När dödens budbärare hjälper oss att överleva – Markku Siltala har forskat i ett tabubelagt ämne
Markku Siltalas doktorsavhandling bygger på intervjuer med personer som har kontaktats av döda anhöriga. Foto: Mikael Sjövall/SPT
Prästen och psykoterapeuten Markku Siltalas pinfärska doktorsavhandling bygger på berättelser av personer som har kontaktats av anhöriga som har lämnat det jordiska.
– Jag kom första gången i kontakt med frågan under 1990-talet. När jag jobbade som präst och psykoterapeut träffade jag klienter som berättade om återseenden med nära och kära som hade dött, säger Markku Siltala.
Det handlade oftast om drömmar eller starka förnimmelser av att den döda var fysiskt närvarande också under dygnets ljusa timmar.
Temat utgör minerad mark. Många av Siltalas klienter tvekade att berätta om sina upplevelser om besöken från de dödas rike. En del trodde att de höll på att förlora förståndet.
Rädslan att stämplas som vidskeplig satte ofta sordin på den sörjandes vilja att dela med sig av sina erfarenheter.
– Vår kultur kretsar nu för tiden så starkt kring naturvetenskapliga fakta och den positivistiska filosofin som utgår från att endast det som går att mäta är sant och verkligt. Ändå finns det mycket i livet som inte går att mäta. Vi kan inte mäta till exempel kärlek eller känslor. Vissa saker måste upplevas med våra sinnen.
De berättelser som Markku Siltala har bekantat sig med tyder på att livet fortsätter i en annan verklighet där det finns helighet, kärlek och frid. Foto: Linnea de la Chapelle/SPT
Siltala lyckades samla in sammanlagt 636 berättelser om möten med avlidna, varav 613 berättelser uppfyllde de kriterier som han hade ställt upp för en djupare analys i sin doktorsavhandling.
Siltala granskade endast sådana berättelser som var självupplevda och inte resultatet av en kollektiv ritual. Varje berättelse skulle därtill innehålla ett budskap eller meddelande från den döde.
– I de flesta berättelser upprepades den dödes meddelande att hen inte är död på riktigt utan att hen bara har förflyttats till en annan verklighet.
Kramar och ömhetsbetygelser
En tredjedel av upplevelserna hade inträffat i samband med det aktuella dödsfallet eller efter den akuta sorgetiden som avgränsades till 26 månader.
– Cirka 85 procent upplevde återseendet med den döde som en tröstande, lugnande och stärkande upplevelse.
Många berättar att drömmarna handlade om kramar och ömhetsbetygelser. Den dödes doft, uppenbarelse och dialekt är på kornet sådana som de var då den avlidna var i livet.
I många fall har den döde bara ett endaste budskap som sammanfattas med tre ord: Jag älskar dig.
– Upplevelserna och berättelserna har många gemensamma nämnare, trots att de som har återsett döda anhöriga hade väldigt olika bakgrund och sällan delade samma religiösa övertygelse. Det är både ateister, agnostiker, new age-frälsta och troende kristna som berättar att de har blivit kontaktade av sina döda anhöriga.
Dödens boningar begränsar sig inte till kyrkogården. En ny doktorsavhandling har analyserat berättelser om återseenden med anhöriga som har dött. Foto: SPT
Enligt Siltala präglas återseendet oftast av samförstånd, försoning, vila och tillförsikt. I drömmarnas och synintryckens värld är den döde ofta tillfrisknad och fysiskt kry såsom hen var i sina bästa dagar.
Siltalas avhandling får stöd i internationell forskning. I amerikanska forskningsrapporter har man kommit fram till att hälften av alla som har förlorat en nära anhörig har upplevelser där den döde tar kontakt. Upplevelserna har inget samband med utbildningsnivå, socioekonomisk status eller den relation som den efterlevande har haft med den avlidna. Island toppar den nordiska statistiken och har den högsta andelen människor som uppger att de har blivit kontaktade av döda anhöriga.
Hur har din forskning påverkat din egen syn på döden?
– Visst har det fått mig att fundera hur saker och ting förhåller sig. Faktum är ju att vi inte vet vad som händer efter döden. De berättelser jag har bekantat mig med tyder på att livet fortsätter i en annan verklighet där det finns helighet, kärlek och frid.
Doktorsavhandlingen visar att de flesta som har upplevt återseenden med döda också har blivit kvitt sin egen dödsångest. Döden upplevs inte längre som ett abrupt slut eller en svart ridå, vilket inger hopp.
Återkommande röd tråd
Forskningsresultaten kan i förlängningen utgöra ett problem för kyrkan eftersom kristendomen utgår från att det är tron på Jesus Kristus som är förutsättningen för det eviga livet och frälsningen efter döden.
Den återkommande röda tråden i de berättelser som Siltala skriver om inger alla hopp efter döden oavsett religiös identitet och tillhörighet.
– Våra folksägner handlar ofta om döden. När vi flyttade från skogen till städerna glömde vi bort den här delen av vår kultur i tron att vi har blivit rationella. Därför är det många som i dag inte vet hur de ska förhålla sig till döden.
Enligt Siltala är det viktigt att återinföra ritualer som hjälper oss att hantera sorgen eftersom många som har förlorat en nära anhörig ofta blir väldigt ensamma efter begravningen.
– Vi borde återerövra sorgen och ge den en synligare plats i livet. Döden berör ju oss alla.
Markku Siltala
Teologie doktor och psykoterapeut.
Aktuell med boken ”Hän oli siinä” som ges ut av Schildts & Söderströms i april.
Disputerade i slutet av mars vid teologiska fakulteten på Helsingfors universitet.
Bosatt i Seinäjoki och Helsingfors.
Har jobbat i vårdbranschen och som präst.
Har egen mottagning vid social- och hälsovårdsbolaget Pihlajalinna.
Cirka 85 procent upplevde återseendet med den döde som en tröstande, lugnande och stärkande upplevelse.
Mikael Sjövall/SPT
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.