Mannerheimlinjen blir turistmål – 80 år efter vinterkrigets utbrott undersöker arkeologer fortifikationslinjens lämningar
På bilden syns en bunker i Summa. Mannerheimlinjens anläggning påbörjades redan 1920 med en väldigt liten budget. Därför utnyttjades den naturliga terrängen till stor del. När vinterkriget startade var befästningslinjen ännu ofärdig. Foto: Oula Seitsonen
Mannerheimlinjen är en av de mest mytomspunna och legendariska platserna för de strider som ägde rum mellan finländska och sovjetiska styrkor under vinterkriget. De 80 år som gått efter att vinterkriget bröt ut har gjort sitt med försvarslinjen.
— Stora delar av befästningslinjen har förstörts under åren i och med olika byggprojekt, säger Oula Seitsonen, arkeolog vid Helsingfors universitet.
Stugbyar har byggts på området och vid Taipaleenjoki har man också byggt en flygplats.
— Egentligen borde man ha kartlagt försvarslinjen redan på 1990-talet innan de flesta byggarbetena tog fart, säger Seitsonen.
Kartläggningen av Mannerheimlinjen började 2018 som ett forskningsprojekt vid Helsingfors universitet. Seitsonen leder projektet som också har flera ryska samarbetspartner.
Projektets viktigaste mål är att Mannerheimlinjen uppnår status som kulturarv i Ryssland. Nu förfaller ruinerna i skogen och väldigt få av dem som stöter på lämningarna vet vad det handlar om. Det beror på att det fanns en tystnadskultur kring platser som Mannerheimlinjen i Sovjetunionen efter andra världskriget.
— En av mina ryska medarbetare rörde sig på området som barn. Han fick aldrig veta bakgrunden till bunkrarna han såg i skogen. Det var först i vuxen ålder som han själv började undersöka saken, säger Seitsonen.
Inne i en bunker finns fortfarande spår av soldaternas sängar. Foto: Oula Seitsonen
Sovjetisk mytbildning
I Sovjetunionen började man också bilda en myt kring försvarslinjen direkt efter vinterkrigets slut: den var ogenomtränglig för Röda armén.
— I själva verket var den väldigt anspråkslös och föråldrad redan under vinterkriget.
Enligt Seitsonen är mytbildningen till viss del motiverad, med tanke på att linjen faktiskt stoppade den sovjetiska offensiven trots att den var svag.
— Men det handlade mer om hur det finländska försvaret sköttes än hur stark befästningslinjen var.
De kändaste stridsplatserna, som Summa och Taipaleenjoki, har genom åren intresserat också privatpersoner. Ett mål med projektet är att undersöka till vilken grad området har plundrats av hobbygrävare.
— Det finns många spår av så kallade svartgrävare, alltså privatpersoner som letat efter föremål från kriget med hjälp av metalldetektorer. De intresserar sig ofta för vapenrelaterade föremål, säger Seitsonen.
Själv fascineras Seitsonen mest av vardagliga föremål. Till exempel är skräpgropar riktiga skattgömmor.
— Skräpgroparna innehåller ledtrådar till hurdant liv soldaterna levde. Man kan till exempel hitta olika spår av föremål som de reparerat. En gång hittade vi en läderbit som hade tydliga konturer av urklippta skosulor.
Lite mer seriösa samlare har också rört sig på området. De har till exempel letat efter specifika delar av stridsvagnar som de sedan sålt vidare till samlare i Moskva.
— Dessutom finns det grupper som letar efter kvarlevor av både ryska och finska soldater, säger Seitsonen.
Oula Seitsonen, arkeolog, leder arkeologiprojektet vid Mannerheimlinjen. Projektet är ett samarbete mellan Helsingfors universitet och Karelska näsets krigsmuseum. Foto: Sofie Fogde/SPT
Utvecklas som turistmål
Karelska näset har länge varit mål för arkeologiska utgrävningar, men arkeologerna har främst intresserat sig för stenåldern.
