”Mitt i allt small det in några hundra flickor” – Stefan Randströms dokumentär visar hur kalsongfabrikens ”kudiluttor” förändrade Hangö
En sommarklädd skara köade till den korta röda mattan som ledde in till Kino Olympia i Hangö. Någon aviserade en känslofylld dag. I kön minglade en kostymklädd och glad Hangöson, journalisten Stefan Randström, som välkomnade publiken till hans dokumentär Hyvon – en kärlekshistoria på två språk.
Randströms dokumentär baserar sig på Pekka Barcks bok Hyvon – för Hangö i tiden. Boken handlar om textilfabriken Hyvon som verkade i Hangö mellan 1957 och 1976.
Dokumentärfilmen som hade premiär på torsdagen visar liksom boken ett stycke framgångshistoria och det plötsliga fallet men tar i synnerhet fasta på kärlekens kraft.
Mitt i allt small det in några hundra flickor.
Den strategiska och medvetna industrialiseringen av det sönderbombade sommarparadiset Hangö gav de facto oväntade följder.
När efterfrågan på Hyvons moderna underkläder i bomull och med resårband, senare också flera olika mönster och färger, tog fart i Viljo Revells prisbelönta fabriksbyggnad i Hangö behövdes det arbetskraft.
Unga kvinnor från alla delar av Finland nappade på Hyvons erbjudande om en fast inkomst på fabriken i Hangö.
Det här kom som en chock för de svenskspråkiga damerna som väntade på att bli bjudna upp till dans på Brankis – eller som Christina Nuuttila, Stefan Randströms mamma, säger i dokumentären:
– Mitt i allt small det in några hundra flickor. Och dom var nätta.
Det här hade ortens unga män inget emot och flera kärlekshistorier fick sin början tack vare Hyvons kvinnliga tillskott till befolkningen. Dokumentären berättar att över 100 äktenskap över språkgränserna ingicks under Hyvons verksamma år.
Men det var inte helt smärtfritt. På den tiden var Hangö så svenskt att ”kudiluttorna”, som Hangöborna kallade textilarbetarna, ibland inte fick betjäning i butikerna. Någon kanske inte kunde kommunicera med sin blivande svärmor.
Bland vissa svenskspråkiga familjer fanns det en ovilja att låta döttrarna jobba i helfinska Aarne Karjalainens kalsongfabrik. Överlag ville inte alla att språkgrupperna skulle blandas.
En del av de inflyttade textilarbetarna hittade aldrig sitt sammanhang utanför fabriken medan andra blev beroende av den friska luften i Hangö och längtade tillbaka till den nya hamnstaden efter besök i hemtrakterna.
Bäst gick det för paren på filmduken som lärde språken till varandra. Och småningom blev finskan en del av vardagen i Hangö – för att sedan bli majoritetsspråk.
Hyvons historia beskriver på många sätt den moderna utvecklingen i Hangö.
Historia och humor
Filmen bjuder på en härlig blandning av historia och humor. Men det är kärleken – och faktiskt också döden – som gör det största intrycket. Eila och Reijo Ruuska får frågan om hade lust att lämna Hangö då deras son omkom som liten i en olycka 1994. Båda skakar på huvudet.
– Vi har ju graven här alldeles nära.
Flera av dem som deltog i dokumentären har gått bort sedan dess, bland annat Randströms egen mor Christina Nuuttila, som modigt berättade om hur hon som Hangöbo såg på ”kudiluttorna” när det begav sig.
– Jag visste att dokumentären måste göras nu om den ska göras alls. Men jag är säker på att de alla är med oss i dag och sitter och tittar på första parkett. Filmen har andra undertoner på grund av dem. Dagen blev mer speciell. Det är inte bara en glädjens dag. Det finns sorg med också. Men sorg och glädje går ihop. Det gör bara att känslan fördjupas, säger Randström.
De är få men det finns dagar i livet då alla bitar faller på plats.
Stefan Randström
Det var en glädjefylld men uppenbart rörd dokumentärfilmsskapare som talade på torsdagen.
– De är få men det finns dagar i livet då alla bitar faller på plats. Det här var en sådan dag för mig. Det har varit en nio månader lång resa men ett fint äventyr. Nu är den färdig. Nu satt vi alla, familj, vänner och bekanta i den fina gamla biosalongen i min egen hemstad och såg filmen. Dessutom är sommarvädret det bästa och staden fyller 150 år. Det kan inte vara bättre.
Kristoffer NöjdDet var just känslorna i Hyvonhistorien som gjorde att han ville göra filmen.
– I Pekkas bok skrev han om kärleksparen. När jag kom ihåg att man kallade dem för kudiluttor så började jag fundera på vilken magi dessa kvinnor hade. De överlevde som finskspråkiga i en liten svenskspråkig stad, de jobbade hårt och var måna om familjen med resultatet att de faktiskt ändrade på språkförhållandena i Hangö. Det är fråga om kärlekens makt. Och kärlekens makt förändrade Hangö. Den gjorde Hangö till en modern och tvåspråkig stad.
Randström ville höra dem berätta sina kärlekshistorier.
– Jag tycker om att höra äldre människor prata om kärlek. Det är underbart att höra en 85-årig man berätta om hur han kysstes på Tulludden. Men jag ville veta hur de gick vägen från att vara ”kudiluttor” till att bli, inte bara accepterade, utan omtyckta vänner och fruar.
Kristoffer Nöjd”Steffe” är Hangöbo igen
Författaren Pekka Barck var nöjd med filmen som baserar sig på hans bok.
– Filmen berättar mångfacetterat om Hangös historia. Aarne Karjalainen framställdes som en rövare efter konkursen. Det var arbetarklassen mot fabrikspatronerna och det röda mot borgerskap. Filmen ger sagan om Hyvon ett lyckligt slut.
Stefan Randström har själv flyttat tillbaka efter 29 år i Kanada.
– Efter den andra akten med arbetsliv och barn i Kanada beslutade vi att sälja huset och flytta till Finland. Det gick fort. Det är ett stort livsbeslut som inte är enkelt att ta. Men jag behövde aldrig göra det. Min mamma tog beslutet för mig då hon dog i februari. Jag tänker lite romantiskt att hon hjälpte mig att starta den tredje akten i livet.
Filmen visas på Kino Olympia på lördag och söndag 29 och 30.6 klockan 15.00.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.