Ofta är det symtomfria smittbärare som sätter käppar i hjulet för smittspårningen.
En app kunde göra hela processen snabbare – och den som är sjuk men ännu inte känner några symtom kunde själv låta bli att sätta sig i den där proppfulla bussen.
— Ju tidigare folk sätts i karantän, desto bättre, säger Aivelo, som är forskardoktor vid Helsingfors universitet.
En app för smittspårning har enligt honom en tudelad effekt. Dels underlättar den myndigheternas arbete i att spåra smittkedjorna, dels hjälper den användarna att undvika smitta.
Här är det viktigt att reaktionstiden är så kort som möjligt, till exempel att passagerarna i en fullsatt buss blir varnade i realtid.
— Om 70 procent av befolkningen skulle använda appen skulle den i sig räcka till för att stoppa spridningen helt.
Dock är det enligt forskaren nästintill omöjligt att få en så stor andel att använda en app. Men även om den inte kan stoppa alla smittor är den till stor hjälp, i synnerhet om användningen koordineras med hälsomyndigheterna.

Ministeriets modell dröjer till slutet av sommaren

Vid social- och hälsovårdsministeriet går det undan med att förbereda en app för smittspårning. Direktör Minna Saario tror att appen är klar för att testas i slutet av sommaren. Nu ska 55 utlåtanden om förslaget för appen ses över.
— Vi har fått mycket respons under en väldigt kort tid.
Orsaken till att det dröjer är att den modell man tänkt sig kräver ändringar i lagstiftningen. Lösningen som grundar sig på användning av bluetooth är i sig inte problemet, men visionen är att användaren ska kunna skicka vidare informationen till myndigheterna.
Appens användare ska själv kunna vidareförmedla informationen om att hen smittats. På det sättet görs myndigheternas jobb enklare och smidigare. Men i nuläget finns inte laglig rätt för en sådan lösning.
För att appen ska fungera måste 60 procent av befolkningen använda den. Att använda appen är frivilligt.
Är det realistiskt? Det är en bra fråga, säger Saario. Enligt henne baserar sig procenten bland annat på försök som gjorts i Asien, och i dem förmedlas informationen inte vidare till myndigheterna.
— Med vår modell som inkluderar myndigheterna tror att vi skulle få ett tillförlitligt resultat också med en mindre procent.

Olika metoder, olika problem

Också andra sätt att spåra smittor finns. I Korea spåras människor enligt platsdata på telefonen och i Singapore används övervakningskameror. Ingetdera är möjligt i Finland som har en striktare lagstiftning när det gäller sekretess, säger forskaren Tuomas Aivelo.
Ett sätt som används i Finland är att personen själv kartlägger sina symtom och håller kontakt med hälsovården.
Så finns den klassiska metoden som används mycket, att intervjua smittade om var de rört sig och vem de umgåtts med. Enligt forskaren har folk en tendens att minnas ganska bristfälligt var de rört sig, och här kunde appen vara till en avsevärd hjälp.
Ett problem är att det kan bli svårt att avgöra vilka avstånd som ska användas i appen.
— Om du och väggrannen sitter en meter ifrån varandra kan inte appen veta att det finns en vägg mellan er.
Samhälleligt kan det bli en dyr affär att sätta fler människor än nödvändigt i karantän, säger forskaren. Dessutom blir det jobbigt på individnivå att isolera sig.

Vasa vill ge mervärde med eget projekt

Också i Vasa pågår arbetet med en app som digitalt ska identifiera personer som utsatts för coronaviruset. Pilotprojektet går ut på att personalen testar appen både i egenskap av smittbärare och sjukhuspersonal. På det sättet får man information om hur appen fungerar.
Projektet sätter i gång om några veckor, i slutet av maj.
Marina Kinnunen som är direktör vid Vasa sjukvårdsdistrikt säger att arbetet i Vasa kan ge information som är nyttig när man vidareutvecklar appen och tar den i bruk i större skala.
— Vårt pilotprojekt kommer därför att ge värdefull information för fortsättningen.
Försöket kräver inga lagändringar eftersom det inte använder patientdata. Efter att piloten gjorts hoppas Kinnunen på att appen kan tas i användning med en snabb tidtabell.

”Bra att prova olika modeller”

Minna Saario vid Social- och hälsovårdsministeriet ser det inte som en dålig sak att Vasa har ett eget pilotprojekt. Hon känner inte till detaljerna kring projektet i Vasa men poängterar ändå att det är ett lokalt projekt som inte har något att göra med den app Social- och hälsovårdsministeriet håller på med.
— Det är bra om man provar olika modeller. Det finns igen färdig kommersiell modell, det finns inte två likadana sätt att göra det här på.

Så fungerar ministeriets app

• Social- och hälsovårdsministeriets corona-app för digital smittspårning ska utnyttja bluetooth, som är en teknik för trådlös överföring av information.
• Tanken är att appen registrerar när man råkar på andra användare av appen. På så sätt skapas ett register av möten.
• Om någon av de personer man mött senare testar positivt för coronaviruset meddelar appen att man eventuellt utsatts för smittan.
• Appen vet inte automatiskt när användaren smittats, det måste användaren trycka in på egen hand efter att smittan bekräftats av hälsovården.
• För att fungera kräver appen att en stor del av finländarna tar den i bruk.
• Appen är anonym och delar inte personlig information med andra användare.