Mirkka Ali-Laurila på ÅA utnämndes till Årets lärare – ”Det har varit värt det” säger den blivande pensionären efter 20 år som förtroendeman
Åbo lärarförening utsåg Mirkka Ali-Laurila till Årets lärare.
– Jag blev slagen av häpnad, det var oväntat! säger hon då ÅU ringer upp.
– Förstås känns det bra att få utmärkelsen för mitt arbete som förtroendeman för lärare och huvudförtroendeman för alla Akava-anslutna vid akademin. Jag har närmare 20 förbund att sköta och representerar professorer, forskare, labbingenjörer… Lärarna är egentligen i minoritet på mitt fält men förstås känner jag mina kollegor bäst.
”Ali-Laurila är en mycket uppskattad huvudförtroendeman, kollega och lektor i finska vid Språkcentret vid Åbo Akademi. Hon är samarsbetsorienterad och räds inte att ta itu även med svåra frågor, men är mån om att arbeta i god anda. Hon har en genuin vilja att göra gott och hjälpa andra,” lyder en del av motiveringen.
Hon har fått flera fackliga utmärkelser tidigare och beskrivs också som en person som ”utan att spara på sina krafter arbetat med lärarnas bästa som ledstjärna”.
Lång erfarenhet
Totalt har Ali-Laurila varit huvudförtroendeman vid ÅA sedan 2011 och förtroendeman i över 20 år.
– Jag var den första huvudförtroendemannen i ÅA:s historia. Tidigare representerade förtroendemännen endast sina egna, lektorer, professorer och så vidare. Jag kontaktades av föreningarna och man frågade mig om jag ville ställa upp. Det var också första gången man fick använda arbetstid för förtroendemannauppgifter enligt vårt nya förtroendemannaavtal.
Enligt Ali-Laurila är det lättare för arbetsgivaren att förhandla med en person som har fullmakt för att representera personalen.
– I förhandlingarna har jag mottot att även om vi inte kommer till ett gemensamt slutresultat eller når samma åsikt, har vi i alla fall diskuterat tillsammans och lärt oss hur den andra parten tänker.
Det har varit givande år, konstaterar hon.
– Det är ett mångsidigt fält jag arbetar med. Det ger också perspektiv om hur ett universitet fungerar och hur många människor som behövs för att driva hela maskineriet. Jag kan inte räkna mina arbetstimmar allt för noga. Ofta blir det nattskift och arbete på veckosluten.
Uppdraget äter mycket arbetstid
Men snart är det dags att sluta. Ali-Laurila går i pension i början av augusti. På våren blir det nytt förtroendemannaval.
Hon hoppas att intresset är stort men tvivlar också.
– Det tar mycket av din arbetstid. Man ska hålla kontakten med olika förbund och hålla sig själv uppdaterad hela tiden. Jag hoppas att någon är genuint intresserad.
Under Ali-Laurilas 20 år har hon fått uppleva mycket, som ett nytt arbetstidssystem och att universiteten börjat följa samma samarbetslag som företagen.
Numera kallas samarbetsförhandlingar för omställningsförhandlingar.
– I stort sett är det samma sak. Man ska komma fram till gemensamma lösningar med arbetsgivaren. Tyvärr lyckas det inte alltid. De här åren har ändå gett mig nya synvinklar. Man har en viss förståelse för arbetsgivarsidan också. Ekonomin har blivit stramare och de får tigga pengar och extern finansiering här och där. Det skapar stress och mycket byråkrati.
Mitt uppe i förhandlingar även nu
Ali-Laurila har fullt upp även nu, då det pågår förhandlingar inom ekonomiservicen på ÅA, vilket gäller knappa 30 personer.
– Tanken är inte att någon ska sägas upp men finns alltid en risk att bli man blir uppsagd om man inte går med på omorganiseringen, säger Ali-Laurila.
Som huvudförtroendeman ska hon göra sitt bästa för att stöda de anställda och komma med alternativa förslag. Ett förslag hon fått igenom är att de som berörs av omorganiseringen ska få psykologstöd, något som en del velat ha och uppskattat.
”Man har lärt känna massor med människor som man inte annars skulle ha kommit i kontakt med”
På det stora hela har man det bra på ÅA, tycker hon ändå, efter att i tiotals år ha bekantat sig med hur verksamheten ser ut på andra universitet i Finland.
På Språkcentret där hon själv arbetar upplever hon att det råder god anda och bra arbetsgemenskap.
Längs med åren har hon byggt upp goda relationer med bland annat Åbo universitets (TY) intressebevakare
– Man har lärt känna massor med människor som man inte annars skulle ha kommit i kontakt med och skapat ett nätverk. Om något händer på ett universitet så händer det troligen på andra också. Man kan hålla kontakt med intressebevakarna och förbereda sig.
”Värt något”
Då pensionen närmar sig har Ali-Laurila börjat fundera på om det som hon gjort har varit värt något.
– Nog har det varit värt något, säger hon.
Hon kommer ha kvar många förtroendeuppdrag även som pensionär.
– Jag har tankar och planer och slutar inte jobba helt och hållet. Utan sysselsättning blir jag inte. Jag är inte hängmattetypen som firar sommaren i en hängmatta med en bok. Jag snickrar, fiskar och odlar.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.