Carina Holm 12.09.2020 05:00

Riddo Ridberg, kulturmångsysslare i Pargas fyller 60 år. Foto: Carina Holm

Riddo Ridberg är bland annat amatörteaterföreningens Teaterboulages konstnärliga ledare, musiker i fem olika band, regissör, ledare av Pop- och rockkören samt primus motorn bakom de berömda ungdomsshowerna i Pargas.

Vad har då han, som har varit kulturfrilans de senaste 33 åren, gjort det senaste halvåret när coronaviruset tömde kulturfolkets kalendrar över en natt i mitten av mars?

– Jag har skrivit en liten julmusikal. Jag är tacksam över Svenska kulturfonden och Konstsamfundet som snabbt gjorde det möjligt för kulturfrilansar att ansöka om bidrag för något projekt under coronatiden.

All tid i världen, och inga projekt

Julmusikalen, som han beskriver som ”ganska kort och underhållande” har han tänkt på i många år, men andra projekt har alltid tagit all tid.

Nu hade han plötsligt bara tid och inga andra projekt.

– Jag har skrivit musiken för en ganska liten ensemble och nu är också en textförfattare inkopplad. Kanske det blir premiär nästa år?

She’s Leaving Home hoppas på internationella spelningar

She’s Leaving Home. Foto: Pressbild/Samuel Salminen

Ett annat projekt som fick ett abrupt avbrott i och med coronan är Beatlesbandet She’s Leaving Home, där Ridberg spelar keyboard och där Myyri Ruokolahti, sång, Anton Elmvik, bas, och Oliver Tschernij, trummor och keyboard, medverkar.

– Vi spelade i Ryssland i januari i år, i Brasilien i december i fjol och i Liverpool i augusti i fjol. Vi har fått en del intressanta kontakter och jag hoppas att vi får en fortsättning också med fler internationella spelningar.

Beatlesvecka blev elva timmar webbsänd musik i sex dagar

She’s Leaving Home var inbjudet också till årets Beatlesvecka i Liverpool, men evenemanget blev i stället ett webbevenemang, med elva timmar Beatlesmusik per dag sex dagar i sträck.

She’s Leaving Home var ett av 137 band från 36 länder som medverkade med inspelade inslag.

– Vi hade också sådan abstinens att vi ordnade två dagar med konserter i femton olika hemmaträdgårdar i Pargas i somras.

Showerna har lett till yrken och kulturstudier

Ungdomsshowen ”Cloud 9”. Foto: Henrik Zoom

Ungdomsshowerna i Pargas är legendariska och i senaste show fanns andra genrationens medverkande med.

– Senast var vi femton i produktionsteamet, så ett nyckelord med showernas framgång är att de görs tillsammans. Livet bakom scen är minst lika viktigt, om inte viktigare, och vi jobbar länge med gruppandan.

Samtidigt betonar han stadens, kulturnämndens och kulturenhetens roll.

– Det är de som har gett förutsättningarna för produktionerna och som har ansökt om bidrag och ordnat allt kring dem.

Numera är det säkert närmare hundra av de ungdomar som har varit med i showerna som har börjat studera eller jobba med något kulturrelaterat, eller aktivt håller på med någon kulturaktivitet på sin fritid, konstaterar han.

– När man frågar om min metod, så kan jag bara säga att jag är mig själv. Arbetet är lekfullt, men det finns disciplin och krav. Drivkraften finns i att någon som aldrig har uppträtt tidigare i slutändan sjunger solo på scen. Ju äldre jag blir desto mer rörd blir jag när unga uppträder och man märker att de har utvecklats.

Ingen sommarteater — första gången på över tjugo år

”Doris – flickan i läderrock” från sommaren 2016. Foto: Henrik Zoom.

Den här sommaren var den första på 23 år som Riddo Ridberg inte hade någon sommarteater att hålla på med.

– Ändå gick sommaren märkligt nog snabbare än någonsin. Jag har pynjat mera i trädgården och eftersom jag är ganska händig har jag efter att ha byggt en terrass börjat fundera var man kan bygga en annan. Jag har planterat och målat och tyckt mer och mer om det.

Riddo Ridberg ska kanske börja spela saxofon igen. Foto: Carina Holm

Mat och saxofondrömmar

Med åren har han också blivit allt mer intresserad av matlagning.

– Jag kan också tänka mig att göra något helt annat. Det skulle vara roligt att jobba som köksassistent i ett fint kök med någon känd köksmästare och få skära morötter i fyra gånger fyra millimeter stora bitar.

Han kunde också tänka sig att börja spela saxofon på nytt, utöver piano och trummor som han spelar, samt dragspel, bas och gitarr som han kan grunderna i.

Hellre som McCartney än som Cohen

– Det irriterar mig också lite att jag inte blev tvungen att sjunga i något av banden på 1970-talet. Då skulle jag kunna sjunga nu. Dessutom skulle jag hellre vara tenor, än bas, som jag är. Hellre skulle jag kunna sjunga som Paul McCartney låter som 70-åring än som Leonard Cohen.

– Tänk, om någon skulle kontakta mig för att fråga om jag ville skriva musik till en film, det skulle vara roligt. Eller musik för någon pjäs på en större teater. Jag skulle också vilja vara domare i ett program som Idols eller Voice of Finland, där man får hitta det intressanta i en sångare, som de inte själva är medvetna om, och ge feedback och uppmuntra, säger Riddo Ridberg, som fyller 60 år på tisdag.

Han firar med kaffe och kaka på tisdag 15.9 kl. 17–19.30, Pensionatet, Gruvvägen 1, Pargas. Eventuella gåvor kan ges i form av ett bidrag till Teaterboulagets stipendiefond, FI12 4055 8220 0155 63, med ”Riddo 60”, som meddelande.

Riddo Ridberg
Aktuell: fyller 60 år på tisdag.
Har genom åren haft omkring 1 000 banduppträdanden med olika bandkonstellationer och regisserat 65 pjäser.
Spelar fortfarande i fem band: Beatlestributbandet She’s Leaving Home, ”som spelar en funky version av Beatles, med en ung kvinnlig sångare och utan gitarrer”, folkmusikbandet Folkrörelsen, coverbandet Green Onion, Burned Picture, som spelar heavy från 1970-talet, samt Bruce Almighty, med musik av Bruce Springsteen.
Bor i Pargas med frun Fia Isaksson.
Beskriver sig själv som rastlös, flexibel, självironisk, oorganiserad, ”jag glömmer mina rollkläder och försöker ha allt i huvudet”, och som en knutpatriot som har trivts bra i lilla Pargas, ”trots att det hade varit lättare för en musiker att få spelningar i en större stad”.

Kontonumret korrigerat 14.9. kl. 7.58.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln