Mikael Heinrichs 15.03.2021 05:00

Kurt-Erik ”Kurre” Långbacka är bekant för många som en kulturprofil, framför allt i musikens tecken. Men han har också gjort en lång karriär inom bankvärlden – och blivit bekant med stora delar av Svenskfinland och världen tack vare musiken i samma veva.

På måndag fyller han 90 år, men några egentliga festligheter utanför den närmaste kretsen blir det inte frågan om.

– Vi är vaccinerade, så det är lugnt, säger han då jag per telefon föreslår en träff utomhus för intervjun.

Det blir en träff hemma hos den blivande jubilaren och frun Christina i Munkvik, där de bott sedan 1996. Det är samtidigt det ställe de kallat ”hem” den längsta oavbrutna tiden någonsin.

Studierna förde till Åbo – och USA

Född och uppvuxen i Närpes och Kristinestad blev det senare studier i statsvetenskap i Åbo. Det var också här som Långbacka inledde sin yrkeskarriär som verksamhetsledare för Folkhälsan i Åboland, innan det bar i väg till anrika Cornell University i delstaten New York för ett år som stipendiat. Där blev han med en magisterexamen i sociologi på fickan innan han återvände till Åbo.

– Det var egentligen i det skedet jag halkade in i bankbranschen på Sparbanken i Åbo, landets äldsta, och tjänade där i några år. Samtidigt ökade engagemanget i föreningslivet och vi gjorde några större satsningar också med Brahe Djäknar.

Första jobbet på Folkhälsan

Från Folkhälsantiden minns Långbacka mer än väl ett möte som skulle äga rum i Houtskär i februari-mars. På den tiden var det kutym att man som verksamhetsledare för Åbolandsorganisationen besökte lokalavdelningarna på de olika orterna.

– Det enda problemet var ju att man inte riktigt kom ut till Houtskär just den tiden på året på grund av isläget. Vi bestämde oss för att ta skärgårdsflyget, men ännu elvatiden på förmiddagen var snöyran så tjock att det inte skulle gå att flyga. Ettiden meddelade piloten i alla fall att vi kunde starta från Åbo, men redan utanför Nådendal möttes vi igen av snöyran och det var bara vitt åt alla håll. Piloten gick ner på lägre höjd och navigerade efter öarna. Plötsligt blev det klart solsken och vi landade på isen, där vi såg en skidåkare och frågade var vi befann oss, skrattar Långbacka.

Det visade sig att Näsby låg en kort bit därifrån och mötet blev av.

Direktörsjobb förde tillbaka till Österbotten

Det ena brukar ge det andra – och för Långbackas del blev det också två år i Åbo stadsfullmäktige som SFP-ledamot från och med 1963.

Fullmäktigeperioden avbröts dock i och med att ett arbetstillfälle på sparbanken i Vasa förde Långbacka tillbaka till Österbotten.
Det bankjobbet skulle Långbacka komma att ha i 23 års tid.

– Sparbanken hade på den tiden en sådan policy, att man som bankanställd skulle hålla sig borta från politiken, och så fick det bli. I stället engagerade jag mig igen i föreningslivet i Vasa. Det blev uppdrag både inom tvåspråkiga Sydösterbottens turistförening och juniorhandelskammaren i Vasa.

Turismfrämjare och festivalgrundare

Senare kom Långbacka också att figurera som styrelsemedlem i den ideella organisationen Finlands turistförbund, som jobbade för turismfrämjandet innan de kommersiella intressena tog över.

– En höjdpunkt från åren i Vasatrakten var för övrigt att jag var med och grundade musikfestspelen i Korsholm. Det var ett väldigt givande projekt, där jag som andra konstnärliga ledare kom i kontakt med Dimitrij Sitkovetskij. Det var en helt otrolig mängd världsstjärnor inom den klassiska musiken som sågs och hördes i Vasa på den tiden tack vare hans kontaktnät.

