Lyssna på studerandes nödrop: Man måste väl inte ljuga för att få hjälp snabbt vid psykisk ohälsa
”Det ska ju inte vara så att man måste ljuga för att få hjälp”, funderar en ÅA-student i gårdagens ÅU.
Han fick beskedet att han får träffa en psykolog fyra månader efter att han ringde och ville boka en tid.
Nu i efterhand funderar han om han borde ha överdrivit sina behov, sagt sig må ännu sämre än han gjorde.
Hans resonemang är avslöjande och klokt; det visar både på brister i vården och att han själv är på det klara med sitt eget mående.
Han vet att det finns andra som har det risigare, han vet och har sökt sig andra vägar för han behöver samtalsstöd nu – att vänta ytterligare några månader är inte ett alternativ.
Vid Studenthälsan uppger man att den genomsnittliga kötiden är tre månader för tillfället, men det säger sig självt att många av dem som ringer eller besöker Studenthälsan upplever sig ha mer akuta behov än så.
Har man akuta behov är det hos en hälsovårdare eller läkare man börjar, inte hos en psykolog, säger Studenthälsan.
Förståeligt, men då tolkar man ordet akut på ett annat sätt än den som vet att den kanske borde ha ringt det där samtalet flera månader tidigare. Ungdomar och unga vuxna kan inte skuldbeläggas för att de inte sökte hjälp tidigare. De här sjukdomarna fungerar inte så.
Att komma över den tröskel där man medger att samtalen med sina nära inte är nog, utan att professionell hjälp kan behövas, är för många en mycket hög tröskel.
Vårt modiga intervjuobjekt säger att han för tre år sedan tyckte att han kände en ångest som var utöver det normala. Samtalet till Studenthälsan tog han i januari i år.
Vi tror inte på något sätt att han är unik.
Psykisk ohälsa är inte som benbrott eller flunsa, den här ohälsan kommer krypande, går i vågor, och kan förstärkas eller förmildras av så många faktorer.
”Vi, vår generation, är väldigt rädda för att känna oss misslyckade, framförallt för att se misslyckade ut i andras ögon” säger Sofie Hallberg i SPT:s artikel i gårdagens ÅU.
Hallberg driver tillsammans med Ida Höckerstrand en populär podd i Sverige, Ångestpodden.
De unga kvinnorna kan sätta ord på orsaker till den utbredda psykiska ohälsan bland unga: Dagens unga bränner ut sig för de vill vara bäst, höra till vinnarna, optimera sig själva, säger de.
Ytterligare en text ÅU publicerade i går säger att bland barn och unga är depressionen den psykiska sjukdom som ökar mest i västvärlden. Det här framkommer i nyheten om att Åbo universitet forskar i hur depressionsmediciner påverkar foster.
Depressioner, ätstörningar, vacklande psykisk hälsa har överlag blivit vanligare de senaste åren, samtidigt som allt yngre lider av dem.
’Omfattningen av skolkuratorstjänster och skolhälsovård är i dag betydligt bättre än vad de var för något decennium sedan. Så länge ungdomarna regelbundet går i en skola eller läroanstalt där de här tjänsterna finns är tjänsterna i varje fall nära till hands.
Men senare, när man har tagit steget till ett självständigt studieliv, är det inte alltid någon som knuffar iväg en till kuratorn, vården, samtalet. Ännu mindre om man inte har en studieplats eller ett jobb.
Initiativet måste man ta själv, och då finns den där tröskeln där, rädslan för misslyckandet om vi citerar Ångespodd-damerna.
Att vara sjuk borde aldrig få vara en skam. Men med ÅA-studentens ord:
”Samtidigt som jag vet att man borde prata mer om psykiska problem är det inget jag vill skylta med”.
Att psykisk ohälsa överhuvudtaget har blivit ett sådant fenomen i våra välfärdssamhällen är sorgligt – och skamligt. Men då faller skammen på oss i de generationer som har byggt upp dessa hektiska samhällen, bidragit till en verklighet som är så ytlig och hård att självkänslan för så många unga rasar i botten.
Studenthälsan i Åbo kan självfallet inte trolla fram fler psykologtjänster utan mer resurser, men det är beklämmande att höra att fem psykologer finns för 16 000 studerande. Behovet av deras tjänster är så stort.
Påminnelsen om högskolornas egna sociala tjänster är viktig och ÅA-studenten i ÅU hade hittat ytterligare en utväg, Folkhälsan. Nättjänster finns också, samtalsstöd i chatforum och vägledning över nätet kan för någon vara det första steget att öppna upp sig kring det som tynger.
Bredden av tjänster behövs. Men tusendollarsfrågan som kvarstår är hur välfärdssamhället riktigt har det ställt med välfärden när så många unga mår så dåligt, så många äldre vanvårdas och så många i arbetslivet klappar ihop.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.