Hur ska en enskild medborgare kunna välja vårdproducent om det inte finns möjlighet till kvalitetsmässiga jämförelser, eller objektiva kriterier för vad som är god vård?
Bland annat den frågan dryftas i tankesmedjan Magmas nya pamflett, ”God vård – också på svenska?” som presenterades på onsdagen.
En av de största förändringar som vårdreformen i sin nuvarande utformning för med sig är att varje enskild individ själv ska välja vilken vårdproducent hen anlitar.
Men en neutral jämförelse går inte att göra utan att det finns ett system som utvärderar producenterna.

Marknadsföring istället för oberoende information

Det säger Björn Sundell, den ena av pamflettens författare.
– Om det saknas jämförande fakta blir vi beroende av producenternas information.
Och den informationen är mer inriktad på marknadsföring än på att ge en rättvis bild av vårdtjänstens kvalitet, säger Sundell.
– Lagstiftning handlar om att definiera minimikrav och normer. Därför är det märkligt att det inte finns några konkreta kvalitativa mål, eller ambitioner när det gäller kvalitet i lagförslagen.
Sundell, och pamflettens andra författare, Michael Djupsjöbacka, efterlyser därför ett system med ett nationellt kvalitetsregister som bygger på noga definierade kriterier för vad som är god kvalitet.
En paradox i sammanhanget är att landskapen ändå förutsätts följa upp kvaliteten bland serviceproducenter, och göra jämförelser.
– Men det finns inga instruktioner på hur det ska göras.

Konkreta kvalitetsmål behövs

Bristen på konkreta kvalitetsmål gör att man inte i efterskott kan säga om vården nått upp till målen. Det enda konkreta målet som finns är besparingsmålet.
Det är bekymmersamt inte minst för landets svenskspråkiga befolkning.
Om besparingar är det enda konkreta målet för en verksamhet så kommer det att styra allt annat – även beslut om i vilka situationer en patient får service på svenska.
– Så länge det saknas konkreta mått på vad som är god vård på svenska kan vi upprätthålla illusionen om att det fungerar bra. Först när vi börjar mäta kvaliteten ser man hur det verkligen är, säger Sundell.
Sundell säger att det finns fungerande mätinstrument inom många sektorer där man mäter bland annat en kunds subjektiva uppfattning av olika tjänster. Dessa kan även anpassas till vården.
Pia Maria Jonsson, ledande sakkunnig vid Institutet för hälsa och välfärd, THL, är inne på samma linje som pamflettens författare: det behövs ett system för att mäta kvaliteten i vården.
– Man måste då veta exakt vad man vill mäta. Kvalitet kan handla om många olika saker, och varje person har sin egen uppfattning om god kvalitet, säger Jonsson.
Hon konstaterar att man aldrig kommer att uppnå ett läge där alla svenskspråkiga i alla situationer garanteras att de möter personal som talar god svenska.

Mätinstrument kommer att skapas

Jonsson säger att vård- och landskapsreformen fokuserat för mycket på kostnader och ekonomi.
– Men tittar vi framåt driver reformen på även en utveckling av kvalitetsfrågan.
Lagens krav på landskapen att följa upp vården och utvärdera tjänsterna skapar ett tryck på att utveckla även olika mätinstrument och indikatorer för kvalitet, säger Jonsson.
THL driver också på utvecklingen av kvalitetskriterier genom ett projekt som undersöker hur ett nationellt kvalitetssystem med tillhörande register över tjänsteleverantörers prestationer skulle kunna utformas.
– Det är ett långsiktigt arbete, men jag skulle inte vara så väldigt bekymrad över att få ihop kvalitetsmekanismer, säger Jonsson.