Möjligheten att få hjälpa andra lockar
Sofia Eriksson (till vänster) och Karolina Rasinkangas vill bli närvårdare för att de vill jobba med människor och hjälp andra. Foto: Monica Forssell
Tio blivande närvårdare har bänkat sig i ett av de många klassrummen i Åbo yrkesinstituts byggnad i Peltola, Åbo.
Handledare Janette Broberg går igenom upplägget för utbildningen. Egentligen inleddes studierna redan för nästan två veckor sedan, men starten har varit aningen svajig med några inhiberade lektioner. Först igår fick studerandena sina scheman.
– Man hade ju gärna kommit i gång genast och fått en rytm på studierna, konstaterar sextonåriga Sofia Eriksson och tjugosexåriga Karolina Rasinkangas. Båda är ivriga inför de nya studierna.
”Enformigt att jobba som kock”
Både Eriksson och Rasinkangas är Åbobor. Eriksson gick ute årskurs nio i St Olofsskolan i våras och Rasinkangas har kockstudier i bagaget och har under flera år jobbat som personlig assistent.
Att jobba som kock var roligt men lite enformigt och därför beslöt hon att börja studera till närvårdare istället.
– Jag tycker om att jobba med människor och närvårdarens arbetsfält är brett, säger Rasinkangas. Eriksson håller med och tillägger att hon tycker om att hjälpa andra människor.
Bra med närvårdarskola ipå svenska i Åbo
Duon är glad över att det erbjuds en svensk närvårdarutbildning i Åbo.
– Åbo är en så finsk ort att det är roligt att det också finns studiealternativ på svenska i staden, säger Eriksson. Att pendla till Karis eller Pargas hade troligen inte varit ett alternativ för henne.
Om det förestående yrket har båda den uppfattningen att det är fysiskt tungt och de hoppas att de i framtiden har möjlighet att påverka lönerna i branschen så att de motsvarar det ansvar och den fysiska belastning närvårdarjobbet innebär.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.