Möt sju personer inom vården i Åbo och Åboland — viktiga roller som inte kan skötas på distans
Vårdpersonalen kan inte jobba hemifrån eller undvika närkontakt. ÅU har intervjuat vårdare i Åbo och Åboland om hur det känns att jobba nu då coronaviruset är i farten.
Nina Öhman. ÅU-foto
Nina Öhman,
sjukskötare på Karinahemmet i Åbo
Nina Öhman jobbar med patienter som får vård i livets slutskede.
– Man har hittills känt sig trygg då man varit på jobbet. Men då jag varit ledig en dag och läst mera nyheter så känns det lite obehagligt då man tänker på hur snabbt situationen kan förändras, säger hon.
– Och om vi insjuknar och sätts i karantän blir det svårt att få hit personal. Om vi måste ta in vikarier från flera olika ställen så ökar också riskerna för smitta. Men så länge vi hålls friska finns det chanser att vi ska lyckas upprätthålla vården.
En del av personalen har fått begränsa sina liv. Öhman har själv bland annat handlat mat åt en äldre släkting och lagt kassen på trappan för säkerhets skull.
Endast de närmaste är välkomna att besöka sina anhöriga.
– De har tagit det väldigt bra. De förstår att de måste skydda vårdpersonalen och patienterna. Om en patient är i relativt gott skick men blir smittad är det mycket dåligt, och det förstår alla.
Patienterna som vårdas i livets slutskede lever ändå ofta i sina egna tankar, konstaterar Öhman.
– De har kanske redan psykiskt lämnat det som finns utanför Karinahemmet. De har förstått läget och att de får färre anhöriga på besök just nu.
När en patient är mycket nära döden förändras situationen, då är de anhöriga välkomna oavsett tillstånd. Men hittills har ingen sådan situation uppstått.
Öhman säger att man nu fokuserar på att göra allt för att smittan inte ska komma till Karinahemmet.
Hon hoppas också att alla som riskerar bli allvarligt sjuka skulle förstå att stanna hemma så mycket som möjligt.
– Man kan inte bara gå på kaffe för att man inte är rädd, utan man måste tänka på följderna, det vill säga att sjukvården överbelastas, konstaterar hon.
Ulrika Malm. Foto: Privat
Ulrika Malm,
studerar till närvårdare och arbetar på Hannahemmet i Kimito
– Vi måste gå till jobbet, så är det bara. Mest har vi diskuterat att folk inte tar sitt ansvar och hålls hemma, för det försvårar vårt arbete, säger Ulrika Malm.
Kollegorna diskuterar läget sinsemellan, men Malm tycker att personer som jobbar inom vården överlag har en annorlunda och mer tålig mentalitet.
Arbete har inte förändrats så mycket.
– Förutom att vi nu är mycket mera noggranna med hygienen. Man ska till exempel inte gå direkt till en patient från en annan.
Hon har inte varit direkt orolig själv, och familjen har redan en längre tid haft alla barnen hemma.
Ett problem kan dock uppstå.
– Min dotter är hjärtopererad, så om coronaviruset bryter ut på Hannahemmet kan jag inte bo hemma längre, då jag hamnar i karantän.
Det ser hon inte som ett alltför stort problem, då det finns flera möjligheter till alternativt boende.
Malms dotter studerar småbarnspedagogik i Vasa och skulle egentligen ha haft sin praktik nu, men den skjuts fram till hösten. Malm är själv på väg på en praktikperiod till Dahliahemmet i Dalsbruk i april, den sista innan hon utexamineras som närvårdare.
– Ännu är den inte inställd i alla fall, säger hon.
Maria Finnberg. Foto: Privat
Maria Finnberg,
närvårdare på Hemmet (Rosenhemmet) i Åbo
– Visst är jag orolig för att det ska bryta ut, men vi måste nu ta vårt ansvar som vårdare och minimera riskerna för att vi smittas. Jag är själv ung och frisk, men för andras skull går jag nu till exempel inte till gymmet, och min man handlar hem maten. Min dotter som går i tvåan skulle få gå tillbaka till skolan nästa vecka, men vi håller henne hemma. Vi har också vår pojke som går i fyran hemma, säger Maria Finnberg.
På Hemmet har man strikta restriktioner för att undvika ett coronautbrott.
Hemmet städas som vanligt, plus att man även desinficerar allt två gånger om dagen. En annan förändring är att de som arbetar på avdelningen Rosenhemmet inte längre går igenom de andra avdelningarna då de kommer till jobbet.
– I stället går vi runt huset. Avdelningen tvättas också två gånger om dagen och de olika avdelningarna har skilda omklädningsrum.
På Rosenhemmet bor personer med minnessjukdomar.
