När Åbo stads värdefullaste miljöer planeras måste så många som möjligt delta
En plan för hur Åbo historiska centrum och universitetskvarteren kunde se ut presenterades på måndagen. Det är bra att betona att det handlar om en plan i dess mest vaga betydelse. Det handlar om förslag, idéer och utkast – också om det redan finns talrika visionsbilder.
Det är som stadsplaneringsdirektör Timo Hintsanen sade:
– Vi det här laget har vi säkert alla lärt oss att förstå att dylika bilder inte visar hur något ska bli utan det handlar om idéer för hur något kunde vara, sade Hintsanen under måndagskvällens webbinarium, som var öppen för alla.
Något som kunde vara, en teoretisk studie. Det är inte att nedvärdera planen på något vis, tvärtom, alla de parter som varit med om att utarbeta den ska ha ett tack.
Visionen innehåller säkert många ögonöppnare för Åbobor, trots att området för många är en ”trogen kumpan i vardagen”, som det formuleras i planen. Det är lätt att bli närsynt och vänja sig vid att alltid köra och gå samma rutter – och om vi en dag avviker från vår rutt, bara lite, så kan världen plötsligt se helt annorlunda ut.
Det är lite som när man får veta att en kollega eller kompis tar en helt annan väg än man själv, och därför också kan se och uppleva ett högskolekvarter på ett helt annat sätt.
Någon kommer längs Ågatan, andra tar sig via Domkyrkan, för somliga är kanske Tomasparkens gångar den rätta rutten. Och hur är det med lilla Koskenniemigatan, hur många känner den ens så värst bra?
Det är väl planens viktigaste uppgift, att väcka debatt och få folk att tänka. Därför kan vi bara hoppas, eftersom det här berör en framtida vardag för tusentals människor, att så många som möjligt kollar in det 74-sidiga dokument som nu skapats.
På samma sätt är det bra att många kollar in webbinariet, som hittas på Youtube. Om vi räknar bort alla parter som på något vis bidragit till planen så var det nog inte så många utomstående som följde med webbinariet på måndagen, vilket var synd.
Å andra sidan har få av oss tid att hux flux en måndag följa med en två timmar lång sändning. En inspelning har förstås den fördelen att man kan skrolla fram och tillbaka, syna de bilder och listor som lades ut samt smaka på de olika parterna egentligen säger – och vad de inte säger.
Det lönar sig att fundera på de ordval som har gjorts i planen. Det verkar exempelvis finnas ett stort behov att förändra ”odefinierade” platser och rutter (”määrittelemäättömät tilat ja yhteydet”, för allt är förstås på finska).
I texten och på kartorna finns flera sådana. Här kan man ju fråga sig om allt verkligen måste vara ”definierat”? Det handlar ju om platser som används av väldigt många människor, platser som bara finns och alltid har funnits.
Behöver inte en levande miljö också tomrum, andrum? Allt måste väl inte ha funktion? Tvärtom känns det nästan stressande att röra sig i en omgivning där alla beståndsdelar är klart definierade.
På samma sätt som det är terapeutiskt att ibland inte tänka på något alls är et väl också bra att röra sig i en miljö som inte är färdigtuggad?
Men det är väl som Hintsanen sade: Det här är inte hur något blir, utan hur något kunde vara. Så det mesta i planen gallras kanske bort med tiden. Ett naturligt bortfall.
Det bästa är utan tvekan alla tankar kring hur människor kunde röra sig i området. Idén att öppna upp redan existerande byggnader, som nu står mörka och stängda en stor del av dygnet, känns också rätt.
Vissa idéer känns till och med så naturliga att man undrar varför de inte redan har förverkligats, som en gångbro som skulle förbinda Agricolagatan med Universitetsgatan.
En ny ”Pennibro” från Gamla Stortorget till huvudbiblioteket låter också fin, men så minns man en av publikkommentarerna från webbinariet: ”Det skulle vara ärligt att också tala om kostnader”.
En plan för Åbo historiska centrum och universitetskvarteren kan låta abstrakt, men innehåller i själva verket redan så många detaljerade, konkreta idéer att det här rimligtvis borde intressera många människor att ta ställning. Omgivningen är trots allt både ett visitkort för Åbo och en miljö där tusentals människor arbetar och studerar – eller besöker och passerar.
Det allra viktigaste – hallå, Åbo stad! – är ändå att omgående engagera fler människor i arbetet. Det behövs fler tillställningar, som webbinarier, där det i första hand ges tid för frågor och svar.
Det låga antalet som deltog i webbbinariet eller har tittat på Youtube-inspelningen tyder på att det är få som alls vet vad som visioneras för en av Åbo stads mest värdefulla miljöer.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.