Enligt Rasmus Kleis Nielsen, direktör för Reuters Institute for the Study of Journalism, är det speciellt ungdomar, fattiga och lågutbildade personer som riskerar att bli lurade.

— När vi har forskat i saken har det framkommit att de som utsätts för stora mängder felaktig information är en minoritet. Forskningen visar att den absoluta majoriteten är förhållandevis väl informerad om viruset, säger Kleis Nielsen.

Enligt Kleis Nielsen är det speciellt unga personer, låginkomsttagare och lågutbildade personer som är utsatta för felaktig information.

Dessa personer är mindre benägna att söka information från trovärdiga journalistiska källor.

Sociala medier ett problem

Tiemo Wölken, tysk EU-parlamentariker för Europeiska socialdemokratiska partiet, tycker att frågan om felaktig och vilseledande information är komplicerad.

— Trots att den är skadlig för samhället är den fortfarande laglig. Som beslutsfattare skulle jag inte vara bekväm med att dra gränser mellan önskad och icke-önskad information, säger Wölken.

Därför presenterar han en annorlunda lösning. Problemet är inte den vilseledande informationen i sig utan de affärsmodeller som bygger på spridandet av den.

— Sociala medier tjänar pengar på att visa sådant innehåll som engagerar användarna. Det är så de säljer annonser.

— I stället för att lägga tid på att fundera på vad som är skadligt innehåll borde vi följa pengarna och reglera de affärsmodeller som bygger på detta, säger Wölken.

Ett sätt att göra det skulle vara att ge användarna möjlighet att kontrollera algoritmerna som väljer ut vad som visas i deras flöden.

Då kunde användare välja att prioritera ner spännande men felaktig information och prioritera upp korrekt information.

Politikerna har misslyckats

Christian Ehler, tysk EU-parlamentariker för Europeiska folkpartiet, anser att ökningen av felaktig och vilseledande information är ett tecken på att politiker och det vetenskapsmän har misslyckats med sin kommunikation.

— Det som vi har att göra med är den verkliga världens ökade komplexitet. Politiker och vetenskapsmän har inte lyckats förenkla detta till den grad att den breda allmänheten kan ta det till sig, säger Ehler.

Av den anledningen har diskussionen kring komplicerade vetenskapliga ämnen som coronaviruset och klimatförändringen kommit att kretsa kring känslor och personligheter.

— Det här gäller inte bara coronaviruset, det är fråga om en betydligt djupare kris inom demokratiska och akademiska institutioner.

— Det har lett till en situation av ökad osäkerhet i våra samhällen, säger Ehler.