— Under de här utgrävningarna stötte man ofta på områden som var omöjliga att undersöka på grund av att de blivit totalförstörda under andra världskriget. Då uppstod idén om att också undersöka världskrigets lämningar arkeologiskt.
I jämförelse med många andra forskningsprojekt var det lätt att erhålla stöd för det här forskningsprojektet, säger Seitsonen. Mannerheim och vinterkriget fascinerar fortfarande.
Många finländare besöker redan området, men Mannerheimlinjen är svår att hitta om man inte vet var man ska söka. Tanken är därför att linjen i fortsättningen ska utvecklas som turistmål och bli mål för mer organiserade kulturresor.
Annat har fått ge vika
— Namnet har säkert också påverkat mytbildningen kring försvarslinjen. Allt som rör Carl Gustaf Mannerheim är väl mer eller mindre mytomspunnet.
Enligt Seitsonen har mycket av minneskulturen kring andra världskriget försummats i Finland till förmån för intresset för till exempel Mannerheimlinjen.
— Till exempel har Lapplandskriget och den brända jorden fått marginell uppmärksamhet. Det beror antagligen på Tysklands och Finlands komplicerade relation under andra världskriget, som är ett besvärligt diskussionsämne i Finland.
Seitsonen säger att man 80 år efter vinterkrigets början borde kunna diskutera andra världskrigets händelser sakligt. Han nämner den hätska diskussionen om den finländska frivilligbataljonen i Waffen-SS tidigare i år som ett exempel på hur stor roll känslor fortfarande har i den offentliga debatten.
Mannerheimlinjen byggdes med liten budget. På bilden ses stridsvagnshinder. Om det var mycket snö kunde de sovjetiska pansarfordonen enkelt tränga igenom, eller skjuta några gånger och på det sättet tränga sig igenom. Foto: Oula Seitsonen.
Mannerheimlinjen i framtiden
Händelser närmare vår egen tid, såsom andra världskriget, bildar en intressant grund för arkeologiska undersökningar. Frågorna som uppstår är mer mångfacetterade i jämförelse med dem som uppstår i samband med förhistoriska utgrävningar, säger Seitsonen.
— Speciellt i Lappland är arkeologiska fynd en stor tillgång eftersom tyskarna förstörde allt arkivmaterial när de drog sig därifrån.
Seitsonen framhåller betydelsen av att man också i framtiden upprätthåller ett gott samarbete med Ryssland och ger båda sidor rätt att tolka och värdera platserna. Det viktiga är nu att man dokumenterar och kartlägger de olika platserna så man också i framtiden har information om vad som funnits längs försvarslinjen.
— Följande uppgift blir att skapa en informationsbank där vi samlar all information som vi får fram om de olika platserna. Genom en sådan blir informationen tillgänglig också för allmänheten, säger Seitsonen.
Mannerheimlinjen
Är en ungefär 140 kilometer lång defensiv befästningslinje belägen på Karelska näset.
Byggdes av Finland som ett försvar mot Sovjetunionen. Den sträckte sig från Finska vikens kust till Taipale.
Började planeras redan efter inbördeskriget. Permanenta verk anlades 1920–1924 och kompletterades ännu 1939 med fältbefästningar.
Namngavs efter marskalk Carl Gustaf Emil Mannerheim.
Skiljer sig från andra fortifikationslinjer eftersom den till stor del utnyttjade den naturliga terrängen.
Bestod av bland annat betongfort, skyttevärn, stridsvagnshinder och taggtrådsbarriärer.
Under vinterkriget stred finländska och sovjetiska trupper där från den 6 december 1939 till den 15 februari 1940 då Röda armén lyckades tränga igenom vid byn Summa.
Dess betydelse har i vissa fall starkt överdrivits i både finländsk och rysk historieskrivning.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.