Mycket är osäkert i de kalkyler som gjorts upp – äldreomsorgschefen svarade på pensionärers frågor om Kimitoöns vårdframtid
Frågorna var många då äldreomsorgschef Eva Manelius besökte Kimito pensionärsförenings månadsmöte. Foto: Stefan Holmström
De som deltog i Kimito pensionärsförenings månadsmöte i Wrethalla i går fick vara med om en omfattande sifferexercis då kommunens äldreomsorgschef Eva Manelius kom på besök. Målet var att redogöra för kommunens Balans2020-program.
– Jag gissar att Almahemmet är det som intresserar er mest, frågade Manelius inledningsvis.
– Ja! hördes från flera av det närvarande.
I slutändan var varken tabeller eller eurobelopp kanske det viktigaste. Det som väckte diskussion var sammanställningen över möjliga positiva och negativa följder av åtgärder som berör Almahemmet, Silverbacken, Hannahemmet och kommunens matservice.
Det som stod klart var också att många kalkyler är högst osäkra då man jämför exempelvis om Almahemmet förblir i kommunens regi eller om verksamheten tas över en privat aktör. Vad kostar vårddygnet efter några år?
– Vi kan med fog anta att besparingen inte skulle bli så här stor. Nya upphandlingar ger andra priser, sade Manelius, och hänvisade till prisuppgifter från andra orter.
Var placeras demensvården?
Listorna över positiva följder var överlag kortare än listorna med negativa följderna. Det här var särskilt tydligt då det gällde Hannahemmet.
Somliga undrade över vilka följder är viktiga, vilka mindre viktiga? Är exempelvis en egen bastu viktig?
– Hur många är det som orkar bada bastu, undrade Ann-Sofie Jensén skeptiskt.
– De är inte många, svarade Manelius.
Det verkar finnas många bieffekter och sidospår och till och med tillsvidare okända saker som klarnar först när eventuella åtgärder gjorts.
– Var skulle demensvården komma? Är det ättestupan, frågade Carl-Erik ”Ecka” Wasén, ordförande för Kimito pensionärsförening, och en av de som stod bakom en namninsamling som fick in 2 000 underskrifter för bevarandet av Almahemmet.
Hur många kan det finnas på en demensavdelning? Femton är för mycket, tio är hanterbart, åtta är idealt – den slutsatsen kunde man dra av diskussionen. I publiken satt flera med egen lång yrkeserfarenhet från vård och omsorg.
– Vi medicinerar inte våra dementa i onödan, så att de blir lugna och benlösa. Det är inte en värdig vård, sade Manelius.
Eva Manelius redogjorde för möjliga positiva och negativa följder av kommunens Balans2020-program. Foto: Stefan Holmström
En koncentration av matservicen och stängda kök väckte också oro. Ett stängt kök på Almahemmet föll inte Ann-Sofie Jensén i smaken.
– De har god mat! Jag äter där en gång i veckan och den är god!
Manelius ställer sig skeptisk till hur det går med matens kvalitet om kök stängs och allt fler portioner ska köras omkring i kommunen.
– Det här något jag personligen anser skulle vara tråkigt.
För många äldre vårdhem, de som inte har närstående, är maten kanske den enda njutningen under dagen, tillade hon. Då det gäller hemvården skulle somliga mista tillsyn, påpekade Manelius.
– En vårdare kastar alltid ett öga på hur klienten mår, det förväntas inte av en som bara kör ut mat.
Frågan om hur mycket som borde repareras i Almahemmet väckte också frågor. Är det bara dörrar som ska breddas eller ska golv bytas ut – och hur mycket skulle det kosta?
Carita Backas ställde en rak fråga om det reparationsalternativet som beräknas kosta en knapp miljon:
– Vad anser du som äldreomsorgschef, kunde Almahemmet fungera bra om det görs en sådan renovering?
– Ja, det anser jag.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.