Menföre och förrädiska isar i skärgården – sjöbevakare ger tips på hur man ska göra om man plurrar
Kim LundDen kalla vintern har satt fart på isbildningen i skärgården.
Stora delar av Skärgårdshavet är täckt av is och enligt Meteorologiska institutets iskarta går iskanten ungefär söder om Lohm i Korpo, i norr vid Enskärs fyr och i väst vid de åländska skärgårdskommunerna Brändö och Kumlinge.
Tjockleken varierar från några centimeter till 15 centimeter.
Mapcreator/Kim LundMen läget ändrar snabbt, säger Kenneth Jansson på Nagu Berghamn. Förra veckan var det lock på fjärdarna runt Aspö och Nötö, nu är det is endast runt holmarna.
– Under veckoslutet blev det varmare och den nordvästliga vinden gjorde så att isen drev utåt. Nu har vi ett ordentligt menföre, men man vet inte hur det blir framledes. Havsisarna brukar växa som mest i januari och februari och vara som tjockast i mars.
Det är långt kvar av vintern och mycket hinner ännu hända, säger också lotskutterföraren Tore Johansson på Aspö.
– Om kylan håller i sig kan vi nog få is ända ut till Utö i år. Det är inte så ofta det händer, men det är så det ska vara då det är vinter.
I Kimitoöns inre skärgård har isarna vuxit till sig ordentligt, säger Niklas Löfberg som kör skolskjutsar med svävare från Dalsbruk till Vänoxa och Biskopsö.
– Hela rutten är istäckt och folk har kört med snöskoter och fyrhjuling från Biskopsö till Dalsbruk. Men det finns sprickor och råkar lite här och där och man ska inte ge sig ut på isen om man inte känner till området.
Kim LundTrots det relativt goda isläget har det redan hänt olyckor. Den mest dramatiska var i söndags då en bil körde genom isen i Rimito skärgård.
En grupp långfärdsskridskoåkare följde bilspår som slutade i en vak. De två personerna i bilen hade lyckats ta sig ut ur bilen innan den sjönk, promenerat i land och beställt en taxi.
LÄS OCKSÅ
Skridskoåkare följde bilspår som slutade i en vak – ”Det var ganska dramatiskt”Det är sällan det blir bil-isar i Skärgårdshavet och man ska hålla sig på land så länge det inte finns markerade isvägar.
Helst ska man inte åka ut ens då, säger sjöbevakningsmästare Robin Lindström, vaktofficer på Susiluoto sjöbevakningsstation i Gustavs.
Men ifall isen blir tillräckligt tjock och det plogas upp isvägar, är det några saker man bör tänka på, säger Lindström.
– Helst ska man köra med öppna fönster, har man en bil med centrallås kan dörrar och fönster låsa sig och man kommer inte ut. Därför är det bra att ha en fönsterhammare med sig. Det är också bra att utrusta sig med spade och kedjor om man fastnar. Hastigheten är avgörande, man ska inte köra fortare än 40 kilometer i timmen.
Kim LundLindström skulle inte heller köra med en elbil.
– Det här är bara mina spekulationer, men man vet inte vad som händer om batteriet kortsluter sig och bilen blir strömförande då den hamnar i vattnet.
Det vanligaste uppdraget för sjöbevakarna är ändå att rädda människor som gått genom isen. När larmet går är det alltid fullt pådrag säger Lindström.
– Det åker alltid ut en helikopter, en ambulans, och en brandbil med räddningsutrustning och ytbärgare. Beroende på förhållandena rycker sjöbevakningen ut antingen med svävare, snöskoter eller med bil till närmaste strand därifrån vi kan springa ut på isen.
Kim LundLångfärdsskridskoåkare och fiskare är de första som brukar ge sig ut på isarna. Skridskoåkarna har i allmänhet god kännedom om isläget och vet hur isarna beter sig.
De är rätt utrustade med isdubbar, byteskläder och livlinor. Eftersom de rör sig i grupp är det sällsynt att sjöbevakningen behöver åka och rädda någon som har plurrat. Det samma gäller för pimpelfiskarna.
Däremot finns det en grupp människor som inte alltid har tillräckligt med isvana för att röra sig säkert på ett fruset hav, säger Lindström.
– Under pandemin blev det vanligt med distansjobb och folk köpte fina fritidshus eller byggde om sina stugor till året runt-stugor. De vill förstås gärna dit också på vintern, men saknar erfarenhet av att röra sig på isen.
Kim LundDen bästa livförsäkringen för den som rör sig på isen är en räddningsdräkt, en investering på cirka en tusenlapp som det är värt att satsa på, säger Lindström.
– En räddningsdräkt är absolut värd pengarna, utan den är det bäst att hålla sig på land.
En flytoverall kan invagga en i falsk säkerhet men om olyckan är framme är den inte till mycket hjälp. Tvärtom, säger Lindström.
– Overallen suger i sig vatten och fördubblar din vikt. Det blir omöjligt att ta sig upp ur vaken och det dröjer inte många minuter innan du drabbas av hypotermi och blir handlingsförlamad.
Kim LundSkulle det gå så illa att isen brister gäller det att bevara lugnet och inte råka i panik. Om man vet hur man ska göra ökar chanserna att överleva, säger Robin Lindström, vaktofficer på Susiluoto sjöbevakningsstation.
– Vänd dig mot riktningen därifrån du kom. Använd isdubbarna och slå sönder isen med armbågarna. Sparka med fötterna och satsa allt på det första försöket, det kan vara ditt sista.
– Men egentligen är det inte så stor skillnad hur du gör, huvudsaken är att du kommer upp.
Utrustning för den som går på isen
- Häng isdubbar runt halsen eller lägg dem i bröstfickan. Isdubbarna ska vara lättillgängliga.
- Klä dig ändamålsenligt. Om du hamnar i vattnet är det bästa alternativet en räddningsdräkt som håller dig torr och varm samt håller dig flytande.
- Ta med en käpp eller stav för att kontrollera isens bärighet.
- Packa ryggsäcken så att den flyter. Packa ner en extra omgång kläder i en vattentät påse i ryggsäcken. Lägg mobiltelefonen i en vattentät ficka eller påse.
- Packa också ner ett rep, en kastlina eller ett starkt snöre, som du vid behov kan använda till att hjälpa andra som rör sig på isen. Visselpipa kan också visa sig vara ett nyttigt redskap.
- Den ska finnas minst 5 centimeter, men gärna 10 centimeter, kärnis för att isen ska bära en vuxen människa.
Källa: Gränsbevakningen
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.