När någon dör byts trevlig samvaro och muskelbåtsshow ut mot ansvarsfrågor i domstolen
Solen sken och publiken trängdes vid bryggorna då motorbåtsevenemanget Saaristo Poker Run startade från Pargas i juni i fjol. Gästhamnen hade förvandlats till ett festivalområde för tusen personer.
De mullrande maskinerna och hela showen – med rödblå signalrök från en av båtarna – har en stor dragningskraft, på samma sätt som många andra motorevenemang. ÅU:s Youtubevideo från den lokala Poker Run-starten har lockat tusentals tittare.
I fjol var det första gången som Saaristo Poker Run var ett fullfjädrat publikevenemang.
Solen sken också i Hangö i lördags. Publiken trängdes på klippor och i båtar.
Starten för Poker Run Hanko, i ett turistkryllande Hangö, hade lockat många nyfikna. De videor som spelades in på lördagen har också höga tittarsiffror, men tyvärr av helt annan orsak. I år är ingen nyfiken på om någon skulle slå muskelbåten Skater 388:s fartrekord från i fjol. Den röda raketen klockades då för 111 knop.
Vad var det då som hände i Hangö? Eller närmaste bestämt: Vad hade man gjort för att minimera riskerna?
Hur kom det sig att det kunde ske en olycka som ledde till att ett barn dog?
Jämfört med många andra dödsolyckor kan vi räkna med att svaren på dessa och många andra frågor kommer att vara ganska konkreta. Olycksutredarna har tillgång till talrika videoklipp från Poker Run-startplatsen och behöver inte spekulera och teoretisera på samma sätt som i sådana olyckor som har få eller inga ögonvittnen.
Det hela påminner lite om olyckan i monsterbilsshowen i Alahärmä 2015. Sju personer skadades då de träffades att ett trehundra kilo tungt hjul som lossnade från en showbil.
Trots att olyckor kan vara väldokumenterade på film kommer arbetet med att gräva fram svar att ta sin tid. Vi kan också räkna med att rättsprocessen – eller processerna – pågår länge. Då det gäller Alahärmäolyckan tog det flera år att få de slutliga svaren på vissa ansvarsfrågor.
I fallet Hangö är det framför två frågor som är särskilt viktiga. Hur kom det sig ett en båt plötsligt korsade banan där hastighetstesten pågick? På vilka sätt hade arrangörerna beaktat åskådarnas säkerhet?
Svaren är viktiga eftersom vi utan tvekan kommer att få se fler Poker Run-evenemang, också i den åboländska skärgården.
Observera att Poker Run här har beskrivits som ett evenemang, inte som en tävling. Här kan vi citera ett pressmeddelande från februari, från sajten pokerrun.fi:
”Poker Run-båtevenemang förväxlas ofta med tävlingar, något som de inte är. Det handlar om träffar där båtentusiaster kan visa upp sin muskelbåtar och njuta av samvaro med varandra.”
På Saaristo Poker Run-sidan talar man däremot nog om en tävling: ”Deltagarna samlar spelkort längs med rutten och de som har den bästa handen vinner tävlingen.”
Poker Run handlar alltså formellt om att samla spelkort. Trots att hela evenemanget de facto handlar om snabbkörande muskelbåtar.
Dessutom är det svårt att förneka tävlingsmomentet då man mäter topphastigheter, som i Hangö. Det är bara att kolla in resultatlistan från Hangö 2019:
1. Skater 388, 111,23 knop.
2. Predator, 100,43 knop.
3. Nor-Tech, 98,27 knop.
Hundraelva knop, det är cirka 205 km/t.
Den som kollar in videoklipp från Hangö 2019 märker snabbt att de närmaste åskådarbåtarna också då låg på bara några graders avstånd från racerbåtarnas kurs. I en annan video, från starten i Pargas i fjol, passeras en segelbåt på både styrbords och babords sida.
Nu kan någon tänka att det är hårklyveri att resonera kring om det hela är en ”tävling” eller inte, men så är inte fallet. Det ordnas många motorevenemang i Finland som uttryckligen marknadsförs på samma sätt. Det tas tider och delas ut pokaler – men det är bara show, inte tävling. Och så får deltagare ofta fylla i en ”jag kör på eget ansvar”-blankett.
Varför? Jo, för den som vill ordna en tävling måste starta ett omfattande tillstånds- och säkerhetsmaskineri. Och det blir kolossalt dyrt. Då är det lättare att ordna en trevlig träff där folk med snabba båtar samlar på sig spelkort.
Olycksutredningscentralen kommer att dra sina slutsatser, men det är domstolsväsendet som kommer att ta ställning till de stora ansvarsfrågorna. När någon dör, som i Hangö, är det slut med det gemytliga.
I domstolen räcker det inte att tala om hur man bara vill visa upp sina muskelbåtar och njuta av varandras sällskap.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.