Mörkö-Annikki kommer lastad med trygghet – är det Plååster-Petter eller Krämpakärran som gäller här?
Det är inte bara i skärgården som avstånden till eventuella grannar kan vara långa och vägen vintertid både mörk och besvärlig.
Såväl i Västnyland som i Åboland finns det många som bor i glesbygden på landet och många av dem är dessutom äldre människor, som har varit vana att klarar sig själva hela sitt liv.
Men den dag orken och de egna krafterna tryter drabbas också känslan av trygghet.
Det känns inte längre tryggt att vara ensam hemma.
Och med otryggheten kommer också rädslan förr eller senare. Tänk om något händer?
Också i Miehikkälä i Kymmendalen vet de omkring 1 850 invånarna ganska mycket om hur det är att bo i glesbygden, med långa avstånd till det mesta.
Här trafikerar en korsning mellan brandbil och ambulans, som har fått det intressanta namnet Mörkö-Annikki.
Enligt ett Yle-reportage (yle.fi 1.12.2022) brukar nya ambulanser inom Kymmenedalens räddningsverk få namn efter sin första patient. Och när ambulansen togs i bruk för något år sedan rådde det hajp kring ishockeyspelaren Marko Anttila , alias Mörkö. Därav den aningen speciella namnkombinationen.
Men sitt udda namn till trots, Mörkö-Annikki är en verklig räddare i nöden och i olika slag av nöd dessutom. Det är det som är hennes styrka.
Till det här specialräddningsfordonets standardutrustning hör bland annat en laddningsbar motorsåg, som kan användas för att komma åt vid eldsvådor, och en drönare, som till exempel har använts för att hitta en bärplockare som hade fått en sjukdomsattack ute i terrängen.
Men innerst inne är hon en ambulans med specialutrustning, vilket gör att hon kan hjälpa patienterna på plats i högre grad än en vanlig ambulans, som oftast också transporterar patienten till något sjukhus.
Personalen består av en förstavårdare och av en brandman.
Det är klart att ett kombifordon ställer nya kombikrav också på personalen, som måste kunna fungera både som förstavårdare och som brandmän.
I Miehikkilä kan en ambulansresa till närmaste sjukhus i Kotka ta tre timmar tur och retur. Det är lång tid för ambulansen att vara borta från sitt stora geografiska kärnområde, där det hinner ske mycket under så lång tid.
Med tanke på avstånden är det speciellt viktigt att kunna föra hjälpen dit den behövs.
Igenkännings faktornär högom man tänker på Västnyland eller Åboland.
Kanske de nya välfärdsområdena också här kunde ta modell av Kymmenedalen och ta i bruk motsvarigheter till Mörkö-Annikki framför allt med tanke på de äldre som bor i glesbygden också här hos oss?
Det kräver naturligtvis både specialutrustade fordon och personal med specialkunnande.
Samtidigt har det i flera olika omgångar betonats hur viktigt det är att kunna skapa bästa möjliga vård för dem som verkligen behöver den genom att jobba smartare och utnyttja befintliga lösningar med goda resultat.
Kanske Mörkö-Annikki i västnyländsk eller åboländsk variant är svaret. Eller snarare Plååster-Petter eller Krämpakärran?
Ifjol hade ambulans- och brandbilskorsningen omkring tusen vårdutryckningsuppdrag i Miehikkälä och Vederlax i Kymmenedalen i närheten av den ryska gränsen, ett område med omkring 5 000 invånare.
Dessutom ryckte fordonet ut omkring 150 gånger då det blev brandlarm.
Många har tagit kontakt och sagt att bilen betyder trygghet för dem.
Enligt Yle-reportaget finns det bara ett få tal motsvarande specialutrustade ambulansfordon som Mörkö-Annikki i bruk i Finland i dag.
Det är ganska märkligt med tanke på det finns gott om långa avstånd och glesbygd med många äldre invånare i stora delar av landet.
Trygghet borde vara ett av nyckelorden när till exempel Egentliga Finlands välfärdsområde redan i början av nästa år kommer att bli tvunget att börja utarbeta sin så kallade servicestrategi.
I klarspråk betyder det vilken typ av vård som ska finnas var och för vem.
Förmodligen kommer flexibla lösningar att bli allt viktigare.
Om inte patienten kan ta sig till vården borde vården kunna ta sig till patienten.
Flexibla och anpassade lösningar är en del av vardagen för många glesbygdsbor redan i dag, eftersom det inte finns några alternativ.
De frivilliga brandkårerna är utmärkta exempel på specialkunnande som finns också ute i byarna, långt från närmaste tätort, Naguambulansen och Utös förstärka vårdberedskap är andra exempel, som kan spridas till andra välfärdsområden.
För en sak är klar, välfärdsområdena kommer inte att ha vare sig tid eller råd att uppfinna hjulet på nytt.
Därför kommer det att vara extra viktigt att goda idéer som fungerar på ett ställe kan överföras till områden med liknande förhållanden och motsvarande utmaningar.
På det sättet hjälper man dem som behöver hjälp på ett effektivt sätt.
Och skapar känsla av trygghet.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.