Mobilfria skolor kan leda till sämre samhällsfärdigheter
200 pling. Så många aviseringar får finländska unga i mobiltelefonen i snitt per dag. Inget under att koncentrationsförmågan, inlärningen och läskunnigheten försämras när skärmen ständigt måste kollas.
Många anklagande fingrar pekar nu på mobiltelefonen som en förklaring till sjunkande Pisaresultat, rastlösa elever och sämre skolmiljö. Men med tanke på samhällsutvecklingen är det inte speciellt smart att totalförbjuda smarttelefoner i skolan.
Undervisningsministeriet förbereder som bäst ett lagförslag om ett striktare mobilförbud i skolorna, i enlighet med regeringsprogrammet. En del politiker talar för helt mobilfria skolor.
Utbildningsstyrelsen uppmanar för sin del skolorna att förbjuda störande användning av telefonen under lektionerna och begränsa skärmtiden under rasterna. Lärare och rektorer kan också beslagta en mobil som stör undervisningen.
Det är rimligt. Lärarna borde ges ansvar och auktoritet att styra över elevernas skärmanvändning och skolan ska ha rätt att bestämma om begränsningar under skoldagen. Nationella direktiv kan behövas.
Men: Kommande generationer måste lära sig använda digitala verktyg och ta till sig teknologins möjligheter och faror. Och en satsning på digitalt kunnande utesluter ju ingalunda skärmfria aktiviteter i skolan.
Mobiltelefonen har åstadkommit en beteenderevolution som fundamentalt påverkar vårt samhälle, och den digitala omvälvningen kommer bara att eskalera i och med användandet av artificiell intelligens (AI).
Skolan borde alltså vara en föregångare i digital kompetens – dagens nödvändiga samhällsfärdigheter. Det kräver att lärarna utbildas och får de resurser som behövs, så att det i förlängningen kan leda till en högre digital bildning i vårt land.
Att som beslutsfattare jobba för en totalt mobilfri skola är både orealistiskt och populistiskt, när vi ser på Finlands framtida konkurrenskraft. Vi, som kunnat stoltsera med hög bildning och teknologiskt kunnande, har inte råd att låta resten av världen springa förbi oss.
Ur ett evolutionärt perspektiv har människans hjärna inte hängt med i den digitala utvecklingens rasande fart.
Vi tvingas hantera ett enormt informationsflöde dagligen, vi avbryts ständigt och kollar konstant på mobilen. Finländska flickor hänger i medeltal sex timmar per dag på sin mobiltelefon. Den ständiga tillgängligheten är som en drog och för många är avvänjning av nöden.
Samtidigt kan vi fråga oss om det är mobiltelefonerna som är den enda roten till allt sämre skolframgångar eller om det – smärtsamt nog – kan handla om många andra orsaker som gör att skolan inte förmår upprätthålla en tillräcklig kvalitet på undervisningen? Finns det förklaringar att hitta i lärarnas arbetsbörda, i stora undervisningsgrupper, i samhälleliga nedskärningar?
Och handen på hjärtat, alla föräldrar: Föregår du med gott exempel? Hur ofta glor du på din lilla skärm i stället för att vara närvarande på riktigt?
Vi behöver en bättre balans mellan analogt och digitalt både i undervisningen och i vardagen överlag.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.