Anja Kuusisto 17.11.2018 07:03

Arkiv/Anja Kuusisto

I Åbo är Mark Levengood som på ”mammas gata”. Hans mormorsmor drev nämligen Åbo vadd i huset i hörnet av Auragatan och Eriksgatan. Foto: Anja Kuusisto

I grund och botten lite allvarlig, men livet är ju skoj!

– Sen är jag väl i grund och botten en ganska allvarlig människa, men en som njuter av livet.
– Alla människor har väl någon form av basallvar, då det verkligen gäller. Och vissa har svårare än andra att hantera sitt allvar och sina mörka stunder. Det har jag inte, jag tycker livet är och ska vara roligt. Sen har jag och Jonas (Gardell) haft den stora turen att vi har fått ett så himla roligt liv. Men någon optimistkonsult är jag definitivt inte.
– Jag tror det inverkar på min inställning att jag i grund och botten har en tro, jag är religiös i den meningen att jag hoppas att det finns en gud och jag tänker att ”det ordnar sig”. Det här tror jag gör mitt liv lite ljusare och lättare, att jag inte måste grubbla över meningen med det.
Sen ler han lite underfundigt och säger: Livet är så roligt, jag tycker bara det går lite väl fort.
En insikt som hänger ihop med andra femtio-plus-fenomen, kan vi enas om. Jag ber i stället Mark Levengood berätta om sin relation till Åbo.

För faster Maj var Tidningen detsamma som Åbo Underrättelser

Egentligen börjar han med att berätta om sin relation till Åbo Underrättelser.
– I min barndom fanns det ett gräl om vad som var Tidningen, i vår familj var det Husis men för faster Maj var det ÅU som var tidningen med stort T.
Faster Maj var egentligen Marks mammas faster. Och det är på mammas sida som Åbo-kopplingen finns.
– Min mormorsmor var Aline Grönberg, vaddmamman i Åbo som bland annat installerade Finlands första rulltrappa i sin affär i hörnet av Auragatan och Eriksgatan.

Det blev turné i Svenskfinland då han ville göra något lustfyllt

Levengood har glädje av sina egna kontakter till många orter i Svenskfinland när han nu turnerar. Med föreläsningarna har han uppträtt i Jakobstad, Vasa, Kristinestad, Borgå och Helsingfors.
Efter fredagskvällen i Åbo är lördagskvällen vikt för Ekenäsborna och sen är turnén över. En turné som först bara skulle vara ett par framträdanden.
– Det har varit roligt, ett varmt mottagande överallt och i Helsingfors kom halva min skolklass och lyssnade, det var förstås speciellt skojigt.
Han talar då om dem som gick i samma klass i årskurs 1–9 i Mattlidens skola i Esbo.
– Idén till den här föreläsningen föddes då jag något frustrerat såg på min kalender som var fylld långt in i 2019, och jag ville få med något eget och lustfyllt på schemat. Något jag har stor lust att göra, tänkte jag, och insåg att det handlar om Finland.
– Finländare är jag också efter 30 år i Sverige, det är mycket tydligt. Och eftersom jag har ett hus på Åland får också barnen växa upp med en del av Svenskfinland.

”Vi går inte under, vi finlandssvenskar, trots att samhället förändras”

– Så på föreläsningarna talar jag rätt mycket om Svenskfinland, och om hur tokigt det är då vi finlandssvenskar tror att vi håller på att gå under.
– Ibland är vi så rädda för förändringar och tror att vi sviker våra förfäder om vi gör si eller så, men förnyelser och förändringar gör oss livskraftiga.
– I den bransch jag jobbar är det så många som är kallade och så få som är utvalda, och förändringsprocesserna är ständiga och starka. Då har jag lärt mig att förändringar inte är hotfulla, vi människor kan anpassa oss. Det är när vi får till en lyckad kombination av tradition och förändring vi blir starka.

Förändringarna är konstanta på gott och ont

Förändringen har varit ett modeord länge, påstår jag, liksom uttrycket att förändringar är det enda konstanta i vår samtid.
– Ja, och det har sina fördelar om vi till exempel jämför med hur folk levde på mormorsgenerationens tid. Nu stannar folk inte kvar i ett olyckligt äktenskap för familjens heder, till exempel. Å andra sidan ser jag ibland folk som skiljs och jag tänker att de sökte yttre förändring, i stället för att ta tag i den inre förändringen de kunde behöva.
– Det är ju det svåraste, att förändra sig själv.
Levengood tar ett exempel från ett samtal hans mormor och morfar förde. Morfar hörde till dem som tyckte att både ett och annat var bättre förr.
– Så är det inte, sa mormor då. Det var inte bättre förr, men du var bättre förr.

Mark Levengood

• Född: 1964 i USA, uppvuxen i Esbo/Helsingfors. Pappan amerikan, mamma finlandssvensk. Hon bor numera på Åland, två bröder bor i Helsingfors, en syster bor i Borgå och moster bor i Åbo.

• Flyttade till Sverige som 19-åring. Hade först diversejobb och gick sedan Dramatiska Institutet, i Finland hade han sökt men inte kommit in på teaterhögskolan.
• Är programledare, författare och Unicef-ambassadör.
• Har bland annat varit programledare för Guldbaggegalan, Melodifestivalen och Vi i femman. Har skött sommarsändningarna från kronprinsessan Victorias födelsedagsfirande, var programledare då hennes bröllop sändes i SVT 1 (år 2010), deltagit i prinsessan Madeleines bröllopssändning år 2013 och prins Carl Philips år 2015.
• Är katolik.
• Familj: Gift med Jonas Gardell sedan 2011, ett par blev de 1986. Två barn i åldern 12 och 16.
• Läser som bäst en färsk biografi om Katarina Jagellonica.
• Nästa film på bio blir Harry Potter-seriens fortsättningsfilm. ”Hela familjen är helt Harry Potter-tokiga”.
• E-tidningsvän, läser tidningar på padda eller mobil, gillar att bläddra som i en tidning mer än att läsa ett nyhetsflöde. Prenumererar på DN, SvD, Expressen, Aftonbladet och Hbl. ”Det är härligt, jag var i Burundi (via Unicef) förra veckan, och varje dag kunde jag läsa Husis och andra tidningar.”

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln