Jean Lindén 22.08.2022 07:003

– Minns du tv-serien ”Columbo”? frågar Mårten Rosenberg .

Det gör jag. Den långrocksbärande amerikanska brottsutredaren, spelad av Peter Falk, är en gammal favorit.

– Columbo hade ju ett trick, där han efter ett förhör med en misstänkt stannade upp på vägen ut, vände sig om och sa ”Jo, det var en sak till…”.

En liknande taktik har Rosenberg ibland använt under sina 21 år som finansieringschef vid Finnvera i Åbo.

Men här har det inte handlat om att komma med överrumplande frågor till brottsmisstänkta, utan om att få företagare att reflektera över om de är redo att sälja sitt företag.

– Det kan vara en känslig fråga, särskilt för äldre företagare. Jag har formulerat frågan: Är företaget i försäljningsskick?

Svaren har varierat. En del har svarat ”jo”, andra ”vad menar du?”, medan en tredje grupp sagt att de inte har någon avsikt att sälja.

– Men det kan komma ett anbud som är svårt att tacka nej till. Då gäller det att ha sin dokumentation i skick så att man kan visa upp den för den potentiella köparen: bokföringen, alla avtal med kunder och personal och så vidare, säger Rosenberg.

Samma sak gäller om det händer något med företagaren – en olycka eller ett dödsfall. Då är det illa om informationen om företaget inte finns samlad och lättillgänglig.

Ingen stor byråkrat

Finnvera är ett statsägt aktiebolag med uppgift att stöda företag med lån, borgen, riskkapital och exportfinansiering. Totalt handlar det om flera miljarder per år för bland annat nyetableringar, tillväxtprojekt och utlandssatsningar.

Det kan handla om allt från enpersonsföretag till lyxkryssarbyggen, och inte sällan handlar det om att stöda ägarbyten i företag.

Men även om Rosenberg påpekar vikten av att ha dokumentationen i skick så betonar han att Finnvera inte är någon stor byråkrat.

– Vi skickar inte tillbaka en ansökan om det saknas ett kommatecken i den. En del företag kan lämna in ansökningar med en massa excel-tabeller där det kan vara svårt att hitta biffen i deras planer, medan andra företagare kan ha en bra idé som nästan är formulerad på den klassiska tobaksasken. Då kan vi sätta oss och fundera om idén kan funka, och finslipa den.

Jean Lindén

Lokalt exempel

I ÅU:s arkiv hittar jag ett handfast exempel på när Finnvera och Mårten Rosenberg kommit till undsättning. En företagare i däcksbranschen i Pargas berättade i ÅU att han måste sluta på grund av ryggproblem. Han sade att det skulle vara fint om någon annan kunde ta över.

Rosenberg läste artikeln, tog kontakt med företagaren – och snart hittade däcksfirman en lokal köpare med hjälp av en lånegaranti från Finnvera. Mårten Rosenberg säger att fallet var speciellt genom att det började med att företagaren i en intervju sagt att han gärna hittar en köpare.

– Men annars var det ett ganska normalt företagsköp. Och jag har nog flera gånger tagit kontakt med företag efter att ha läst artiklar om dem. De kan ha klagat på att det är svårt att få finansiering, och då har jag ringt och frågat om vi kan hjälpa.

Det har varit fint att träffa hundratals företag i det här jobbet, säger Rosenberg.

– De allra flesta är väldigt seriösa, och jag lyfter på hatten för dem. Det behövs företag. Ta till exempel ett fartygsbygge vid varvet – det behövs otaliga underleverantörer till det.

Turbulens

I oktober går Rosenberg i pension, efter att han under sommaren tagit ut all semester som han samlat på sig under åren.

Han kunde ha gått i pension vid valborg i fjol, men har hängt kvar. Ett skäl är att jobbet är intressant, ett annat att han ville hjälpa med inskolning av några nyanställda, och ett tredje att han ville sköta coronaruljansen till slut.

– Efterfrågan på våra tjänster ökade tiofaldigt nästan under en natt våren 2020. Jag jobbade på helgerna, och hela personalen var snabb med att skapa nya system för den nya situationen.

Privatpersoner, företag och staten var i panik. Till exempel på Åland, som hör till Åbokontorets distrikt, slog coronan hårt mot turismföretagarna.

– Visst har bland annat flera restauranger gått i konkurs, säger Rosenberg allmänt. Men efter ett tag lugnade läget sig, och många företag som tog kredit har betalat tillbaka pengarna i förtid.

Mårten Rosenberg säger att det var mer turbulent under hans år i bankvärlden före flytten till Finnvera 2001. Det som började med en sommar på Föreningsbanken i Pargas 1980 blev 21 år på Föreningsbanken som blev Merita som blev Nordea.

Han genomlevde den djupa recessionen på 90-talet, och fick under bankåren i uppdrag att stänga fem enheter, flera av dem i Pargas.

– Det var inte roligt. Det sista kontoret jag stängde dörren till var Meritas kontor här på Universitetsgatan 30, säger Rosenberg och pekar ut riktingen med handen där vi sitter på Finnveras kontor på Humlegårdsgatan 1 i Åbo.

– Bankkontoren har ju överlag försvunnit. Men nu öppnas nya igen. Somero sparbank ska ju öppna kontor i Åbotrakten. Alla branscher går i vågor.

Två elefanter och fem alligatorer

Ett av de mer speciella bankminnena är just från Universitetsgatan 30. Djurparken Zoolandia i Lundo gick i konkurs på 90-talet.

Bolaget var kund i banken. Det saknade pengar och mat, och Rosenberg fick plötsligt ansvar för utfodringen av bland annat två elefanter och fem alligatorer.

– Det var ett bra äppelår, och jag körde flera gånger dit med bakluckan full med äpplen till djuren. En konservator ringde mig och sa att han tar hand om alla djur förutom elefanterna när de dör. Samtidigt ringde en annan person och sa att jag är dödens om ett enda av djuren dör.

Det var några hektiska veckor innan djurparken hittade en köpare.

Jean Lindén

Trummis sedan 2013

Nu blir det mindre hektiska veckor för Rosenberg i och med pensioneringen efter att ha varit i förvärvslivet under sex decennier. Eller blir det?

Han är ”väldigt föreningsaktiv”, och har under åren varit med i allt från scouterna, 4H och ungdomsföreningar till Folkhälsan, Round Table, Rotary, Svenska Klubben och Turnföreningen – många gånger som ordförande.

Han har redan löst ut Åbo stads motionsarmband som ger tillgång till bland annat simhallar och gym för den som fyllt 65. Han tänker ta sig an olästa böcker och resa, gärna med tåg i Europa eller hemestra i Finland.

Han har ett barnbarn som det nu blir mer tid att hjälpa till med.

Och så har vi trummandet, som han började med 2013.

– Jo, som tioåring skulle man sjunga inför klassen i skolan. Jag blev utdömd och sådant sätter spår. Jag har alltid velat spela trummor, och så läste jag i ÅU att det skulle startas en vuxenrockskola i Åbo. En tisdagskväll smög jag ner till Gillesgården. Vi var 15 stycken finlandssvenskar men jag kände bara ett par av dem.

– Jag var den enda som inte alls sysslat med musik tidigare och var otroligt nervös. Jag spelade nog hellre än bra. Sedan hade ett par andra en gitarrduo och frågade om jag ville provspela med dem. Nu har 4Aces spelat i sex år och vi har gjort ett 30-tal spelningar. I dag vågar jag nästan andas medan jag spelar.

Jean Lindén
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln