Kattbett ledde till dropp på sjukhus och lång sjukskrivning
Tillfrisknar. Mona Söderbloms hand är mycket bättre sedan hon blev biten av sin katt, men hon är fortfarande trött. Bild: Adrienne Westerback.
Det hela var egentligen en oturlig olyckshändelse.
Mona Söderblom, bibliotekarie, i Kimito skulle ta sin katt Bisse till veterinären för undersökning veckan efter påsk, men katten blev panikslagen av situationen och stretade emot.
– Hon är en före detta vildkatt så jag visste att det kunde bli problem, förklarar Söderblom. Därför hade jag också försökt få veterinären att besökas oss här hemma, ens för att bedöva katten först, men det lyckades inte.
När det så var dags att åka iväg till mottagningen tog Söderblom tag i Bisse och händelseförloppet efter det varade bara någon sekund.
Handen svällde upp
Katten bet henne hårt i högerhanden, och särskilt pekfingret tog skada.
Det var först när Bisse satte tanden genom tumnageln som Söderblom släppte taget.
– Min första tanke efteråt var ”hur dum får man vara?”, säger hon. Jag borde inte ha hållit i så länge, men jag är känd för att vara envis.
Tiden till veterinären avbokades och för Söderblom bar det istället omedelbart av till hälsocentralen i Kimito.
Hon blev sjukskriven för resten av den veckan och kunde åka hem igen, men uppmanades komma tillbaka om läget förvärrades.
Under kvällen svällde handen upp och Söderblom sov dåligt den natten, så hon gjorde ett nytt besök till hälsocentralen dagen därpå.
Hennes hand fotades och bilderna skickades till en handkirurg som konstaterade att det nog var bäst att hon åkte in till ÅUCS i Åbo.
Kattbiten hand. Mona Söderbloms hand hade hunnit svälla upp och värkte mycket innan hon kom till ÅUCS i Åbo. Bild: Privat.
Sjukskrevs igen
– Det värkte alldeles fruktansvärt vid det laget, konstaterar Mona Söderblom.
I Åbo röntgades handen, hon fick smärtstillande och dropp. Vid ett tillfälle trodde man också att handen skulle behöva opereras, men det visade sig inte vara nödvändigt.
På ÅUCS stannade Söderblom över veckoslutet och kunde åka hem tillbaka måndag 29 april, men var sjukskriven ytterligare en vecka.
– Jag for tillbaka till jobbet följande måndag men på onsdagen började jag känna av en ytlig huvudvärk, förklara hon. Följande dag vaknade jag med feber och öronvärk.
Bettet i handen ledde till bältros
Söderblom trodde att det hade med handen att göra, att infektionen spridit sig eller att hon reagerade på antibiotikakuren, och det blev en tredje färd till hälsocentralen.
Men det visade sig vara fråga om något helt annat.
– Jag har bältros i och runt omkring örat, säger Söderblom. När läkaren berättade det för mig trodde jag knappt på det, men det är tydligen en följd av bettet.
Hon blev sjukskriven igen och när hon återvände till jobbet i måndags kände hon sig fortfarande inte tillräckligt frisk, så sjukskrivningen förlängdes ytterligare.
– Jag fryser hela tiden, menar Söderblom. Jag har undertemperatur och är otroligt trött konstant. Det kanske också beror av medicinerna, jag vet inte.
Plåstras om. Bandage lades om Mona Söderbloms hand i hälsocentralen i Kimito. Bild: Privat.
Inte kattens fel, den fick bara panik
Katten Bisse höll sig borta en vecka efter incidenten och kom tillbaka in först när Mona Söderblom återvände från sjukhuset. Det dröjde ännu ett tag efter det innan katten började sova inomhus igen.
Söderblom är inte det minsta rädd för att något liknande skulle hända med Bisse på nytt. Katten bet henne helt enkelt för att den fick panik.
– Det här skulle aldrig ha hänt annars, en mera kelsjuk katt får man leta efter, säger Söderblom. Men hennes förtroende för mig är nog förlorat tror jag.
Kattens veterinärbesök har lagts på is. Hon skulle undersökas för problem i munnen, men det tror Söderblom inte att det blir något av.
– Vi har försökt allt och hon har nog blivit bättre, men har också magrat mycket, konstaterar hon bekymrat. Jag lider med henne, för hon borde ha fått hjälp.
”Djurbett är inte att leka med”
Det är en månad sedan Bisse bet Mona Söderblom och handen ser betydligt bättre ut nu, även om det fortfarande finns lite spår kvar.
I början hade hon ingen större nytta av handen och fick lov att använda den vänstra, men nu fungerar den som vanligt så länge hon inte anstränger den alltför mycket.
För tillfället är Söderblom trött på sjukledigheten och vill mest komma ut bland med folk igen.
– Men jag hoppas också att det inte förvärras mera efter det här nu, och att bältrosen försvinner.
Hon understryker också att man ska ta det försiktigt med katter trots allt, och inte vänta med att uppsöka vård när det gäller djurbett.
– Det kunde kanske också finnas en möjlighet att få hembesök av veterinärer, i alla fall i specialfall. Det kanske blir kostsammare, men jag hade hellre valt det alternativet istället för allt som hände efter bettet.
Mona Söderblom lyfter också på hatten för det fina bemötandet hon fått både i Kimito hälsocentral och den avdelning hon låg på i ÅUCS.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.