Mika Ojala hoppas på likadan stämning som då Inter tog guld i hällregnet 2008
Mika Ojala. Foto: Fredrik Häggman
Inter har ett ligaguld i sitt prisskåp, från säsongen 2008. Av guldlaget från det året är två spelare kvar säsongen 2019: klubbikonerna Timo Furuholm och Mika Ojala.
– I princip var läget likadant då som nu: vi visste att vi måste vinna vår sista match mot Jaro för att ta guldet. Det var en otrolig höst, och den här har på många sätt varit likadan, säger 31-årige Ojala.
Inför den avgörande matchen mot Jaro var det oklart om man alls skulle kunna spela. Ihållande hällregn gjorde planen så blöt att bollen enligt Ojala inte rullade längre än fem meter.
– Så här i efterhand kanske den borde ha skjutits upp, det gick knappt att spela. Men jag är glad att den ändå blåstes igång, att vi klarade 2–0 och kunde vinna klubbens första ligatitel, säger Ojala som stod för en assist.
Ojala tycker att det finns flera likheter mellan årets lag och laget 2008. Spelarna klickade snabbt, man byggde upp en bra rytm och hade rätt spelare på rätt plats.
– Försvaret var vår styrka. Precis som i år lyckades vi spela till stor del med samma spelarstomme, samtidigt som man visste att det finns spelare på bänken som kan täcka upp.
Tuffa år bakom sig
Elva år senare är Ojala återigen tongivande i det blåsvarta laget. Med sina fem mål och nio assist är han en av chefsarkitekterna i Inters vassa offensiv.
Men för honom har säsongen inte bara inneburit spelmässig framgång, utan framför allt en återgång till en normal vardag.
I fjol brottades han nämligen med utmattningssymptom som byggts upp efter flera år av hård press, först under tiden i Tyskland och sedan i Inter.
I juni 2018 kom väggen emot både fysiskt och psykiskt, och Ojala meddelade åt dåvarande chefstränaren John Allen att han var tvungen att ta en paus från fotbollen.
– Förra sommaren tänkte jag inte på fotboll överhuvudtaget. Som tur var klubben förstående och jag fick tid att i egen takt stanna upp, få rätsida på mitt liv och min vardag.
Hittade fotbollsglädjen
Målsättningen för säsongen var därför att hitta glädjen i fotbollen igen, samtidigt som han fått påminna sig om att lyssna på sin kropp för att inte hamna i samma situation igen.
Som många andra Interspelare lyfter han fram chefstränaren Jose Riveiros förmåga att få de bästa ur sina spelare.
– Allt blev lättare i januari då Riveiro kom till klubben och man började plocka ihop laget. Riveiros stora styrka är att han hittar de små detaljerna som man kan förbättra. Jag fick en mer central roll som offensiv mittfältskreatör, vilket jag har trivts väldigt bra med.
I takt med att resultaten började rulla Inters väg har självförtroendet och spelglädjen kommit tillbaka.
– Det ger förstås en boost. Jag tror det lyser igenom att jag trivs på planen nu för tiden.
Trivs med anfallskollegorna
Ojala har också funnit sig tillrätta i samspelet med Filip Valencic och Timo Furuholm. Han gillar att Riveiro uppmuntrar spelarna till att använda sin fantasi så mycket som möjligt, inom klara gränser.
– Det är positivt att rollerna inte är slagna i sten. Om en av oss byter sida under matchen reagerar de två andra direkt.
Varför fungerar det?
– Vi vet var vi har varandra. Furuholm har jag känt så länge att det inte är några konstigheter. Valencic å sin sida är helt enkelt en väldigt mångsidig spelare: han är målsskytt, kreatör, slår målgivande passningar. Jag vet att han är svårstoppad om han får bollen i en situation där han kan driva den till skottläge.
Under landslagsuppehållet inför den avslutande ligaomgången har Ojala fokuserat på att ta det lugnt, nöta på de små detaljerna och hålla musklerna fräscha.
– Jag var också och såg på landslagets match i Åbo. Förhoppningsvis är inramningen lika bra nu, eller till och med ännu bättre.
Han glädjer sig också över att herrarnas liga har seglat upp som diskussionsämne bland allmänheten.
– Det är fantastiskt att staden lyser upp Biblioteksbron i blått och att Åbofotbollen lockar folk. Det känns som att den finska fotbollen är på uppmarsch.
LÄS OCKSÅ:
Inter och KuPS gör upp om ligaguldet – bara tre poäng duger för Åbolaget
KuPS har inte tagit guld sedan 1976 – Kuopiobördiga Aleksi Paananen ska se till att de inte vinner i år heller
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.