– Vår vardag är ganska skyddad. Stämningen på jobbet är lugn. Vi talar inte om coronaviruset med dem som bor här, för det kunde vara svårt för dem att komma ihåg vad vi har talat om, och endast leda till att de blir stressade och oroliga och inte förstår varför.
För de anhöriga som inte får komma på besök kan det vara tungt, men viljan att göra gott är stark hos alla.
Klienterna ges tid att prata med sina närstående i lugn och ro per telefon.
Petronella Sevelius. ÅU-foto
Petronella Sevelius,
barnmorska på ÅUCS barnsängsavdelning
Petronella Sevelius har inte hittills oroat sig för coronavirusets spridning.
– Jag är en ganska lugn person och stressar inte upp mig så snabbt. Vi har en plan för hur vi ska agera om det kommer in en person som misstänks ha coronaviruset. Vi har skyddsdräkter på oss, och vi är vana med smittosamma sjukdomar sedan tidigare och jobbar dagligen med personer som har smittosamma sjukdomar.
Om en person är på väg in för att föda ringer personen vanligen avdelningen på förhand, och personalen hinner förbereda sig.
En del omstruktureringar har gjorts på avdelningarna. Nu är endast två i bruk, och amningspolikliniken tar inte emot kundbesök.
– I början tog vi i bruk besöksförbud, men nu har vi igen börjat tillåta att partnern kommer på besök. Men man ska hållas inne på sitt eget rum och inte vara ute i korridorerna. Inga familjerum används just nu.
Sara Abrahamsson. Foto: Privat
Sara Abrahamsson,
närvårdare på Björkebo serviceboende i Pargas
Abrahamsson är inte orolig över situationen just nu, men påpekar att det märks i personalstyrkan att coronaviruset är i gång då personalen måste stanna hemma så fort de har sjukdomssymptom.
Och sådana dyker upp med jämna mellanrum, eftersom det nu också är influensatider, konstaterar hon.
Arbetet på Björkebo har ändrat en del, då varken klienternas dagsverksamhet eller matsal är i gång.
I stället får vårdarna besöka klienterna i deras egna boenden mera ofta.
– Vi hämtar mat till dem och sätter mera tid på att umgås med och sysselsätta dem. Tidigare har vi hämtat dem till matsalen, men nu är den ju stängd, berättar Sara Abrahamsson.
Anhöriga får inte träffa klienterna inne i deras lägenheter.
Niklas Alopaeus. Foto: Privat
Niklas Alopaeus,
arbetar på sjukvårdsdistriktets ambulans i Nagu
Personalen på sjukvårdsdistriktets ambulans i Nagu är sedan tidigare van vid att hantera smittosamma sjukdomar.
– Jag tycker att det känns riktigt okej att jobba än så länge. Men jag tror att vi alla som arbetar på ambulansen är smått nervösa över situationen. Speciellt då vi inte vet vad som är på väg, konstaterar Niklas Alopaeus.
Det skulle vara en katastrof om det kom lika mycket sommargäster i år som det brukar, menar Alopaeus, som tycker att det är en god idé att gränsen till Nyland planerar stängas.
– Vi har många sommargäster från Nyland på vårt område.
Personalen har förberett sig ännu inför coronaviruset. Bland annat har ambulanspersonalen uppdaterat skyddsutrustningen, som nu inkluderar overaller, hårskydd, glasögon eller ansiktsvisir samt andningsskydd och handskar.
– Vi måste ha ordentlig skyddsutrustning eftersom sträckorna vi åker med patienterna ofta är långa här. Om patienten är svårt sjuk kan man hamna att sitta tillsammans med personen i ett litet utrymme i flera timmar, säger Alopaeus.
Piia Auranen. Foto: Privat
Piia Auranen,
sjukskötare som bland annat har hand om infertilitetsbehandlingar på ÅUCS kvinnoklinik
På ÅUCS kvinnoklinik har man tvingats sluta ta emot ofrivilligt barnlösa som vill få olika former av infertilitetsbehandlingar.
I övrigt löper arbetet som normalt, enligt sjukskötaren Piia Auranen.
– Vi sköter också de behandlingar vi har påbörjat tills de slutförts, men några nya påbörjas inte. Det sker enligt rekommendationerna, eftersom vi inte ännu vet tillräckligt mycket om coronaviruset och hur läget utvecklas.
Hundratals får infertilitetsbehandling vid ÅUCS årligen. Enligt Auranen har patienterna tagit emot nyheten bra.
All annan service sköts som vanligt på kliniken, enligt Auranen, som också tror att man kommer att klara av att hålla samma nivå i framtiden.
– Men det känns som om vi lever i väldigt ovanliga tider nu. Osäkerheten är egentligen den mest dominerande känslan just nu, ingen vet vad som ska ske, säger hon.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.