsammans utarbeta någon slags krisplan, säger Mira Öhman.
– Då det är frågan om en så stor epidemi måste daghemmet och folk på hemmafronten agera tillsammans för att snabbt stoppa det. Jag har lärt mig massor på två veckor, säger Öhman, jag antar att daghemspersonalen har gjort det också.
Ytterligare en daghemsmamma skapade en Whatsapp-grupp med namnet magsjuka för föräldrarnas diskussioner.
– Det var bra, säger Öhman. Där har vi kunnat ge varandra konkreta tips.
– Det har också känts bra att diskutera med andra då jag bunkrade in mig här hemma med barnen i nio dagar utan att träffa någon utomstående. Maten levererades till hemtrappan, säger Forssell-Martikainen vars hem och omgivning kan beskrivas som landsbygd.
”Bra om viruset inte spreds till ännu fler”
Även om båda mammorna tycker att daghemmet och staden borde ha ingripit snabbare för att hejda norovirusepidemin ger de också daghemmet beröm.
– Kirjala daghem är tvåspråkigt men nu tycks man ha lyckats begränsa viruset till de tre svenska grupperna som alla använder samma ingång.
– Det finns fyra finska grupper som jobbar två och två i varsin ända av huset, och de svenska grupperna finns fysiskt i mitten. Men hittills har vi mest hört om insjuknade från de svenska barnen, enstaka fall på finska sidan, och personal förstås.
Också Mira Öhmans son Kevin, snart 5, har haft en släng av magsjukan men det blev inte långvarigt.
– Jag hoppas det värsta börjar vara över nu, för hela daghemmet.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.