Filmrecension: När film och kärlek är som vackrast
Vacker, vackrare, vackrast. Som grekiska gudar, Italien sommaren 1983
Någonstans i norra Italien sommaren 1983. Sjuttonåriga Elio (Timothée Chalamet) och hans amerikansk-fransk-italienska familj bebor sommarvillan, ett stort, gammalt stenhus. Pappan (Michael Stuhlbarg) är professor i arkeologi, han har gett sommarjobb åt en amerikansk student, Oliver (Armie Hammer) som forskarassistent.
Den amerikanska ynglingen, 24 år, är charmig och självsäker, nyckfull och vacker, intresserar, attraherar den kulturella ynglingen i familjen. De unga männen blir vänner via cykelutfärder, bad i sjön, disco på torget i byn.
Via filosofi, litteratur, musik och bekantskap med de antika statyerna sommarjobbet medför.
Den italienska regissören Luca Guadagnino har ett eget bildspråk och hans dramaturgi som struntar i alla konventioner är annorlunda, osynlig men fungerande; konstaterade vi 2009 då vi såg ”Kärlek på italienska” och förra året ”A bigger splash” (båda med Tilda Swinton). ”Call me by your name” behandlar ett kapitel i en bok av André Aciman. Filmmanuset är av mästaren James Ivory, som själv i tiden regisserat utsikter från fönster och hus i skuggan av träd.
Under den italienska solen eller i skuggan av persikoträd har livet sin gång med italienska måltider, italienskt temperamentsfulla diskussioner på franska eller engelska. Eller eljest bara. Berättelsen har till synes ingen handling (drama); känslor ger en framåtrörelse utan hejd. Vi blir uppslukade av känslor och atmosfär skapad med bild och ljud. Berättelsen blir begriplig i det undermedvetna och den vägen mycket realistisk. Sådan är förälskelsen och åtrån.
Den unga mannen i blivande Elio har en flickvän som han har sex med. Han söker sig själv som folk i den åldern gör, han överraskas av sina känslor och är osäker på sin identitet, han attraheras av Oliver, intellektuellt och fysiskt, han upplever själarnas gemenskap. Filmen är intensiv och ärlig, noggrann med detaljerna i bild och i formulering av tankar och riktiga känslor – i bild.
Föräldrarna ser och inser vad som händer och de accepterar det i ord och handling. En gång var de själva unga. Ändå överraskande fräscht och med sagoskimmer med tanke på tid, plats och religion.
Den unga Elio är orädd, samtidigt rädd och osäker, han tar modiga steg och är livrädd. Film och romans, förälskelse och åtrå växer parallellt i eget tempo, inte en endaste en bild är förutsägbar, varenda en är njutbar.
Steget från barndom till vuxen är plågsamt; ”Mamma kom och hämta mig” är en rörande men beskrivande replik mot slutet av filmen.
Om skådespelarkonsten: Producenten hittade de enda rätta personerna för den här berättelsen. Skickliga aktörer som trivs, för oss trivsamt, tillsammans och med regissören.
Om musiken i filmen: Sällan har ljudbilden i en film varit så genialiskt uttänkt som här. Klassisk musik, bland annat Bach i olika tolkningar, blandas med tidens schlagers. Huvudpersonen är skicklig och lekfull, ofta humoristisk på gitarr och piano. Musiken finns i bild och i bakgrunden; den av Sufjan Stevens nyskrivna ”The mystery of love” kunde ha varit filmens titel och tema.
Övriga premiärer
Spelar i Supermarsu.
Supermarsu
Finland 2018
3 av 5 sjärnor
Regi: Joona Tena
Manus: Paula Noronen, Joona
Tena
I rollerna: Ella Jäppinen, Viljami Lahti, Essi Hellén, Tommi Korpela med flera
1:26 T
Animerat blandat med spelfilm; en trevlig film med fina barnskådespelare, om föroreningar i natur och hav, om mobbning i skolan, om vänskap, flickenergi och -klokskap, en superhjälte samt ur barnens perspektiv intellektuellt tröga och själviska vuxna.
Molly’s game
Kina/USA 2017
2 av 5 sjärnor
Regi: Aaron Sorkin
Manus: Aaron Sorkin (Molly Bloom, memoarer)
I rollerna: Jessica Chastain, Idris Elba, Kevin Costner, Michael Cera
2:20 F12
Den sanna historian om OS-skidlöftet Molly Bloom (Jessica Chastain) som skadade ryggen och i stället pokerdrottning och haffad av FBI. Aaron Sorkin borde ha låtit någon annan regissera sitt manus, fortsatt samarbetet med David Fincher till exempel. Nu blev det tusen ord i minuten i stället för bilder per sekund.
The commuter
Storbritannien/USA 2018
2 av 5 sjärnor
Regi: Jaume Collet-Serra
Manus: Byron Willinger, Philip de Blasi
I rollerna: Liam Neeson, Vera Farmiga
1:45 F16
Liam Neeson spelar (igen) en före detta polis som säljer försäkringar och får sparken. På tåget erbjuder Vera Farmiga honom hundratusen om han hittar en viss person och väska före slutstationen. Många lik och ännu flera slagsmål, och poliser och agenter är inte att lita på. Inget vettigt budskap, ingen vettig spänning.
Maze Runner: The Death Cure
USA 2018
Regi: Wes Ball
Manus: T.S. Nowlin (James Dashner, bok)
I rollerna: Dylan O’Brien, Kaya Scodelario, Thomas Brodie-Sangster, Walton Goggins
2:22 F12
Trilogins sista del, i nya experimentella science fiction fantasy labyrinter tvingas ungdomar kämpa med förnuft och fysik för sin existens, mest fysiskt.
Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.