Motorcykel i Aura å visade sig vara sjögräsluddig moped: ”Ån är inte en avstjälpningsplats”
Dykare trodde sig ha hittat en motorcykel i Aura å då de städade botten på Östersjödagen den 28 augusti. Då var det för strömt för att kunna lyfta upp föremålet.
Motorcykeln visade sig vara en moped då den hissades upp kring lunchtid på fredagen.
– Det är den första mopeden vi har hittat i ån. På samma ställe finns fyra eller fem elsparkcyklar och några cyklar, säger Jouko Moisala, som är arrangör av dykevenemanget.
Cecilia JuutiMoisala har varit med och städat botten på Aura å sedan 1995. Ån städas av frivilliga dykare från Åbonejden.
Botten på Aura å städas årligen på Åbodagen, som i år infaller på söndagen den 19 september.
Aura å ska städas på söndagen i vanlig ordning. Mopeden plockades upp redan på fredagen eftersom jobbet var arbetsamt och krävde hjälp av en bil med lyftkran.
Elsparkcyklarna är miljöfarliga
Enligt Jouko Moisala har kring tusen cyklar plockats upp från Aura å sedan nittiotalet då han började delta i städarbetet.
De senaste åren har antalet cyklar på åbotten minskat, medan elsparkcyklarna har blivit fler.
– Elsparkcyklarna är problemavfall. Cyklarna gör i sig ingen skada förutom att de skräpar ner, men elsparkcyklarna är direkt en miljöfara, säger Moisala.
Elsparkcykelbolaget Voi har donerat en undervattensdrönare för att underlätta dykarbetet. ”Voikala”, det vill säga ”Voifisken” har både kamera och ekolod för att lättare kunna hitta föremål i det grumliga vattnet i Aura å.
Cecilia JuutiEnligt Moisala är det inte djupare än två till tre meter i Aura å. Vid Domkyrkobron är det bara en meter djupt.
Vattnet i ån är väldigt grumligt, vilket gör att sikten är dålig och det är svårt att dyka.
– Man har inget lokalsinne då man är under ytan. Dykaren Ralf Strandell simmar ut, dyker ner och så halar vi in honom med ett rep medan han känner längs med botten om han hittar föremål som inte ska vara där.
Cecilia JuutiMoisala säger att botten på Aura å hårt packad sand.
Saker i ån försvinner ingenstans
Varför finns det då både elsparkcyklar och cyklar i Aura å? Jouko Moisala har en teori som han kallar ”pojkteorin”.
– Om ett gäng barn står på stranden, vem är det som kastar sten i vattnet? Jo, pojkarna. Det fenomenet försvinner inte då man blir äldre. Man vill i stället höra större plums och kastar större saker i vattnet, säger Moisala.
Under årens lopp har ett och annat lyfts upp från Aura å. Moisala räknar upp nyckelknippor och plånböcker, som i många fall återförenas med sina ägare.
Cecilia JuutiMoisala säger att de har hittat flera låsta cyklar på åbotten.
– En gång fick vi upp en låst, blå Jopocykel. En person som jobbade vid en restaurang vid ån gick förbi och konstaterade att cykeln tillhör restaurangens kock. Folk verkar tro att saker man kastar i ån försvinner, men så är det ju inte.
År efter år städas ån på cyklar och annat bråte. I samarbete med Håll Skärgården Ren återvinns det som kan återvinnas.
Cecilia JuutiStädtalkot i Aura å uppmärksammar Åbobor om hur mycket saker det verkligen finns i Aura å.
– Kasta inte saker i ån. Någonstans måste man dra en gräns. Ån är inte en avstjälpningsplats.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.