"Nagu visar små orters styrka i integrationsfrågor"
Kärt återseende. Mona Hemmer minns tillsammans med Ahmed Ali hur det var när Nagu och Hotel Strandbo blev hem för 99 asylsökande hösten 2015. Foto: Dan Lolax
Två år efter att de sista asylsökandena lämnade Hotel Strandbo i Nagu är hotellet igen centrum för integrations och flyktingfrågor.
Projektet ”Stig in!”, ämnat att samla och utvärdera erfarenhet av integration, bjuder in flyktingkoordinator och andra som arbetar med integrationsfrågor till hotellet för att nätverka under måndag och tisdag.
Fredagens session inleds med den så kallade Nagumodellen, den som uppstod hösten 2015 när orten tog emot 99 asylsökande, hälften av dem barn.
Hotel Strandbo blev Röda Korsets tillfälliga flyktingförläggning och Nagu blev världskänt på köpet.
Nina Söderlund, stadsstyrelsemedlem för VF och den som önskar seminariedeltagarna välkomna å stadens vägnar, säger att Nagumodellen är värd granskas av forskare.
– Den kan säkert exporteras men vi borde få mera kunskap om den.
Britt myntade begreppet
Mona Hemmer, en av de frivilliga drivande krafterna bakom det lyckade mottagande av de asylsökande familjerna, säger modellen inte byggde på något nytt.
Det enda nya som skapades var en Facebooksida genom vilken frivilligverksamheten koordinerades.
– I övrigt byggde vi på existerande strukturer, på resurser som redan fanns.
Resurserna var eldsjälar som hon själv, men också ortens förenings- och hobbyverksamhet, och Röda Korsets, stadens och lokala företags insatser.
Nagumodellen var med andra ord orten och dess invånare. Att frivilliginsatserna fick ett namn var fotografen och dokumentaristen Giles Duleys förtjänst.
Brittens reportage från Nagu fick stor genomslagskraft och visade att det finns positiva berättelser om ett annars dystert tema.
Väntar ännu på asylbeslut
25 av de asylsökande som lämnade hotellet på våren 2016 bor fortfarande inom Pargas stads gränser, och i stadscentrum bor dessutom 40 kvotflyktingar.
Tre asylsökande väntar fortfarande på besked om asyl. En av dem är irakiern Ahmed Ali.
Ali kom till Nagu med sin syster och bror, mycket tack vare att han lyckades övertala myndigheterna om att de är en familj. Hotel Strandbo var avsedd som en flyktingförläggning för familjer.
Tre år senare väntar han fortfarande på ett definitivt besked om sin ansökan, och på besked upp uppehållstillstånd för arbete och studier.
Ali sysslar nämligen med båda. Han är anställd på en byggnadsfirma i Korpo och studerar för en examen inom byggnadsbranschen.
Han behöver inte studera länge. De erfarenheter han redan har av branschen gör att studierna är avklarade på sex månader.
Väntar på beslut. Ahmed Ali vet ännu inte om han beviljas asyl. Han har jobb på en byggfirma i Korpo och studerar på Axxell i Pargas. Foto: Dan Lolax
Gassan Al-Falahi, också han irakier, har liksom Ali gjort den åboländska skärgården till sitt hem.
När han berättar för seminariedeltagarna om hur han rätt snabbt efter ankomsten till Nagu fick praktik på en bilverkstad, och om hur han lärt sig finska, avrundar
han med att säga att Nagu är hans hem.
– Här finns hela min familj. Min mamma och min syster, säger Al-Falahi och avser Mona Hemmer och Gudrun Degerth, Pargas stads flyktinghandledare.
Resurs, inte börda
Men kan Nagumodellen vara ett exempel för andra kommuner eller är den specifik för Nagu?
Anders Sandvik, assisterande rådmann, alltså kommundirektör, i Vinje kommun i Norge, säger att Nagu på ett bra sätt visar vilka fördelar små kommuner har i integrationsfrågor.
Vinje är med sina drygt 3 000 invånare betydligt mindre än Pargas, men mycket större geografiskt sett. Det är en fjällkommun som tagit emot asylsökande sedan 1988 och som lyckats sysselsätta dem som större städer bara kan drömma om.
– Vi ser dem som en resurs, inte som en börda. Också små kommuner ska möta världen, och om de består enbart av norrmän klarar vi inte det.
Norska erfarenheter. Fjällkommunen Vinje har lyckats med integrationen, säger assisterande rådmann Anders Sandvik. Foto: Dan Lolax
Förutom att lyckas sysselsätta asylsökande har Vinje också lyckats med att hålla dem kvar. Ungefär 85 procent av dem som kommer till kommunen stannar.
– Det viktiga är att de asylsökande blir sedda. Man ska också ställa krav på dem, men det ska inte vara orimliga krav. Krav som är avsedda att få dem att misslyckas är rasism.
Svåra frågor ska diskuteras
”Stig in!” är ett treårigt projekt med ett ambitiöst mål.
Under de tre åren ska 20 seminarier ordnas, och Robert Runeberg, innehållsansvarig för projektet, säger att halvvägs in i projekttiden har det inte varit några problem med att få deltagare.
Tanken är att projektets huvudseminarium ska handla om de goda sidorna av det mångkulturella samhället, men också om de dåliga: segregation, hedersvåld och så vidare.
– Goda politiker måste kunna diskutera svåra frågor, säger Runeberg som hoppas att projektet kan föra samman kommunalpolitiker från Finland och Sverige.
”Stig in!” ska lämna efter sig ett digert material som alla som är involverade i integrationsfrågor kan använda sig av.
Projektet stöds av Asyl- migrations- och integrationsfonden, Svenska kulturfonden och Aktiastiftelsen i Vasa. Med i projektet är Centret för livslångt lärande vid åbo Akademi och Yrkeshögskolan Novia, Svenska social- och kommunalhögskolan och Folkhälsan.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.