Mårdhund och hare är de bästa värddjuren för borrelia
Rådjuret har fått ett oförtjänt dåligt rykte som borreliosspridare. Mårdhunden och haren är farligare värddjur.
Det är slutsatsen i studien ”Harar och mårdhundar ökar risken för borrelios” som gjordes i Nyland.
Bakom studien står Mikael Wikström , specialplanerare vid Finlands viltcentral, och Petter Kjellander , specialist på rådjur vid Sveriges lantbruksuniversitet. I Finland har det aldrig gjorts några studier kring fästingars olika värddjur, säger Mikael Wikström till Nya Åland.
–Allt som man i Finland har talat om kring det här baseras enbart på resultat från andra länder. Man har överhuvudtaget inte tittat på vad vi har för potentiella värddjur i det här landet.
Mycket forskning återstår
Och informationen som spridits har enligt honom varit ”ganska enkelspårig”.
– Det har kastats fram att det finns enkla lösningar som att om man utrotar alla rådjur så har man utrotat värddjuren för alla fästingar. Alla som studerat litet biologi och är införstådda med naturen vet att saker sällan är så enkla.
Det gäller i synnerhet fästingen som kan anpassa sig till många värddjur.
– Många studier har visat att det kan förekomma täta fästingpopulationer med mycket hög borreliaprevalens i områden utan rådjur eller stora hjortdjur överhuvudtaget.
Mycket forskning återstår, säger Mikael Wikström.
– Till exempel har man inte på Åland räknat hur många fästingar rådjur bär på i genomsnitt och hur många som är larver, nymfer eller vuxna honor.
Det är inte bara ett professionellt intresse som drivit honom i den här forskningen. Han har varit svårt sjuk i borrelios.
– Det är länge sen och i dag är jag fullständigt tillfrisknad. Men i många år var jag väldigt illa däran. Och jag har funderat mycket på hur det här hänger ihop.
Vad blir nästa steg i forskningen?
– Det här var den första studien som gjorts i finländska förhållanden. Men man har ändå varit tvungen att använda information från annat håll. Till exempel kommer informationen om hur många fästingar skogsharar, fältharar eller rådjur i genomsnitt har från Sverige. För att få mer precision i det här vore det bra att utföra motsvarande studier i Finland.
Systemet med fästingar, värddjur och hur borreliabakterier sprids är invecklat och kan vara svårt för allmänheten att ta till sig, säger han.
– I media måste man skriva kort och koncist så att läsarna förstår vad det handlar om. Man tar genvägar när man talar om borrelios och värddjur. Man har helt enkelt lämnat bort till exempel skogsharar och mårdhundar fast man i Sverige länge har vetat att det förekommer massor av fler fästingar på skogsharar än på rådjur. Den informationen har funnits för vem som helst som vill ta den till sig.
Mårdhundar och fästingar trivs i samma miljöer
Fästingar trivs i fuktiga områden med mycket gräs och tät vegetation. Det gör också mårdhundar.
– Stränder, kobbar och insjöar är perfekta isotoper för mårdhundar. När fästingar samlats in från olika arter i Finland har det visat sig att mårdhunden var arten som hade mest fästingar. Blod dödar bakterien
Han understryker att det är skillnad på att bära fästingar och att vara värddjur för borreliabakterien.
– Rådjur, vitsvanshjort, älg och andra hjortdjur skiljer sig från mindre djur. Hjortdjurens blod dödar borreliabakterierna i motsats till till exempel skogsharen, som kan fungera som värd för både fästingen och borreliabakterien.
– En fästinglarv som biter fast sig på en skogshare eller mårdhund kan få borreliabakterien i sig. Om fästingen i sitt nästa skede, som nymf, biter en människa kan människan få borreliabakterien. Men om den i stället sätter sig på ett rådjur och får sin blodportion från den så dödas borreliabakterierna av rådjurets blod.
När nymfen sen faller ner från rådjuret är bakterierna borta.
– Om den sen i sitt nästa skede som vuxen sätter sig på dig eller mig är den fri från borreliabakterier. Så man kan inte säga att rådjuren sprider bakterierna. Man kan säga att de sprider fästingar men de kan aldrig sprida borreliabakterier. Det finns många studier som visar det.
Den åländske professorn Dag Nyman var en av borreliaexperterna som granskade manuskriptet innan det skickades vidare.
– Folk har stått på sig och hävdat det ena och det andra. Så därför var vi noga när vi sammanfattade resultaten att de skulle tåla granskning, säger Mikael Wikström.
Studien
I studien som gjordes i landskapet Nyland utreddes förekomsten av värddjur för fästingar och vilka värddjur som kan överföra borreliabakterier till fästingar.
Resultaten tyder på att det är mårdhundar och harar som medför störst risk att insjukna i den fästingburna sjukdomen borrelios.
Mårdhunden hade störst betydelse som födokälla för fästingarnas samtliga stadier. Mårdhunden hade också största betydelsen som spridare av borreliabakterien.
Bakterierna dör om de utsätts för hjortdjurens blod. En halvering av förekomsten av harar och mårdhundar skulle kunna ha större effekt på antalet borreliabärande fästingar i Nyland än utrotning av samtliga rådjur, vitsvanshjortar och älgar.
Studien publicerades i Yrkeshögskolan Novias ”Välmående av vilt”. Serie R, 1/2022, på sidorna 61-92. Den kan läsas på nätet.
Patrik Dahlbom/Nya Åland
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.