Många flyttar i ÅA:s 100-åriga historia – nu ges bok om byggnadshistoriken ut
100 år av byggnadshistoria. Professorn i konstvetenskap Lars Berggren och konsthistorikern Annette Landen har ägnat flera år åt att skriva en bok om ÅA:s byggnader. ÅA började expansionen vid domkyrkan och följande steg var att utvidga längs med Biskopsgatan.
I samband med Stiftelsen för Åbo Akademi och akademins hundraårsjubileer ger Åbo Akademi ut en historik över sina byggnader. Den är skriven av professorn i konstvetenskap Lars Berggren och konsthistorikern Annette Landen.
Arbetet med ”Väggarna talar, Åbo Akademis byggnader under 100 år” blev mer omfattande än de trodde. Det har tagit dem cirka tio år.
– Vi har behandlat mellan 100 och 140 byggnader, beroende på hur man räknar, säger Landen.
I dag verkar ÅA i cirka 40 byggnader på sammanlagt 107 000 kvadratmeter på fem orter.
Man har med andra ord varit inne i en nästan ständigt snurrande flyttkarusell, konstaterar författarna.
Ursprungligen skulle Berggren och Landen göra en uppdaterad version av ”Akademiska gårdar. Arkitektur och miljöer kring Åbo Akademi” från 1985.
Men akademin har växt, blivit förstatligad, satsat på nya byggnader och flyttat runt verksamheten i de gamla.
Boken handlar dels om det konkreta – byggnadernas arkitektur, när de har byggts och vad som rymts i dem. Men de visar också vad ÅA har valt att satsa på – vilka vetenskaper som har prioriterats, hur ekonomin, statusmässiga ambitioner och ideologier påverkat.
Akademin strävade ursprungligen mot att driva sin verksamhet i närheten av domkyrkan, som sågs som det viktigaste centret i Åbo under början av 1900-talet.
Stiftelsen för ÅA grundades 1917 och man investerade i de första byggnaderna samma år, berättar Berggren.
– Med dem skapade man en fysisk bas för verksamheten men även utrymme för framtida expansion.
Boken följer vägen från Akademigården, huvudkvarteret, till expansionen mot Biskopsgatan. Därefter de första egna byggnadsprojekten; Boktornet och Chemicum.
Efter det följer generalplaner och tomtpolitik under 60-talet och utbyggnad fram till förstatligandet av universitetet.
En av de häftigare debatterna som bröt ut var när stiftelsen beslöt sig för att riva det Jacobssonska huset på Tavastgatan 30 under mitten av 50-talet. Beslutet kritiserades hårt.
Byggnaden rymde bland annat museet Ett hem som senare flyttade till sin nuvarande plats på Biskopsgatan 14.
Bostadshus och krogen Olavin Krouvi byggdes i stället på Tavastgatan 30. De ritades av Woldemar Baeckman.
Baeckman ritade senare bland annat Sibeliusmuseum.
Museet byggdes under 1960-talet, samma årtionde som Domus, Gadolinia och handelshögskolans byggnader tillkom.
Sibeliusmuseum och Domus kunde byggas utan några större protester trots att gamla byggnader fick ge vika, men under 70-talet hårdnade debatten om den äldre arkitekturen.
Byggandet av Axelia I var ett av de projekt som mötte kraftigt motstånd under tio års tid, men huset byggdes till sist på bekostnad av flera gamla byggnader i empirestil.
– Efter 60- och 70-talet kom ÅA:s fabriksperiod, då flera industrier flyttade från centrum och lämnade efter sig tomma lokaler som sedan kunde köpas och renoveras för akademins behov, säger Berggren.
Rettigs tobaksfabrik som ÅA och yrkeshögskolan Novia verkat i är en av dem. De andra är ASA-radios och Åbo järnmanufakturs byggnader mellan Biskopsgatan och Aura å.
1981 förstatligades akademin, vilket innebar att Stiftelsen för ÅA:s uppgift ändrades. Fokus flyttades från att man skulle stöda ett svenskt universitet i Åbo till att man skulle ekonomiskt delta i upprätthållandet av ÅA och i övrigt stöda och främja finlandssvenskt kulturarbete, speciellt vetenskaplig forskning.
Regionalpolitiska intressen började spela en större roll, och man satsade på att utvidga verksamheten på andra orter.
Under 80-talet behövde de tekniska ämnena vid ÅA mera utrymme.
Man flyttade ämnen till Turku Science Park, alltså Datacity, Biocity och ICT-huset i Kuppis.
Numera går flyttrörelsen till utgångspunkten – tillbaka mot domkyrkan.
Området från huvudkvarteret till Arken räknas som ÅA:s campus och om – eller rättare sagt när – Gadolinia rivs är planen att bygga ett ”allaktivitetscentrum” med flera verksamheter där.
Vilka slutsatser och lärdomar kan ni dra efter att ha skrivit boken?
– De ständigt stora flyttkarusellerna måste ha kostat stora summor. Vissa enheter har flyttat fem-sex gånger bara under de senaste decennierna, säger Berggren.
– Man borde också ägna mer uppmärksamhet åt byggnadsmaterial och -teknik.
Vissa arkitekters visioner kunde ha anpassats bättre till den närliggande miljön. Till exempel Sibeliusmuseum tycker Berggren att är en mycket fin byggnad, men den hade passat bättre på en annan plats.
– Och till exempel Gadolinia kan också vara riktigt vacker när man ser den på nära håll, säger han.
Boken
Väggarna talar, Åbo akademis byggnader under 100 år.
Författare och redaktörer är Lars Berggren och Annette Landen. Berggren är professor i konstvetenskap vid ÅA sedan 2003, Landen är konsthistoriker och redaktör för ICO – Iconographisk Post.
404 sidor lång, innehåller historik från alla orter ÅA verkar på och över 500 bilder.
Innehåller också bidrag av Sixten Ringbom, Åsa Ringbom och Katarina Andersson.
Ges ut på Åbo Akademis förlag.
Komplicerade ägandeförhållanden
Stiftelsen för Åbo Akademi äger de flesta av lokalerna ÅA verkar i men det finns många byggnader där ägandeförhållandena är komplicerade.
Ett exempel är Axelia I–II. Så här beskivs ägandeförhållandena i boken:
”/…/ … illustreras av Axelia I–II, som byggdes på 1970- respektive 1990-talen för kemisk-tekniska fakulteten och under flera årtionden styrde akademins hela lokalplanering. Här deltog Stiftelsen genom att sköta förvärvandet av marken. Den såldes sedan till staten och byggnaderna uppfördes och bekostades av Byggnadsstyrelsen, som sedan hyrde ut lokalerna till Akademin. Efterhand förvandlades Byggnadsstyrelsen till Statens fastighetsverk, sedermera Senatsfastigheter – och efter årsskiftet 2010 betalas hyran till Finlands universitetsfastigheter Ab, med staten och de enskilda universiteten som delägare, och där Åbo Akademi innehar en aktiepost om sju procent”.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.