Mamma nöjd med sonens språkbad i Dragsvik: ”Han har spelat basket och badat bastu med amerikanerna”
Cirka 450 beväringar hemförlovades från Nylands brigad på torsdagen efter antingen sex månaders tjäntgöring i kontigent II/23 eller tolv månaders tjänstgöring i kotingent I/23. En extra, ovälkommen krydda, i ruljangsen var transportbranschens strejk.
Därför hade brigaden beställt fyra extra bussar till Österbotten, Åbo och Helsingfors för bevärignar som annars hade kunnat ta sig hem själv.
Kristoffer NöjdInför hemförlovningsdagen hade Marinen erbjudit beväringar att stanna kvar över natten om de inte lyckas ta sig hem på annat sätt. Men enligt brigadens informatör Hanna Tallberg har det inte funnits behov för det i Dragsvik.
– Vi har försökt ordna så att alla kommer härifrån, säger hon.
Väntade på bussen mot Åbo
En av de första som kom ur porten var Alexander Storrank från Terjärv. Han tyckte det var skönt efter sin sex månader långa tjänstgöring. Han bekymrade sig inte om transport hem.
– Vi ska på fest till Ingå, säger Storrank.
De som däremot var lite bekymrade över transporten var Erik Silfvergren från Salo och David Johansson från Mariehamn.
– Vi har anmält oss till bussen hos beväringskommittén men vet inte när den går. Vi kommer nog hem men vi vet inte när, säger Silfvergren.
Han är egentligen finskspråkig men gillade svenska i gymnasiet och sökte sig därför till sitt närmaste truppförband som var Nylands brigad.
– Jag var helt okej på svenska förr. Nu är jag mycket bättre, säger han.
Nu vill han ut och jobba innan han börjar studera.
Kristoffer NöjdFrivillig ålänning
Ålänningen Johansson har liknande planer.
– Jobb och sedan studier i höst.
Hur kommer det sig då att en ålänning gör värnplikten frivilligt?
– Jag har varit intresserad av att göra militärtjänsten. Det har motsvarat mina förväntningar. Det har varit väldigt bra här.
Trots att det skett en del olyckor på Nylands brigad på sistone har de inte känt sig otrygga.
– Det som har hänt har inte påverkat oss, säger Silfvergren.
Man såg att olyckan påverkade honom fast han var glad att ha klarat av ha fått sin gröna barett.
Stolt mamma
Utanför porten stod också en del föräldrar och väntade. Riitta Laine , urpsrungligen från Karis men numera bosatt i Lojo, väntade på sin son Simo Laine som hon gjort flera gånger förut. Hon har inte varit orolig för sonens säkerhet under tjänstgörningen.
– Inte alls. Men man såg att olyckan påverkade honom fast han var glad att ha klarat av ha fått sin gröna barett. Olyckan hade redan skett när han kom i mål så han behövde inte göra den sista kontrollen i vattnet. Men han konstaterade att till och med 30 centimeter vatten kan vara farligt om man är riktigt utmattad efter en lång marsch, säger Laine.
PrivatI övrigt har sonen trivts i Dragsvik. Simo Laine är finskspråkig men han har lärt sig svenska i Dragsvik.
– Det är roligt eftersom min pappa och hans bror har tjänstgjort här och via har svenska släktingar. Han har trivts här, tyckt om människorna och märkt att man klarar sig bra bara man är artig och beter sig. Han har spelat basket och badat bastu med amerikanerna. Vi har också hälsat på när vi kunnat och spelat biljard på soldathemmet, säger Laine.
Sonen är lovande sprinter med ett guld i 400 meter i klassen U19 i FM i Åbo 2021. Han har kunnat träna under tjänsgöringen tack vare brigadens idrottsgrupp.
– Tyvärr har han varit sjuk en hel del på grund av alla influensor som härjat på brigaden. Han hade också gärna fått någon specialutbildning eftersom han tycker om skytte och att vara i skogen. Men det finns ju möjlighet att fortbilda sig till exempel genom MPK:s försvarsutbildning. Där har jag själv varit med flera gånger.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.