Markku Heikkilä är en skämtare med en vass tunga: ” Jag är ju inte elak, utan kivas på skämt”
Den kända Åboprofilen Markku Heikkilä har sett Åbo ur många perspektiv. Han har varit radiojournalist för Aura Aallot och Radio Sata och drivit puben Puutorin Vessa på Trätorget.
De flesta förknippar honom kanske nu främst med ”Uutissi Turust”.
– Facebook-sidan gillas av över femtiotusen. Det är väl bara turismsidan Kiss My Turku som har mer av de lokala, säger Heikkilä.
57 595 gilla-klick, för att vara exakt, det var läget på torsdagskvällen. Inte illa för kåserande ”nyheter” på Åbofinska. Ofta pikar Heikkilä politiker och Tammerforsbor.
– Jag är ju inte elak, utan kivas på skämt, gnabbas.
Det är lite som då ett äldre par munhuggs, säger Heikkilä, som precis har gett ut boken ”Kaik Turust”.
Hauho, Lundo och Salo
Heikkilä är en riktig Åbobo, eller så inte – när blir man egentligen en sådan, frågar han? Han är född i Hauho i Egentliga Tavastland.
– Som sexåring fördes jag till Yliskulman koulu i Lundo. Det är Egentliga Finland men det sägs att Lundo är en kil från de sävliga tavastlänningarnas område.
1974 kom han till Åbo, för att studera. Han är glad över att han inte rycktes med i taistoismen, som så många andra, också numera aktiva politiker, såsom Ilkka Kanerva (Saml) och Aki Lindén (SDP).
– Hur kunde de dyrka en statsapparat som terroriserade sina medborgare?
Sedan blev det Salo, därefter Åbo igen. Nu bor han med hustrun invid gränsen till Lundo och S:t Karins.
– Haga herrgård har varit säte för adliga och annat fint folk men de senaste åren har där bott diverse uppkomlingar, såsom jag.
Sommartid gäller stugan i Hitis.
Förvaltningskrumeluren i Åbo
Han är slängd i käften, Heikkilä, men visar också en allvarligare sida.
– Det är underligt att Åbo alltid kommer så långt ned i jämförelser som gäller företagarvänlighet. I grannkommunerna kan företagare ringa människor. Den som kontaktar Åbo möter en förvaltningskrumelur.
”Hallintohimmeli”, som han säger. Det här gäller säkert också andra sektorer, säger han och drar anekdoten om mannen som ringde staden flera gånger för ett ärende.
– Vad tusan ringer du oss för, var det sura svaret till slut.
Heikkilä ska förhandsrösta bums efter intervjun. Ett kriterium är att han ska ha träffat sin kandidat.
– Jag har röstat på många partier, säkert ett halvt dussin. Jag röstade exempelvis på Ungfinnarna.
Partiet bildades 1994 och var representerat i riksdagen 1995–96.
– Jag tycker Risto Penttilä var bra, han skapade ett bra surr. Ungfinnarna var något av sin tids Rörelse Nu.
Stefan Holmström / bokpärmAlla vill vara experter
Borgmästarmodellen kan ha dåliga och goda dåliga följder, tror Heikkilä. Vi kan få se en Trump-effekt där någon samlar röster med fräna utspel, å andra sidan kan resultatet på sikt vara transparens och bättre disciplin i beslutsfattandet. Det behövs.
– Först säger man ja eller nej. Sedan diskuterar man. Därefter tas ett beslut. Och så går man vidare. Inte som i Åbo, där allt ältas om och om igen.
Musikhuset kan bli en sådan utdragen process, tror Heikkilä.
– Det kläcks en planläggningsingenjör ur nästan vilken politiker som helst. Till slut får Åbofilharmonikerna uppträda i en barack.
Dirigenten Olli Mustonen förväntade sig knappast detta då han blev orkesterns konstnärliga ledare, säger Heikkilä.
Det mytiska Åboavtalet har han inte mycket till övers för: då bestämde Samlingspartiet och socialdemokraterna, bakom stängda dörrar. Gröna lyckades kila in sig, då de var tidigt ute med miljöfrågor, säger han.
– De andra vaknade bara lite senare. Något måste göras.
Vissa saker kunde vara bättre
Då det gäller SFP grubblar Heikkilä över målgruppen. Partiet samlar alla, också de som är långt till höger och de som är långt till vänster.
– Här finns allt från de stenrika till trädgårdsodlarna. Språket är inte heller längre ett så värst starkt lim.
Heikkilä ogillar hur det ännu finns de som vill avskilja det svenska från Finland, trots hundratals år av gemensamma rötter. Finlands historia började inte 1917, säger han.
– Det har varit Finskhetsförbundets största fel, att försöka slita loss det svenska. Det här borde de förstå också på Sannfinländarnas partikansli.
En annan sak som irriterar är ”flicksnacket”, oftast bland äldre män. Det sätt som somliga talar om statsminister Sanna Marin, till exempel.
– Det ses som fint att en hamnarbetare (Mauno Koivisto) blev president, men Marin kallas på ett nedlåtande sätt kassaflicka.
Han tillägger ändå att han inte heller gillar andra ytterligheter.
– Jag hörde nyss på radio att män som öppnar dörren för kvinnor står för ett patriarkat som äcklar somliga.
”Kommunalvalet är ett lokalt val”
Mycket gott har hänt i Åbo under årens lopp, anser Heikkilä. Han är övertygad att exempelvis kulturhuvudstadsåret 2011 hade en bestående, positiv effekt.
– Det året stämplades av somliga som något slags pyssel, men det hade nog en betydelse, också för självkänslan.
Här kommer till frågan om vem man ska rösta på. Borde man kanske välja en som kämpar för något gott som kanske inte ens berör en själv?
– Jag är en äldre man som trots allt redan har det ganska bra, så ska jag då faktiskt rösta på någon som vill arbeta just för mig?
En sak är i alla fall klar, säger Heikkilä. Kommunalvalet är ett lokalt val, med lokala frågor.
– Om man vill ge ett slags statement, markera sin ståndpunkt, ska man spara det till presidentvalet eller ett riksdagsval.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.