Senare hann Långbacka också figurera som anställd verksamhetsledare för musikfestspelen i Korsholm efter att han 1989 avslutade sitt bankvärv för att pröva vingarna som egenföretagare som konsult.

– Vasa kammarkör som jag gick med i direkt då jag flyttade till Vasa hann jag också vara ordförande för i över 20 års tid, innan flyttlasset gick till Pargas 1996 då jag blev pensionär. Där hann jag uppleva många höjdpunkter: uppträdande på Wiener Festwoche i Österrike, uppförandet av alla sex kantater av Bachs juloratorium tillsammans med Mellersta Österbottens Kammarorkester …

Stora omvälvningar i bankbranschen

Från tiden i bankbranschen, som alltså tog slut innan depressionen 1990–1993, kommer Långbacka ihåg att han fick jobba hårt med att få kunderna att acceptera att sköta sina fakturor via banken. Bankkortet var också ett nytt fenomen som lanserades i slutet av 1970-talet, men slog igenom under 1980-talet då automatuttagen infördes.

– Jag minns en gång då en kund klagade på att kortet inte fungerade i automaten och fick ett nytt kort. Efter ett tag var det samma visa igen, och jag bestämde mig för att gå med kunden till automaten för att se var det hela fallerade. Nu visade det sig att då skärmen sade att man skulle uppge sin kod, började kunden viska sin kod till automaten. Problemet löste sig rätt så enkelt.

Tidningsannons i PK förde till Pargas

Att det blev just Pargas där bopålarna landade efter pensioneringen var egentligen en kompromiss i det skedet, eftersom han och frun Christina som är hemma från Korpo, hade ett sommarställe i Korpo där de först bosatte sig.

– Alla våra vuxna barn bodde i södra Finland och största delen i de här knutarna. Åbo ville vi inte flytta till, eftersom havsutsikt och en liten trädgård fanns på kravlistan. Sedan råkade jag få nys om en liten annons om en bostad i Pargas i tidningen via vår svärson och på den vägen är vi.

I Pargas har det varit dirigentuppdrag i Pargas Manskör, manstolvan Munvig, pensionärskören Argentum och musicerande i Pargas Amatörorkester som engagerat.

Mikael Heinrichs

– Munvig-konceptet var väldigt roligt, det hela började som en dubbelkvartett med åtta herrar och fortsatte sedan som tolvmannagrupp. Namnet kom från Munkviksområdet och att vi minsann inte var dåliga på att slänga käft heller. Det var roliga tider med uppträdanden och konsertresor.

Finlands svenska sång- och musikförbund FSSMF basade Långbacka för i tio års tid mellan 1992 och 2002.

Jazz nära hjärtat

Tillsammans med brodern Ralf och sonen Mikael lade Kurre Långbacka också grunden för Korpo Sea Jazz, som ordnades för första gången 1989, en festival som till hans stora glädje fortsatt. Sibelius i Korpo-festivalen föddes i sin tur 2001.

Ett engagemang där Långbacka fortfarande sitter med i styrelsen är föreningen Pro Runeberg, som bland annat ligger bakom minnesstoden till Johan Ludvig och Fredrika Runeberg som uppfördes 2015.

Kärleken till Lappland och till seglingen finns också kvar sedan länge.
– Det är två intressen som kompletterar varandra väldigt bra. Jag håller faktiskt som bäst på med ett projekt där jag digitaliserar diapositiv från våra seglatser. Och senast förra sommaren var jag med på en gubbseglats, det tänker jag fortsätta med så länge det fungerar, säger han.

Som yngre fanns också idrotten med på ett hörn – det vittnar ett gammalt juniorklubbrekord i längdhopp för IF Kraft i Närpes om.

– Det höll sig i tjugo år, men nån idrottare blev det aldrig av mig. Däremot nog en motionär för livet, säger Långbacka.

Här kan du läsa Finlands svenska sång- och musikförbunds intervju med jubilaren.

Mikael Heinrichs
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln