När Erstan är en skridskobana gäller det att fånga dagen
På isen med Amorella. Patrik Nygård åker långfärdsskridsko alla vintrar det är möjligt, men kan inte minnas en is som den här. Foto: Anja Kuusisto
När Patrik Nygård hoppar ur bilen vid stugstranden i Strandby på Ålön i Pargas sitter dubbarna redan fästa vid ytterrocken och ur bilens baklucka plockas han fram ispik, ryggsäck och skridskor. Inte vanliga skridskor utan långfärdsskridskor som har tjänat honom väl i många år.
– Det var när vi bodde i Sibbo jag hittade långfärdsskridskoåkningen. Efter åren i Norge saknade jag telemarkandet och ville ut på tur, förklarar fysioterapeuten som nu med sin familj har bott 16 år i Pargas.
– I Pargas har jag aldrig tidigare upplevt sådana isar som den här vintern, eller ja, som de senaste två veckorna.
Vintern kom sent, isen lade sig ännu senare. Och ska man långfärdsskrinna på isen gäller dessutom att isen inte ska vara snötäckt.
Någon centimeter lös pudersnö går an, men har ett snölager frusit fast är det inte skrinna utan gå eller skida som gäller. Den här hobbyn har alltså inte bara en kort säsong, den kräver också mycket av den natur vi inte kan styra över.
– Men så ger den också mycket, nu det har varit så otroligt fantastisk is sedan slutet av februari. Erstan, åtminstone från Airistostranden till Mustfinn, är som en enda skridskobana.
– Det var en fredag för bara två veckor sedan jag hade tänkt sätta ut nät här vid stugan, isen hade lagt sig så dagarna innan att jag tänkte att nu kan jag lägga ut nät. När jag kom hit märkte jag hur fin isen var så jag for hem och hämtade skridskorna.
– Det gäller verkligen att carpe diem, så vissa dagar har jag åkt ut till och med två gånger på en dag. Nästan alltid träffar man andra långfärdsåkare. Jag råkade häromdagen på ett gäng som hade skrunnit från Åbo till Hangö och då var de på väg tillbaka, jag åkte med dem en bit. Deras skridskotur blev 120 kilometer.
Innan man beger sig ut på sådana äventyr ska man förstås ha en hel del rutin som långfärdsåkare, man ska ha koll på farleder och man ska vara beredd att det kommer etapper där ska upp på stranden och gå en bit innan man kan åka vidare.
På fötterna har Nygård sina gamla telemarkpjäxor och vid dem fäster han skridskoskären. Med de här skridskorna tar man långa skär och han förliknar långfärdsskrinnandet mer vid rullskridskoåkning än att skrinna med vanliga skönskrinnings- eller hockeyskridskor. Framförallt svänger man inte alls lika lätt som med vanliga skridskor.
– Det är inte alls svårt, men det är bra att gå kurs, inte minst för säkerheten, man lär sig mycket om isen. Jag gick en kurs i Sibbo då vi bodde där och där deltog jag oftare i skridskoturer med grupper. En gång skrann vi från Borgå till Kotka, sen tog vi taxi hem.
Här finns det svängrum. Erstan är blankis.
Nu är upplevelsen i naturen det viktigaste. Patrik Nygård njuter av att kunna färdas på det hav där han åker båt eller paddlar på sommaren, att se skärgården byta dräkt. Han fascineras av friden, av isformationer och av möten med både människor och djur och natur.
– Jag stötte på en grupp med svanar häromdagen och trodde först någon av dem frusit fast. Men när jag närmade mig blev det ett herrans liv och de for iväg.
Grupper med skridskoåkare har han träffat så gott som dagligen, men intervjumorgonen ser vi endast en annan åkare på håll. Längre bort syns också Viking Lines Amorella i farleden. Några år tidigare hade Patrik Nygård kanske velat åka ditåt för att på närmare håll se fartyget, nu är han nöjd med att vara långt ifrån den uppbrutna isen.
– Tidigare ville jag långt ut och tog risker, nu har jag lugnat mig och är mån om säkerheten.
Och hur mycket fysioterapeut han än är kallar han inte sin hobby någon konditionssport. Tvärtom myntar han ett uttryck jag gillar; enligt Nygård är det här en njutsport.
En njutsport, för kropp och knopp och själ. Foto: Patrik Nygård
Intresserad av långfärdsskridsko?
- Gå en kurs är Patrik Nygårds tips nummer ett. På kursen lär du dig för din säkerhet viktiga saker, som hur man bedömer isen, till exempel om vindbrunnar som kan uppstå i isen, om utrustning med mera.
- Isdubbar och ispik ska du i varje fall ha med dej. Ispiken för att kunna testen isens hållbarhet, och går det illa kan dubbarna bli din räddning med vars hjälp du kommer upp ur vaken.
- Ryggsäck med torra kläder, och torra hålls de i en vattenfast påse. Påsen fungerar också som en slags flytväst vid behov.
- En kastlina ska vara med. Den kan du rädda någon med, eller kanske någon räddar dig.
- Åk helst inte ensam.
- Långfärdsskridskor finns av två slag. Sådana man sätter fast i skidpjäxor av äldre modell och då fäster man skäret både framme och vid hälen, medan den långfärdsskridsko som används med skateskidskor fästs endast framme, så hälen är fri. Priset på långfärdsskridskor varierar kring 100 euro.
- På sajten skrinnari.fi hittar du information om hobbyn, kurser, föreningar, utfärder. På sajten finns flera aktuella inlägg med fina bilder över längre skridskoturer på Skärgårdshavet.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.