Markku knivhöggs på gågatan i tisdags – ”Han sa att om jag inte slutar bråka så sticker han kniven i mig”

Två dagar efter knivhuggningen på gågatan i Åbo sitter Markku som vanligt på en av bänkarna och pratar med sina kompisar. På sig har han en svart jacka och under den sjukhusets ljusblå pyjamas. Kläderna han hade på sig i tisdags är i Polisens förvar. Det är Markku som utsattes för knivattacken.
– Jag var på väg hem då det uppstod bråk med tre typer som satt på bänken bredvid, jag tror att de var narkomaner. Jag kommer inte riktigt ihåg varför vi började gräla eftersom jag druckit Tapioviina, men jag tror att det handlade om att de ville ha min sprit eller att jag kommenterade något om deras knarkande.
– En av dem sa att om jag inte slutar bråka så sticker han kniven i mig. Jag sa att gör det då.
Mannen tog fram en fällkniv och stack den i magen på Markku, ungefär fem centimeter ovanför naveln. Han drar upp skjortan och visar ett fyrkantigt plåster.
– Jag hade tur. För 15–20 år sedan opererades jag för navelbråck och har ett slags nät i magen. Läkaren sa att det var tur, annars kunde hugget ha träffat inälvorna.
Han har ont i revbenen på höger sida och misstänker att han också har blivit slagen.

Markku säger sig vara stamkund på gågatan. Han aldrig tagit droger eller rökt, men alkoholen smakar.
– Jag ska nog dricka en flaska vin i dag också, men jag blir aldrig aggressiv. Jag svär inte ens.
Enligt Markku går det i allmänhet lugnt till på gågatan. Det finns ett gäng narkomaner som brukar röra sig i trakterna, men någon närmare bekantskap har han inte stiftat med dem.
– Inte skulle jag säga att det speciellt oroligt här. Vi har våra egna bänkar som vi sitter på och om det blir stökigt kommer Polisen och flyttar på oss.

Även om Markku inte har märkt att drogerna skulle vara ett problem så görs det narkotikaaffärer i centrumområdet. Det intygar Ream Barclay i en kommentar på ÅU:s webb. Han stannar så gott som dagligen på gågatan på väg till eller från jobbet och blev vittne till knivhuggningen. Han skriver att det görs drogaffärer på bänkarna och i trapporna till Betelkyrkan och att ”drogkulturen ständigt är närvarande”.
Att det pågår en mer eller mindre öppen droghandel på många platser i Åbo, bland annat i centrumområdet är inget nytt fenomen, säger överkommissarie Stephan Sundqvist på Åbopolisen. Där det rör sig mycket folk, där säljs det också droger.
– Det förekommer en hel del droghandel och missbruk i Åbo som är en relativt stor stad med finländska mått mätt. Åbo centrum är ett problemområde och handeln påverkar ordningen och säkerheten. Men droger säljs överallt där det är folk i rörelse och det finns ingen stadsdel där det inte skulle förekomma och där det inte skulle finnas en efterfrågan.
När sommaren kommer och folk börjar hänga i parker, samlas längs åstranden och gå på festivaler brukar droghandeln intensifieras. Det är något som Polisen är medveten om och nu försöker man på olika sätt komma åt problemet, säger Sundqvist.
– Vi har olika åtgärder på gång så som synlig och icke synlig övervakning. Det handlar om förebyggande verksamhet och ökad närvaro bland folk för att upprätthålla ordningen. Det är också något som människorna efterlyser och vill ha. Det går inte helt att stoppa handeln, men det görs i alla fall inga affärer framför ögonen på en polispatrull.
Men resurserna är knappa och för Polisen gäller det att ständigt ta ställning till hur man ska prioritera de olika uppdragen. På veckoslutskvällarna syns inte så många polispatruller i periferin, i stället koncentrerar man sig på att synas mera i stadskärnan, säger Sundqvist.
– Det är lättare med synlig övervakning i centrum, där folk också märker att vi är på plats. Vi gör vad vi kan för att fördela resurserna så att vi syns vid rätt tidpunkter på platser där problemen är som störst.
Mannen som knivhögg Markku greps strax efter dådet. Han misstänks för dråpförsök. Markku säger att han inte har några straffyrkanden på mannen, men de nedblodade kläderna vill han ha ersatta.
We are sorry and will correct your name. /Pia, Åbo Underrättelser
From your article: Det intygar Ream Barcley i en kommentar på ÅU:s webb.
My name is in fact BARCLAY – how tragic that no one seems to proofread text these days.