Mordet på Ilpo Härmäläinen var en ”avrättning”, säger åklagaren – tingsrätten diskuterade ankartyper, vapen och blodspår
Stefan HolmströmÅbojuristen Ilpo Härmäläinen dödades på ett ynkryggat sätt. Det anser åklagaren Niina Merivirta om hur det gick till då Härmäläinen lurades ut på en segelbåtsfärd och mördades sommaren 1994.
– Det hela påminde om en avrättning. Först ett skott i ryggen och sedan ett annat i huvudet, som ett avlivningsskott.
Rättegången mot den så kallade ”reklammannen” fortsatte i Egentliga Finlands tingsrätt på tisdagen. Processen har varit exceptionell, eftersom rättegången inleddes i fjol men den mördade hittades först i år.
Det var Marinens dykare som hittade Härmäläinens kropp på havsbottnen i Erstan den 2 mars. Liket var sällsynt bra bevarat eftersom det hade packats i plastsäckar och dumpats på 44 meters djup, där vattnet är både kallt och syrefattigt.
Åklagaren har nu kompletterat sin stämningsansökan med att mordet har begåtts med särskild råhet och grymhet. Den åtalade anses ha förberett brottet noga med plastsäckar, rep och tejp – samt ett ankare för att sänka offret till havsbotten.
Arkiv/Stefan HolmströmUnder gårdagens session bestred den tidigare reklambyråägaren åtalet. Enligt hans försvarsadvokat Heikki Uotila skulle det beskrivna händelseförloppet inte ens ha varit möjligt.
Uotila påpekade också att det inte finns bevis för att Härmäläinen verkligen skulle ha mördats just den dag han försvann, den 5 augusti 1994.
Många av åklagarens och försvarets frågor gällde ankartyper. Ett så kallat Danforth-ankare hittades nämligen på havsbottnen, nära Härmäläinens lik. Enligt åklagaren skulle ankaret ursprungligen vara från den åtalades segelbåt.
Den åtalade uppgav tidigare att ett ankare hade stulits. Nu förnekar han att något sådant har hänt.
– Nej, inget ankare har stulits från min båt. Det skulle ha antecknats i loggboken. Vi har aldrig bestulits på nåt, inte ens skor från däcket.
Den åtalade uppgav att han aldrig ens haft ett sådant ankare som hittades i Erstan.
– Det är inte alls bekant, eftersom jag aldrig haft ett sådant. Därför kan jag inte heller ha talat om ett sådant.
PolisenEn annorlunda version gavs av den åtalades ex-hustru, som han var gift med 1979–2006. Hon minns en episod från 1994.
– En gång sade han att akterankaret var försvunnit eller stulet. Jag undrade lite över det här.
Ex-hustrun minns också att ankarepisoden skulle ha inträffat i samband med en båtfärd som gjordes bara ett par dagar efter Härmäläinens försvinnande.
– Visst kan det ha varit ett annat år, men loggbokens anteckningar tyder på just det här.
Flera frågor handlade om just segelbåtens omsorgsfullt ifyllda loggbok.
Kvinnan medgav ändå att hon själv kanske inte ens bums skulle märka om akterankaret saknas, eftersom det inte behövdes under alla seglatser. Hon sade sig i stort sett ha vetat vad allt som fanns ombord, men kanske inte då det gällde ”allt det tekniska”.
Ex-hustrun frågade aldrig något mer om det mystiska förvunna ankaret.
– Jag såg i hans ansikte att det här är något som vi inte ska tala om.
PolisenMånga av frågorna gällde de vapen som den åtalade bevisligen har ägt. Kulfragment som polisen påträffat i och vid liket kan ha avfyrats med just en sådan Colt-revolver som den åtalade hade på 1990-talet.
Vapnet såldes senare, men polisen har lyckats låna det för teknisk undersökning. Det går ändå inte att bevisa att kulfragmenten skulle vara från kulor som avfyrats med denna revolver.
Den åtalade ville avdramatisera köpet av ett hagelgevär och revolvern 1992.
– Jag gick förbi vapenaffären varje dag. Det hela var ett infall. En dag gick jag in och snackade med killarna i affären.
Den åtalade skaffade licens och köpte de två vapnen. Det blev ändå varken jakt eller prickskytte, då han inte hittade en kompis för den nya hobbyn. Någon ammunition köptes därför inte heller, enligt honom.
– Det var min pappa som sedan uppmanade mig att sälja vapnen, han gillade inte dem.
Den åtalade fick också detaljerat utreda hur länge det tog att köra från hemmet i Nådendal till småbåtshamnen på Satava och hur snabbt båten kunde sättas i färdskick.
”Handen på hjärtan och på Bibeln”
Det framgick att en polishund markerade en plats då den åtalades segelbåt undersöktes. Det här tyder på spår av blod eller sperma.
Den åtalade anser att det inte är sällsynt att få sår då man exempelvis servar båten eller om man skär sig då man kockar. Då det gällde det andra sade han att ”sådant produceras i alla parförhållanden och att det kan droppa då man ska tvätta sig”.
– Det som jag själv undrar är hur det kan vara möjligt att hunden markerade just den platsen, under båtens sprayhood. Endast en pudel får plats där. Hur skulle Härmäläinens lik ha kunnat ligga där? Det gör mig illa berörd då jag som oskyldig anklagas så här.
Åklagaren ställde också en rak fråga om den åtalade hade skjutit Härmäläinen.
– Nå faktiskt inte! Med handen på hjärtan och på Bibeln.
En dag kvar
Den 3 augusti 1994 försvann den 33-åriga Åbobon Ilpo Härmäläinen.
I fjol öppnade öppnades utredningen på nytt. Polisen fick då också nya tips.
Åklagaren anser att motivet var att Härmäläinen hade bedragits av den åtalade och tänkte kontakta polisen. Det var därför han lurades med på en båtfärd och mördades.
Rättegången började i höstas men sköts upp som en följd av polisens fortsatta utredningar.
Den 2 mars i år hittades Härmäläinens kropp av Marinens dykare.
De sista vittnena hörs på tisdag. Då hålls också slutpläderingarna.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.