Kristoffer Nöjd 24.04.2024 13:20

Monica Henriksson som introducerat tusentals Ekenäsbarn till musikens glädje är övertygad: Alla besitter någon form av musikalitet.

– Man kan tidigt märka att en del har bra rytmsinne eller sjunger bra. Men det är egenskaper man hinner utveckla senare också. Man ska få vara musikalisk på sitt eget sätt. Det finns också de som älskar musik men som inte vill ge ut någonting av sig själv. Därför tvingar jag aldrig någon till att uppträda.

Ser sig som inspiratör

Henriksson som jobbar som musiklärare vid Raseborgs musikinstitut ser sig som en inspiratör.

– Jag vill se barnen och inspirera dem. Jag hoppas att de finner att musik är trevligt – att de får en bra start om det sedan blir hobby- eller proffsnivå. Man ska få vara den man är i förhållande till musiken.

Under helgen arrangerades Finlands svenska sång- och musikförbunds förbundsdagar i Mariehamn. Monica Henriksson fick motta förbundspriset för Årets ledare för unga – Gunilla Josefssons pris 2024.

– Det är ett ganska nytt pris som instiftades efter att Gunilla Josefsson gick bort för drygt fyra år sedan.

Josefsson var musiklärare i Ekenäs och drev en egen musikskola där också Henriksson jobbade en kort tid innan hon anställdes som blockflöjts- och pianolärare på Ekenäs musikskola 1981.

Den populära musikleken har för barn under skolåldern startade Henriksson 1983 och samma år lade hon också grunden för musikskolans, numera musikinstitutets, barn- och ungdomskörer.

Bra hand med barn

Henriksson är barnträdgårdslärare i grunden och hann jobba på daghem i två år innan hon utbildade sig till musiklekskollärare.

– Jag trivdes bra med att jobba med barn på dagis och var orolig hur jag skulle klara av att få träffa barn bara 45 minuter i veckan. Då drömde jag om att starta upp ett halvtidsdagis med mycket musik i verksamheten.

Men Henriksson har fått sin beskärda del av barn ändå. Som mest hade bara musikleken 200 barn i rullorna. I dagens läge är de cirka 100. Utöver det finns alla barn i musikinstitutets körer.

– Det har blivit många människomöten.

De som sett Henriksson handskas med små, ibland bångstyriga barn i en musikklass eller under ett uppträdande på scenen, distraherade av sina förväntansfulla föräldrar i publiken, imponeras av hennes lugn och milda auktoritet.

– Det har jag säkert lärt mig genom åren. Jag försöker sätta gränser och se barnen som individer.

Många barn har frågat vad jag egentligen jobbar med när de bara sett mig leka och sjunga. Jag har haft världens bästa jobb – ett på alla sätt positivt jobb.

Att få tillbringa tid med barn och unga i musikens tecken har gett Henriksson ett stort livsinnehåll.

– Jag älskar att få umgås med barn i musiken. Många barn har frågat vad jag egentligen jobbar med när de bara sett mig leka och sjunga. Jag har haft världens bästa jobb – ett på alla sätt positivt jobb.

Hon fascineras av att få se barnen utvecklas till körsångare, hobby- eller till och med proffsmusiker.

– Det har varit ljuvligt. Jag är en liten del av deras liv och de är en liten del av mitt. Det är få förunnat att ha ett sådant yrke.

Den enda nackdelen Henriksson ser är att jobbet som i huvudsak sker på eftermiddagar och kvällar naggar ett normalt liv och umgänge i kanterna.

– Men det är mitt val av yrke.

Erkänsla från ett annat håll

Priset som årets ledare för unga ser Henriksson som erkänsla för det hon gjort och trivts med – också från någon annan är barnen och deras föräldrar.

– Den erkänslan har jag fått under alla år av barnen och deras tacksamma föräldrar. Också de som går vidare i sitt musicerande är en viss erkänsla för mig. Det är ett bevis på att de har fått en bra start.

Även om hon blir kvar som timlärare går Henriksson går i pension i höst. Det känns tudelat att lämna ett jobb som hon älskar efter över 40 år.

– Å ena sidan skulle jag bara vilja fortsätta. Å andra sidan måste man sluta någon gång, helst medan man ännu själv kan välja att göra det.

Kristoffer Nöjd
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln