Förflytta dig till innehållet

Mobbad och mobbare

Man i skjorta.
Mikael Heinrichs.

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Då diskussionen om mobbning går het känns det som att det är dags att krypa till korset.

Jag har egen erfarenhet av bägge sidorna av mobbningen.

Från att själv ha varit mobbad till att vara den som – både mer och mindre aktivt – mobbade andra.

Det är inget jag precis är stolt över. I ärlighetens namn, alla har vi gjort våra misstag. Alla har vi varit elva, tolv och tretton år gamla och inte särskilt förståndiga.

Jag är knappast ensam om att ha genomgått en liknande process.

Det lär vara både en och annan av oss som inte helt stolt kan titta tillbaka på skoltiden och allt man gjort.

Man kan inte utplåna en orätt genom att begå en ny. Det kräver en viss självrannsakan att inse det.

Men också det man inte är särskilt stolt över är något man kan ta lärdom av. Om de misstag du gjort för trettio år sedan gör dig till en bättre människa i dag, har åtminstone något gott kommit ur det hela.

Inte för att det sonar alla gamla synder, men det gör förhoppningsvis att man har bättre insikt då det kommer till följande generation.

Att man kan känna igen signalerna och kanske förstår bättre då det är läge att ingripa.

Att se signalerna är inte alltid så enkelt. Faktum är att åtminstone undertecknad var väldigt duktig på att dölja det hela för föräldrarna.

Det har knappast ändrat på trettio år, barn och unga ser nog till att föräldrar inte får reda på saker som de ”inte ska veta om”. Så har det alltid varit och så kommer det nog alltid att förbli.

Ingen kan hålla koll på precis allting, men alla kan hjälpas åt. Tyvärr är det bara så att vi behöver den här typen av väckarklockor nu som då för att inse att problemet faktiskt existerar, ofta närmare än man kanske tror.

Också tråkig och otrevlig publicitet kan föra med sig något gott. Jag hoppas innerligen att också den pågående debatten gör det.

Alla konkreta sätt att bli kvitt mobbning – i alla tänkbara former – välkomnas med öppna armar.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter