Mer och mindre erfarna Nagubor ska ta sig an Vasaloppet – pannben krävs för att klara sig med hedern i behåll
Vasaloppet. För en motionsskidare på våra breddgrader är det ”den heliga graalen”, långloppet som redan med sin blotta status blir litet större än alla andra motsvarande lopp. Efter att fjolårets Vasalopp ställdes in på grund av coronapandemin är suget kanske extra stort just i år att få vara en av de knappa 16 000 som startar under 100-årsjubileumsåret.
Mapcreator/ÅUSöndagen den 6 mars, alltså om två veckor, bär det i väg för en grupp på åtta Nagubor som ska åka de nio milen från Sälen till Mora.
Två åkare som finns med i det gänget är Tessa Friman och Bodil Stadthagen. För Friman blir loppet det fjärde, Stadthagen är en av tre som laddar upp för sitt första Vasalopp.
– Största delen har väl blivit medlurade av sina grannar, jag blev övertalad av min bror att delta. Egentligen var det meningen att jag skulle åka redan i fjol, men då ställdes det in och jag kunde dra en suck av lättnad, skrattar Stadthagen som medger att hon nog emellanåt funderat på om det är helt vettigt att ge sig in på det här.
– Men hellre 90 kilometer i skidspåret än ett maratonlopp.
Bra gäng i bussen
De här åkarna från Nagu – fem damer och tre herrar – åker över till Sverige i en gemensam buss med åkare från Pargas och Kimitoön. Sammanlagt blir det ett trettiotal hugade som tar sikte på kvällsbåten från Åbo fredagen den 4 mars.
I bussen finns både förstagångsåkare och erfarna skidare som tar sig fram på fem timmar. Men sammanhållningen i gänget är enormt bra och alla peppar varandra.
Värdefulla tips
De som varit med förr har också gett gulnäbbarna värdefulla tips inför loppet. Bland annat har tipsen gällt hur det lönar sig att gå till väga vid starten. Det tar länge innan åkarna längst bak i ledet faktiskt kommer i väg. Tankningen och klädseln har också diskuterats en hel del.
Mikael Heinrichs– Man ska frysa litet vid starten, annars får man för varmt. Och exakt hur skidorna beter sig vet man först efter den första backen. Ställvis är det väldigt trångt i spåren och det gäller att parera andra åkare. Första gången jag var med sov jag inte ordentligt på en hel vecka innan, säger Friman.
– Det är nog allt annat förutom de 90 kilometrarna man ska åka som gör en nervös, medger förstagångsåkaren.
Någon lyxresa blir det inte. Tre nätter med minimalt med sömn blir det under resan och natten innan loppet sover man på golvet i en gammal tågstation.
– Men det är definitivt värt det. Känslan att vara med i samma lopp som världens bästa långloppsåkare är otrolig, intygar Friman.
Tackar eldsjälar som ställer upp
Friman har hunnit samla på sig ungefär 400 kilometer i spåren, men för förstagångsåkaren Stadthagen har det blivit ungefär hälften av det.
Mikael Heinrichs– Jag har skidat en hel del här i Nagu tack vare att vi har eldsjälar som Henry Karlsson och Tom Valkama som ser till att vi har ett spår så fort det finns tillräckligt med snö. Dessutom har det blivit en hel del kilometrar på skidstadion i Pargas och i Impivaara i Åbo. Under hösten skidade jag dessutom i Paippitunneln i Pemar, säger Friman.
Hur ser era egna målsättningar ut för Vasaloppet?
– Jag brukar sikta på att förbättra min placering varje gång. Det är svårt att ha en tid som målsättning, eftersom förhållandena kan variera så mycket från år till år, säger Friman.
– För min del handlar det väl främst om att komma i mål. Vi har gemensamt överenskomna spelregler för loppet och man får inte avbryta utan en giltig orsak. Man bryter inte för att man blir trött eller på grund av trögt före, utan det ska i så fall vara en skada eller att utrustningen går sönder, intygar Stadthagen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.